Måndagsnatt eller tisdag 30 april/1 maj -07
Ja, jag borde vara blogga oftare än vad jag gör än sitta och chatta. Jag vet. Men, jag chattar ändå. Jag sitter och chattar så länge att jag orkar inte skriva på min blogg, eller bloggar. Nu är jag så jävla trött på att sitta och chatta så jag är rent utled på det och det ger mig inget. Inte ett dyft.
Annars kan ju den som vill skriva brev till mig på peterpoet@passagen.se
Jag vill bli känd. Jag vill bli utgiven författare och jävlar vad jag jobbar på det och jag kommer att bli det. Försök skriv ett manus den som gafflar med mig och insinuant undrar när det kommer en bok. Skriv själv, era jävlar, vill jag säga men det gör jag inte men inom mig kokar det, för jag skriver i sand då ingen annan kan se att jag jobbar med mina texter. Johan och mina konstnärssjälar i Arvidsjaur, Jokkmokk, Stockholm eller Umeå förstår men inte de okunniga. Mina studiekamrater förstår och min lärare, givetvis.
Så har VM-ishockey börjat. Och jag ska vara ärlig. Vi har börjat bättre än jag trodde. Visst vi mötte Italien i första matchen och vann lätt, men Lettland är inte att leka med. Och nog trodde jag på vinst men inte så klar seger. Sättet mina vänner, som vi vann på. Stabilt och säkert. Bra skridskoåkning, tekniskt och takiskt rejält. Letterna hade trycket på oss från mitten av första till periodpausen. Sedan tog ett välspelat Tre Kronor över med kvickt och bra passningsspel. Kanon, grabbar. Nu ska det gå susen mot Schweiz, men det blir en annan typ av tillställning. Alplandets lirare är ett gäng som inte vill spela utan överlåter initiativet till motståndarna och de kommer inte att släppa till nåt. Men, tuggar vi på som mot Lettland och får isär deras backspel genom att vara rörliga och ha ett kvickt passningsspel är det klart.
Jag såg Al Gores film "En obekväm sanning" igår kväll, lördag. Och den är obekväm. Sanningen om jordens tillstånd. Orsakerna är många men det är vi människor/individer som skaffat denna obalans. För mycket utsläpp, för många människor på jorden yta och för mycket energi till uppvärmning och el. Skogsbränder är också en anledning. Men, det är människan som är upphovet till allt. Främst bilföretagen i USA skiter i vilka bilar de gör och hur mycket bensin de drar, fabriker(främst kolkraftverk i exempelvis Kina) släpper ut så mycket skit så att det räcker och blir över, vattnet förstörs av utsläpp av allehanda kemikalier och olja. Sedan att främst den för jorden så viktiga regnskogen skövlas av möbelföretag eller matkedjor i Brasilien där kor ska beta och gödas upp. Regnskogen skövlas i Malaysia för att fabriker ska byggas och människor ska ha nånstans att bo. Jag fattar inte, vi skjuter oss i foten. Vi lever i nuet som jorden är outsinlig och räcker till för alla. Men, det gör den inte. Sedan så knullar män och kvinnor i U-länderna i religionens tecken så där ökar befolkningen dramatiskt. Och det är ju tveeggat. FN vaccinerar barn och vuxna i U-länder mot sjukdomar och mat får de. Men, skydda sig gör de inte. Och fler blir vi. För när det kommer till det lilla när en familjefar i en by i Malaysia letar efter mat eller jobb, så inte tänker han på klimatförändringarna då. Då är det mat för dagen eller pengar han tänker på och det ju logiskt.
Var ute med Johan i Stockholm söndagkväll. En fin kväll men vi var nära på att inte få komma in på Kellys. Ett hårdrockställ med kanonmusik. Vi var nyktra och jag drack två öl där. Inget annat. Tydligen så passade vi inte in i åldersstrukturen. Vi var bland de klart äldsta. Åldersnojan breder således ut sig. Fy, fan så illa! Vi är inte alla lika, fy fan, säger jag!
Nu är det klart Zlatan spelar inte EM-kvalmatcherna mot Danmark och Island. Fan så synd. Tänk dig att få se honom avgöra på Parken. Vilken dröm. Men, min son, Simon tycker att Skåne är Danmark oavsett idrott. Och då spelar det ingen roll om halva landslaget kommer från Skåne. Utan Skåne i landslagen hade vi inte spelat i många mästerskap genom åren. Nej. Ja, kanske hemma-VM 58 och EM 1992. Så de som tycker att Skåne ska till höra Danmark borde tänka efter ett par varv i sina skallar.
