Hurra, så bra Inlandskult är!

Torsdagen den 9 april 2008
Hurra, vad jag är glad idag! Inlandskult fick Piteå-Tidningens kulturpris onsdagen den 8 april och det känns fantastiskt roligt. Det känns så fint att vi blir erkända av utomstående. Att Inlandskult är en populär förening med "kultfesterna" vet vi men vi har väl inte fått cred från besuttna och höga herrar tidigare. Att vi får Piteå-Tidningens kulturpris känns så rätt.
Inlandskult har funnits sedan 1990 och har verkat med små medel men åstadkommit så mycket gott och trevligt för många. Jag hoppas att det blir en väckarklocka för många andra så de inser vad PT insett. Vi har ju inte bara "Kultfesterna" utan vi åker runt i kommunen och spelar, sjunger och läser dikter för personer som annars så sällan får besök. Som när vi var i Rättsel så kom tolv av tretton bybor och tittade på Johan, Kieth, Bror och mig. Fantastiskt att få ge Rättsel glädje en måndagkväll. Så var det även i andra byar vi uppträtt i. Känns skönt för mig som ordförande att tycka detta.
Nå, nog om annat! Mitt eget skrivande som gått i stå, fast egentligen inte. Jag har inte ro i kroppen och har inte det direkta stoffet att skriva. Just nu är det rörigt omkring mig med jobb och allt annat som ska hinnas med. Därav få texter på bloggen. Först och främst behöver jag en manager som kan hjälpa mig att ta fram uppträdanden till mig. Jag orkar inte göra det och jag har inte grepp om var jag ska uppträda. Det är ju jättefint att Johan håller mig under hans vingars beskydd men jag vill ju komma till skott i Stockholm, där jag bor! Så jag behöver HJÄLP av någon!
Förutom att skaffa scener uppträda på så ska jag hinna skriva, dels prosa och poesi, träna, jobba och ta hand om en lägenhet, handla mat...osv. Det blir till slut så mycket för mig så jag orkar inte och då sätter jag mig framför TVn och slötittar, samtidigt som det pågår en orkan i mig. Det hänger på mig och ingen annat. Vem ska annars skriva för mig. Vad som också väntar mig är en ny dator. En bärbar! Jag kan ta den överallt och skriva. Sitta på Giffys och ta en kopp med en härlig smörgås och betala trettio fem kronor för den...
Utanför fönstret flämtar vintern
akompanjerad av gråsparvar
går de in i våren
/Peter Edström

Tillbaka!

Jag läste i Arvidsjaur -igen!
Måndag och tisdag var det turné i Arvidsjaurs kommuntillsammans med Johan och Kieth, som spelade, och Bror Wallström som läste dikter och berättade om gamla bruksföremål. Rättsel och Hålberg fick besök av oss. Tänka sig att det kom 12 av 13 boende i Rättsel för att se oss uppträda. I Hålberg var det ett 20-tal som kom. Där var det unika att vi var inte yngst - ja åtmindstonde Johan och jag - jämfört med andra byar vi uppträtt i.
Skärtorsdagen var Inlandskult. Jag hann läsa innan jag skulle med tåget till Jörn som tog mig till Stockholm och mitt jobb.
Det var skönt att komma hem på båda håll men jag saknar inte att bo i Arvidsjaur längre, däremot att få träffa mina vänner, som bor kvar där!
Att glida in med tåget på Stockholms centralstation och se att det i det närmaste var snöfritt var boten mot min hemlängtan!
Hur det gick att läsa då - Jo, bra och framförallt i Rättsel och Hålberg för där har publiken vett att hålla tyst då man läser! Jag har dessutom börjat läsa utan manus och improviserar mer vilket resulterar att det blir några läsfel men mina texter är mer levande då. Hursom helst så fick jag beröm av både kända och okända gäster på hotell Lapoina, där Inlandskults påskfest var. Roligast var att få bra betyg av en äldre gentleman, som var turistboende på hotellet, och som inte kände mig sedan tidigare!
/Peter

Fredag den 11 januari 2008

Så har jul och nyår lagt sig bakom mig. Jag fick en välbehövlig semester och åkte hem till Arvidsjaur. Jag åkte den 19 december och varje dag var intensiv men uppfriskande med intressanta möten med släkt och vänner. Dessutom passade Johan Piribauer och jag på att genomföra en liten jul- och nyårsturné i Arvidsjaur kommun. Vi uppträdde en sju gånger tillsammans plus att jag fick ett extra uppträdande på Stalo krog i samband med Inlandskults julfest den 28 december.

Utan att skryta har jag lyft mitt läsande och uppträdande. Framförallt på Inlandskults julfest den 28 december läste jag bättre än någonsin. Vad jag gjort är att jag läser utan manus och då jag kan mina dikter nästan utantill så blir uppträdandet mer levande och med större glöd. När jag stod med manus i händerna kunde jag inte spela ut, eller leva ut mina dikter, och mina uppträdanden gick på tre cylindrar istället för fyra.

I kväll är det sällskapsspelkväll hos morbror i Sollentuna och det ska bli trevligt!
/Peter