Måndag! Mycket har hänt under solen för mig men jag ska inte vara för privat, utan bara personlig. Jag pluggar på, men det går trögt. Det känns som jag skriver i sand, mening för mening, rad för rad. Men, framåt går det även om jag skriver långsammare än vad Torgny Lindgren skriver per dag. Det är så lätt att säga att bära jag blir klar så ska jag skriva mer, lätt att säga, men studierna har kommit som kvarnsten runt min hals när det gäller kreativitet. Jag ser på TV, läser i tidningar eller hör om personer som har adhd, aspberger eller/och svår dyslexi som kan skriva böcker och här sitter jag och gafflar. Jag blir så trött på mig själv. Det är ju för fan bara att sätta sig ned och ta ut tummen ur röven och komma loss. Och ge fan i att slinka in på nätet, så kommer jag någon vart!
På tal om skriva böcker. Jag blev imponerad av en av de många böcker jag läste i sommar. Alexander Nyströms novellsamling "Utkast till ett mörker". Ett intressant utgåva där historierna vävs in i varandra på ett unikt sätt. Framförallt tycker jag om en av novellerna i slutet, som passande nog heter "Utkast till ett mörker". Jag fick boken personligen dedikerad av honom, via en underbar vän till mig, och det kändes som en underbar gåva att få den i min hand. Det ska spännande att se mer av honom framöver. Hur som helst så inspirerade han mig gruvligt!
Jag är utan jobb! Jag jobbar som timvikarie, men nu när tiderna är skarpa så drars möjligheterna att jobba som timvikarie ned. Men, kära läsare, jag går vidare och fixar det! Jag vet redan det och katten har jag inte fixat det redan.
/Peter Edström/Peterpoet
Monday, 14 September 2009
Thursday, 3 September 2009
Jag pluggar!
Jag pluggar på och skriver skoltexter och hinner inte med mer än så. Jag gör en sak jag inte vill men måste - dvs plugga. Hade hellre skrivit egna texter och jobbat på min egen roman, men all energi gå till skolan! Det är inget jag vill men annars får jag inte något jobb!
/Peter
/Peter
Wednesday, 29 July 2009
Jag lever...
Ja, jag lever och inget annat. Men, att hinna med att skriva, njuta av livet, älska och allt vad livsnjutning finns ingte just nu. Jag jobbar, jag jobbar för mycket. Jag jobbar natt. Inget är sig likt men i höst blir det bättre - jag vet! Dagarna går runt med sömn och lite träning och lite pussar med Linda!
Jag återkommer...
/Peter
Jag återkommer...
/Peter
Friday, 16 January 2009
Mitt liv!
Fredag den 16 januari!
Det är första gången på dagar som jag skriver ett par rader på min sida. Det borde jag göra oftare. Jag och min tjej, Linda, var på nyårsfest i Stenhamra hos hennes bästa vän och dennes man/sambo. Vi hade jätteroligt och trevligt. Jörgen, sambon till Lindas väninna, Annika, sa att min hemsida borde uppdateras oftare. Sant! Så här kommer det mer texter till och från.
Det är märkligt vad barns ord gör ont, det är märkligt vad de kan hämma en även då man är äldre. Jag ska erkänna att min tid i skolan, förutom årskurs fyra, är de jävligaste i mitt liv. Det var inget våld men man fanns inte, dög inte och det var lätt att slänga iväg en elakhet mot mig för den som levererade den visste att jag inte skulle slå tillbaka. Jag var ju minst. Hur jag än kämpade och visade att jag ville vara med så fick jag inte. Det enda goda skolåret var det i Skellefteå. Där blev jag sedd för den jag var och tagen så också. Tyvärr skulle mamma flytta söderut för att studera och jobba och i alternativet att göra om allt från början valde jag att flytta tillbaka till Arvidsjaur - till en tillvaro av osynlighet och nidningar. Det var lätt att utnyttja min vänskap och då det verkligen gällde en fest, ungdomens första steg med fylla, första fumlande greppen med brudar och moped var jag genast glömd.
När jag kom hem från skolan var lägenheten oftast tom. Pappa jobbade i sitt företag och var ofta borta vid fyra på eftermiddagen. Var han hemma så gick han senare tillbaka till företaget då jag väl fått mat. Det var inte lätt för honom heller. Det var hans leverbröd och ville satsa på det - företaget. Jag har haft många änglar omkring mig. Det har varit farmor, farfar innan han blev sjuk, mormor och morfar, några klasskamrater som var bra, Johan Piribauer och alla mina vänner från CP Borrmaskinen och allt vad det följde med den gruppen och allt därefter. Utan Johan Piribauers inflytande så hade jag aldrig vågat plugga till journalist...