Socialdemokraterna höjer a-kassan när de kommer till makten 2010. Jag önskar det vore val nyval idag. Så illa som en sittande regering som vi har nu har behandlat sitt folk har jag aldrig varit med om nånsin. Aldrig. Och de pragmatiker som ville se förändring fick nog mer än vad de önskade. Vad händer om en regering inte har nåt förtroende överhuvudtaget vid en SIFO-mätning? Hur som helst så är jag glad att jag inte röstade fram de som sitter där. Det var ju ett missnöjesval mot Göran Persson. Han blev ett rött skynke för partiet och ett hinder som inte lyssnade på folket och ignorerade den önskan om jobb som var den viktigaste frågan och en fråga som Göran Persson la till handlingarna som oviktig. Det var ett självmål och inget annat. Ska ut och demonstrera i morgon och jag kommer att gråta lyckotårar den dag då vänsteralliansen tar makten.
Jag är fattig. Fattig som en lus som springer på en hårlös hund. Jag är avstäng från a-kassan från och med den tolfte mars i år, bara för att en kebabsnubbe inte pratade rent och att jag var sjuk och otydlig så är jag avstängd på grund av missförstånd. Och jag tyckte att mötet med restaurangägaren gick bra och tyckte verkligen om honom. Han var trevlig och bjudsam. Berättade vad han behövde för personal och det var två stycken och vi pratade om tjänsten och hur jobbet går till, hur många som jobbar där, hur kött och grönsaker tas omhand och kommer till grillen färdigt och klart. En kund ska få maten snabbt och kvickt. En kund ska sitta i max femton minuter i restaurangen. Å det enda jag frågade om var att inte ringa in mig samma dag om de behövde en anställd den dagen. Han skulle höra av sig. Han har inte hört av sig än. Däremot AF och min a-kassa. Hur jag ska klara juni vet jag inte. Det måste gå. Men som det är nu så har jag inte pengar till någon som helst räkning. Oavsett om det är hyra eller annat nödvändigt.
Ska logga ut nu. God natt med er kära vänner!
/Peter!
Monday 30 April 2007
Tuesday 24 April 2007
AIK-Hammarby kontra Manchester United-Milan
Tisdagnatt den 24 april 2007
Jag visste vad jag gjorde. Jag gav fan i att gå på Råsunda och se AIK-Hammarby. Jag såg Manchester United-Milan. Semifinal i Champions Leauge. Fantastisk match. En helt annan nivå än Stockholmsderbyt. Världsstjärnor mot korpspelare. Går inte att jämföra. Va, Kaka två supermål och Rooneys andra halvlek. Då hade Uniteds Ronaldo på egen hand sprungit milanspelarna trötta så resten av laget tog över i andra, trots att Milan ledde med två ett efter Kakas fullträffar. Onsdagkväll är det Chelsea-Liverpool. Kan inte bärga för matchen. Heja, Liverpool!
En ny planet är siktad 20,5 ljusår från jorden. En planet som ser ut som vår. 20,5 ljusår. Fatta hur långt bort det är. Ibland kan jag känna att det är trist att vi inte har en planetgranne närmare än så. Fast å andra sidan kanske inte vi människor hade levat då. De hade tagit ihjäl oss. Men, blotta tanken kittlar. För lite till mans så har alla tittat uppåt och tänkt på andra livsformer.
Idag kom våren. Den kom med sydvästlig vind och den kom med ett leende. På väg till arbetsförmedlingen gick jag i min blå Manchester-kavaj och svart väska om halsen. Jag saknade en Magnum Ecuador att smaka på. Solen kändes som den kittlade min hud och jag ville ta hela livet i mitt hjärta. Och jag som är uppväxt i Arvidsjaur och så får jag uppleva det här. Våren. Våren och snöfritt och löv slår ur. Till och med luften var ren. Jag kände mig fri. Människor jag mötte log och deras vita leenden såg ut som ren vit mjölk, ögonen sken och alla skrattade. Mer vår blir de framöver och rykten går att det blir tjugofem grader på torsdag. Fantastiskt.
Var på AF för att träffa en arbetspsykolog. Det är jag som har krävt det. Eller velat. Jag vill verkligen se vad jag ska göra av resten av mitt liv. Egentligen är det glasklart. Det är ju skapande jag ska hålla på med men jag får se vad psykologen säger. Hon kan ju tro att jag bli sängmekaniker eller djurskötare. Inget kan vara mer fel.
Hörs i morgon, kanske!
