14 september och författaren Alexander Nyström

Måndag! Mycket har hänt under solen för mig men jag ska inte vara för privat, utan bara personlig. Jag pluggar på, men det går trögt. Det känns som jag skriver i sand, mening för mening, rad för rad. Men, framåt går det även om jag skriver långsammare än vad Torgny Lindgren skriver per dag. Det är så lätt att säga att bära jag blir klar så ska jag skriva mer, lätt att säga, men studierna har kommit som kvarnsten runt min hals när det gäller kreativitet. Jag ser på TV, läser i tidningar eller hör om personer som har adhd, aspberger eller/och svår dyslexi som kan skriva böcker och här sitter jag och gafflar. Jag blir så trött på mig själv. Det är ju för fan bara att sätta sig ned och ta ut tummen ur röven och komma loss. Och ge fan i att slinka in på nätet, så kommer jag någon vart!

På tal om skriva böcker. Jag blev imponerad av en av de många böcker jag läste i sommar. Alexander Nyströms novellsamling "Utkast till ett mörker". Ett intressant utgåva där historierna vävs in i varandra på ett unikt sätt. Framförallt tycker jag om en av novellerna i slutet, som passande nog heter "Utkast till ett mörker". Jag fick boken personligen dedikerad av honom, via en underbar vän till mig, och det kändes som en underbar gåva att få den i min hand. Det ska spännande att se mer av honom framöver. Hur som helst så inspirerade han mig gruvligt!

Jag är utan jobb! Jag jobbar som timvikarie, men nu när tiderna är skarpa så drars möjligheterna att jobba som timvikarie ned. Men, kära läsare, jag går vidare och fixar det! Jag vet redan det och katten har jag inte fixat det redan.
/Peter Edström/Peterpoet

Jag pluggar!

Jag pluggar på och skriver skoltexter och hinner inte med mer än så. Jag gör en sak jag inte vill men måste - dvs plugga. Hade hellre skrivit egna texter och jobbat på min egen roman, men all energi gå till skolan! Det är inget jag vill men annars får jag inte något jobb!
/Peter

Jag lever...

Ja, jag lever och inget annat. Men, att hinna med att skriva, njuta av livet, älska och allt vad livsnjutning finns ingte just nu. Jag jobbar, jag jobbar för mycket. Jag jobbar natt. Inget är sig likt men i höst blir det bättre - jag vet! Dagarna går runt med sömn och lite träning och lite pussar med Linda!

Jag återkommer...
/Peter

Mitt liv!

Fredag den 16 januari!
Det är första gången på dagar som jag skriver ett par rader på min sida. Det borde jag göra oftare. Jag och min tjej, Linda, var på nyårsfest i Stenhamra hos hennes bästa vän och dennes man/sambo. Vi hade jätteroligt och trevligt. Jörgen, sambon till Lindas väninna, Annika, sa att min hemsida borde uppdateras oftare. Sant! Så här kommer det mer texter till och från.

Det är märkligt vad barns ord gör ont, det är märkligt vad de kan hämma en även då man är äldre. Jag ska erkänna att min tid i skolan, förutom årskurs fyra, är de jävligaste i mitt liv. Det var inget våld men man fanns inte, dög inte och det var lätt att slänga iväg en elakhet mot mig för den som levererade den visste att jag inte skulle slå tillbaka. Jag var ju minst. Hur jag än kämpade och visade att jag ville vara med så fick jag inte. Det enda goda skolåret var det i Skellefteå. Där blev jag sedd för den jag var och tagen så också. Tyvärr skulle mamma flytta söderut för att studera och jobba och i alternativet att göra om allt från början valde jag att flytta tillbaka till Arvidsjaur - till en tillvaro av osynlighet och nidningar. Det var lätt att utnyttja min vänskap och då det verkligen gällde en fest, ungdomens första steg med fylla, första fumlande greppen med brudar och moped var jag genast glömd.

När jag kom hem från skolan var lägenheten oftast tom. Pappa jobbade i sitt företag och var ofta borta vid fyra på eftermiddagen. Var han hemma så gick han senare tillbaka till företaget då jag väl fått mat. Det var inte lätt för honom heller. Det var hans leverbröd och ville satsa på det - företaget. Jag har haft många änglar omkring mig. Det har varit farmor, farfar innan han blev sjuk, mormor och morfar, några klasskamrater som var bra, Johan Piribauer och alla mina vänner från CP Borrmaskinen och allt vad det följde med den gruppen och allt därefter. Utan Johan Piribauers inflytande så hade jag aldrig vågat plugga till journalist...

Jag har idag kommit rätt så långt i livet. Har gett ut två diktsamlingar, sett och rest en hel del. Utbildat mig till journalist vid Kalix folkhögskola och praktiserat på Aftonbladet sport och på TV-sporten, bland annat. Men i många fall så känner jag idag nålsticken från skoltiden, Hur mycket hade jag inte vågat och tagit mig för på arbetsplatser om min tid i skolan varit mycket bättre och finare. Jag kanske inte hade jobbat som VD för SVT men suttit med betydligt bättre kort idag. Jag hade vågat mer, vågat ta kontakt med tjejer, vågat ta för mig på arbets- och praktikplatser jag varit på.

Nu har jag träffat Linda. Hon är den bästa ängel jag mött i mitt liv. Hon är inte bara min tjej, utan en livsstilscoach, psykolog, motivationskonsult, vän, klädfanatiker, stöd, samtalspartner, vacker etc, etc..
/Peter Edström