Jag har idag kommit rätt så långt i livet. Har gett ut två diktsamlingar, sett och rest en hel del. Utbildat mig till journalist vid Kalix folkhögskola och praktiserat på Aftonbladet sport och på TV-sporten, bland annat. Men i många fall så känner jag idag nålsticken från skoltiden, Hur mycket hade jag inte vågat och tagit mig för på arbetsplatser om min tid i skolan varit mycket bättre och finare. Jag kanske inte hade jobbat som VD för SVT men suttit med betydligt bättre kort idag. Jag hade vågat mer, vågat ta kontakt med tjejer, vågat ta för mig på arbets- och praktikplatser jag varit på.
Nu har jag träffat Linda. Hon är den bästa ängel jag mött i mitt liv. Hon är inte bara min tjej, utan en livsstilscoach, psykolog, motivationskonsult, vän, klädfanatiker, stöd, samtalspartner, vacker etc, etc..
/Peter Edström
Det är första gången på dagar som jag skriver ett par rader på min sida. Det borde jag göra oftare. Jag och min tjej, Linda, var på nyårsfest i Stenhamra hos hennes bästa vän och dennes man/sambo. Vi hade jätteroligt och trevligt. Jörgen, sambon till Lindas väninna, Annika, sa att min hemsida borde uppdateras oftare. Sant! Så här kommer det mer texter till och från.
Det är märkligt vad barns ord gör ont, det är märkligt vad de kan hämma en även då man är äldre. Jag ska erkänna att min tid i skolan, förutom årskurs fyra, är de jävligaste i mitt liv. Det var inget våld men man fanns inte, dög inte och det var lätt att slänga iväg en elakhet mot mig för den som levererade den visste att jag inte skulle slå tillbaka. Jag var ju minst. Hur jag än kämpade och visade att jag ville vara med så fick jag inte. Det enda goda skolåret var det i Skellefteå. Där blev jag sedd för den jag var och tagen så också. Tyvärr skulle mamma flytta söderut för att studera och jobba och i alternativet att göra om allt från början valde jag att flytta tillbaka till Arvidsjaur - till en tillvaro av osynlighet och nidningar. Det var lätt att utnyttja min vänskap och då det verkligen gällde en fest, ungdomens första steg med fylla, första fumlande greppen med brudar och moped var jag genast glömd.
När jag kom hem från skolan var lägenheten oftast tom. Pappa jobbade i sitt företag och var ofta borta vid fyra på eftermiddagen. Var han hemma så gick han senare tillbaka till företaget då jag väl fått mat. Det var inte lätt för honom heller. Det var hans leverbröd och ville satsa på det - företaget. Jag har haft många änglar omkring mig. Det har varit farmor, farfar innan han blev sjuk, mormor och morfar, några klasskamrater som var bra, Johan Piribauer och alla mina vänner från CP Borrmaskinen och allt vad det följde med den gruppen och allt därefter. Utan Johan Piribauers inflytande så hade jag aldrig vågat plugga till journalist...
Jag har idag kommit rätt så långt i livet. Har gett ut två diktsamlingar, sett och rest en hel del. Utbildat mig till journalist vid Kalix folkhögskola och praktiserat på Aftonbladet sport och på TV-sporten, bland annat. Men i många fall så känner jag idag nålsticken från skoltiden, Hur mycket hade jag inte vågat och tagit mig för på arbetsplatser om min tid i skolan varit mycket bättre och finare. Jag kanske inte hade jobbat som VD för SVT men suttit med betydligt bättre kort idag. Jag hade vågat mer, vågat ta kontakt med tjejer, vågat ta för mig på arbets- och praktikplatser jag varit på.
Nu har jag träffat Linda. Hon är den bästa ängel jag mött i mitt liv. Hon är inte bara min tjej, utan en livsstilscoach, psykolog, motivationskonsult, vän, klädfanatiker, stöd, samtalspartner, vacker etc, etc..
/Peter Edström
Wednesday, 9 April 2008
Hurra, så bra Inlandskult är!
Torsdagen den 9 april 2008
Hurra, vad jag är glad idag! Inlandskult fick Piteå-Tidningens kulturpris onsdagen den 8 april och det känns fantastiskt roligt. Det känns så fint att vi blir erkända av utomstående. Att Inlandskult är en populär förening med "kultfesterna" vet vi men vi har väl inte fått cred från besuttna och höga herrar tidigare. Att vi får Piteå-Tidningens kulturpris känns så rätt.
Inlandskult har funnits sedan 1990 och har verkat med små medel men åstadkommit så mycket gott och trevligt för många. Jag hoppas att det blir en väckarklocka för många andra så de inser vad PT insett. Vi har ju inte bara "Kultfesterna" utan vi åker runt i kommunen och spelar, sjunger och läser dikter för personer som annars så sällan får besök. Som när vi var i Rättsel så kom tolv av tretton bybor och tittade på Johan, Kieth, Bror och mig. Fantastiskt att få ge Rättsel glädje en måndagkväll. Så var det även i andra byar vi uppträtt i. Känns skönt för mig som ordförande att tycka detta.
Nå, nog om annat! Mitt eget skrivande som gått i stå, fast egentligen inte. Jag har inte ro i kroppen och har inte det direkta stoffet att skriva. Just nu är det rörigt omkring mig med jobb och allt annat som ska hinnas med. Därav få texter på bloggen. Först och främst behöver jag en manager som kan hjälpa mig att ta fram uppträdanden till mig. Jag orkar inte göra det och jag har inte grepp om var jag ska uppträda. Det är ju jättefint att Johan håller mig under hans vingars beskydd men jag vill ju komma till skott i Stockholm, där jag bor! Så jag behöver HJÄLP av någon!
Förutom att skaffa scener uppträda på så ska jag hinna skriva, dels prosa och poesi, träna, jobba och ta hand om en lägenhet, handla mat...osv. Det blir till slut så mycket för mig så jag orkar inte och då sätter jag mig framför TVn och slötittar, samtidigt som det pågår en orkan i mig. Det hänger på mig och ingen annat. Vem ska annars skriva för mig. Vad som också väntar mig är en ny dator. En bärbar! Jag kan ta den överallt och skriva. Sitta på Giffys och ta en kopp med en härlig smörgås och betala trettio fem kronor för den...
Utanför fönstret flämtar vintern
akompanjerad av gråsparvar
går de in i våren
/Peter Edström
Hurra, vad jag är glad idag! Inlandskult fick Piteå-Tidningens kulturpris onsdagen den 8 april och det känns fantastiskt roligt. Det känns så fint att vi blir erkända av utomstående. Att Inlandskult är en populär förening med "kultfesterna" vet vi men vi har väl inte fått cred från besuttna och höga herrar tidigare. Att vi får Piteå-Tidningens kulturpris känns så rätt.
Inlandskult har funnits sedan 1990 och har verkat med små medel men åstadkommit så mycket gott och trevligt för många. Jag hoppas att det blir en väckarklocka för många andra så de inser vad PT insett. Vi har ju inte bara "Kultfesterna" utan vi åker runt i kommunen och spelar, sjunger och läser dikter för personer som annars så sällan får besök. Som när vi var i Rättsel så kom tolv av tretton bybor och tittade på Johan, Kieth, Bror och mig. Fantastiskt att få ge Rättsel glädje en måndagkväll. Så var det även i andra byar vi uppträtt i. Känns skönt för mig som ordförande att tycka detta.
Nå, nog om annat! Mitt eget skrivande som gått i stå, fast egentligen inte. Jag har inte ro i kroppen och har inte det direkta stoffet att skriva. Just nu är det rörigt omkring mig med jobb och allt annat som ska hinnas med. Därav få texter på bloggen. Först och främst behöver jag en manager som kan hjälpa mig att ta fram uppträdanden till mig. Jag orkar inte göra det och jag har inte grepp om var jag ska uppträda. Det är ju jättefint att Johan håller mig under hans vingars beskydd men jag vill ju komma till skott i Stockholm, där jag bor! Så jag behöver HJÄLP av någon!
Förutom att skaffa scener uppträda på så ska jag hinna skriva, dels prosa och poesi, träna, jobba och ta hand om en lägenhet, handla mat...osv. Det blir till slut så mycket för mig så jag orkar inte och då sätter jag mig framför TVn och slötittar, samtidigt som det pågår en orkan i mig. Det hänger på mig och ingen annat. Vem ska annars skriva för mig. Vad som också väntar mig är en ny dator. En bärbar! Jag kan ta den överallt och skriva. Sitta på Giffys och ta en kopp med en härlig smörgås och betala trettio fem kronor för den...
Utanför fönstret flämtar vintern
akompanjerad av gråsparvar
går de in i våren
/Peter Edström
Saturday, 22 March 2008
Tillbaka!
Jag läste i Arvidsjaur -igen!
Måndag och tisdag var det turné i Arvidsjaurs kommuntillsammans med Johan och Kieth, som spelade, och Bror Wallström som läste dikter och berättade om gamla bruksföremål. Rättsel och Hålberg fick besök av oss. Tänka sig att det kom 12 av 13 boende i Rättsel för att se oss uppträda. I Hålberg var det ett 20-tal som kom. Där var det unika att vi var inte yngst - ja åtmindstonde Johan och jag - jämfört med andra byar vi uppträtt i.
Skärtorsdagen var Inlandskult. Jag hann läsa innan jag skulle med tåget till Jörn som tog mig till Stockholm och mitt jobb.
Det var skönt att komma hem på båda håll men jag saknar inte att bo i Arvidsjaur längre, däremot att få träffa mina vänner, som bor kvar där!
Att glida in med tåget på Stockholms centralstation och se att det i det närmaste var snöfritt var boten mot min hemlängtan!
Hur det gick att läsa då - Jo, bra och framförallt i Rättsel och Hålberg för där har publiken vett att hålla tyst då man läser! Jag har dessutom börjat läsa utan manus och improviserar mer vilket resulterar att det blir några läsfel men mina texter är mer levande då. Hursom helst så fick jag beröm av både kända och okända gäster på hotell Lapoina, där Inlandskults påskfest var. Roligast var att få bra betyg av en äldre gentleman, som var turistboende på hotellet, och som inte kände mig sedan tidigare!
/Peter
Måndag och tisdag var det turné i Arvidsjaurs kommuntillsammans med Johan och Kieth, som spelade, och Bror Wallström som läste dikter och berättade om gamla bruksföremål. Rättsel och Hålberg fick besök av oss. Tänka sig att det kom 12 av 13 boende i Rättsel för att se oss uppträda. I Hålberg var det ett 20-tal som kom. Där var det unika att vi var inte yngst - ja åtmindstonde Johan och jag - jämfört med andra byar vi uppträtt i.
Skärtorsdagen var Inlandskult. Jag hann läsa innan jag skulle med tåget till Jörn som tog mig till Stockholm och mitt jobb.
Det var skönt att komma hem på båda håll men jag saknar inte att bo i Arvidsjaur längre, däremot att få träffa mina vänner, som bor kvar där!
Att glida in med tåget på Stockholms centralstation och se att det i det närmaste var snöfritt var boten mot min hemlängtan!
Hur det gick att läsa då - Jo, bra och framförallt i Rättsel och Hålberg för där har publiken vett att hålla tyst då man läser! Jag har dessutom börjat läsa utan manus och improviserar mer vilket resulterar att det blir några läsfel men mina texter är mer levande då. Hursom helst så fick jag beröm av både kända och okända gäster på hotell Lapoina, där Inlandskults påskfest var. Roligast var att få bra betyg av en äldre gentleman, som var turistboende på hotellet, och som inte kände mig sedan tidigare!
/Peter
Saturday, 12 January 2008
Fredag den 11 januari 2008
Så har jul och nyår lagt sig bakom mig. Jag fick en välbehövlig semester och åkte hem till Arvidsjaur. Jag åkte den 19 december och varje dag var intensiv men uppfriskande med intressanta möten med släkt och vänner. Dessutom passade Johan Piribauer och jag på att genomföra en liten jul- och nyårsturné i Arvidsjaur kommun. Vi uppträdde en sju gånger tillsammans plus att jag fick ett extra uppträdande på Stalo krog i samband med Inlandskults julfest den 28 december.
Utan att skryta har jag lyft mitt läsande och uppträdande. Framförallt på Inlandskults julfest den 28 december läste jag bättre än någonsin. Vad jag gjort är att jag läser utan manus och då jag kan mina dikter nästan utantill så blir uppträdandet mer levande och med större glöd. När jag stod med manus i händerna kunde jag inte spela ut, eller leva ut mina dikter, och mina uppträdanden gick på tre cylindrar istället för fyra.
I kväll är det sällskapsspelkväll hos morbror i Sollentuna och det ska bli trevligt!
/Peter
Utan att skryta har jag lyft mitt läsande och uppträdande. Framförallt på Inlandskults julfest den 28 december läste jag bättre än någonsin. Vad jag gjort är att jag läser utan manus och då jag kan mina dikter nästan utantill så blir uppträdandet mer levande och med större glöd. När jag stod med manus i händerna kunde jag inte spela ut, eller leva ut mina dikter, och mina uppträdanden gick på tre cylindrar istället för fyra.
I kväll är det sällskapsspelkväll hos morbror i Sollentuna och det ska bli trevligt!
/Peter
Subscribe to:
Posts (Atom)