/Peter
Jag visste vad jag gjorde. Jag gav fan i att gå på Råsunda och se AIK-Hammarby. Jag såg Manchester United-Milan. Semifinal i Champions Leauge. Fantastisk match. En helt annan nivå än Stockholmsderbyt. Världsstjärnor mot korpspelare. Går inte att jämföra. Va, Kaka två supermål och Rooneys andra halvlek. Då hade Uniteds Ronaldo på egen hand sprungit milanspelarna trötta så resten av laget tog över i andra, trots att Milan ledde med två ett efter Kakas fullträffar. Onsdagkväll är det Chelsea-Liverpool. Kan inte bärga för matchen. Heja, Liverpool!
En ny planet är siktad 20,5 ljusår från jorden. En planet som ser ut som vår. 20,5 ljusår. Fatta hur långt bort det är. Ibland kan jag känna att det är trist att vi inte har en planetgranne närmare än så. Fast å andra sidan kanske inte vi människor hade levat då. De hade tagit ihjäl oss. Men, blotta tanken kittlar. För lite till mans så har alla tittat uppåt och tänkt på andra livsformer.
Idag kom våren. Den kom med sydvästlig vind och den kom med ett leende. På väg till arbetsförmedlingen gick jag i min blå Manchester-kavaj och svart väska om halsen. Jag saknade en Magnum Ecuador att smaka på. Solen kändes som den kittlade min hud och jag ville ta hela livet i mitt hjärta. Och jag som är uppväxt i Arvidsjaur och så får jag uppleva det här. Våren. Våren och snöfritt och löv slår ur. Till och med luften var ren. Jag kände mig fri. Människor jag mötte log och deras vita leenden såg ut som ren vit mjölk, ögonen sken och alla skrattade. Mer vår blir de framöver och rykten går att det blir tjugofem grader på torsdag. Fantastiskt.
Var på AF för att träffa en arbetspsykolog. Det är jag som har krävt det. Eller velat. Jag vill verkligen se vad jag ska göra av resten av mitt liv. Egentligen är det glasklart. Det är ju skapande jag ska hålla på med men jag får se vad psykologen säger. Hon kan ju tro att jag bli sängmekaniker eller djurskötare. Inget kan vara mer fel.
Hörs i morgon, kanske!
/Peter
Monday 23 April 2007
A-kassan och lite annat!
Måndag natt till tisdag den 23 april 2007
Jag var ute och kutade idag. Det var det enda positiva med denna jävla måndag. Öppnade dagen seg som fan och ville ligga kvar men ett besök senare på dagen uteslöt det. Steg upp med igenmurad skalle och kåda i leder och ådror. Läste lite dikter som jag alltid öppnar dagen med och fortsatte med frukost. Fick en frukost med DN på bordet. Simon vaknade senare och tog frukost själv när det passade honom. Jag satte mig och kämpade ned två sidor på mitt verk och det känns som en befrielse varje gång jag lyckas med två sidor. När jag satt med verket framför mig och P4 Stockholm i öronen kom posten vid elva. Visste vad som kom. Och som det kom. Jag vill inte vara med om det. Men så är det. Förbannade A-kassa och AF. Jag är avstängd från A-kassan från och med den 12 mars. Jävla fascister och paragrafryttare. Allt för att en grillchef inte förstår min svenska och jag förstod inte honom och jag hade feber då jag träffade honom. AF skickade mig till en grill i Solna och de kändes så rätt. Mötet var kanon och vi kom bra överens. Det kändes rätt i mitt hjärta. Han berättade om grillen och vilka som jobbar där och att han behöver två personer till. Han sa inte något om heltid eller deltid, bara att han behövde två till. Jag berättade att jag pluggar skapande svenska B vid Umeå universitet på distans och att jag åker dit vid våra träffar. Det var två kvar när jag träffade honom och det var den 28 februari. En träff i mitten av mars och en i mitten av maj, som jag ska åka på. Grillmannen fick för sig i papperen att jag åker dit varannan månad och under den månaden så är det träffar varje helg. Det är fel, dikt, förbannad dikt och lögn. Två träffar var kvar och när han ringde AF så berättade han det att jag var borta så mycket och då kunde han inte anställa mig…inget kunde och kan inte vara felaktigare. Han har för det första inte ringt mig och erbjudit mig jobb och jag får inte neka jobb, då jag läser min distansutbildning och får studera med bibehållen a-kassa. Jag får inte neka jobb och det gör jag inte om jag blir tillfrågad om jobb. Är det något jag behöver så är det pengar och jobb ordnar biffen för mig. Istället kan det gå riktigt åt helvete. Allt för att en språkförbistring och missförstånd satt mig ur spel. Jag är lika chanslös som en snöboll i helvetet. Nu ska jag skriva ett brev till A-kassan och förklara mig. Och jag får berätta mig version. Får se hur det går och jag håller tummarna och jag kommer att be och jag kommer att söka jobb som fan. Men, det kanske är en mening med att det ska strula för mig. I värsta fall kan jag få åka hem till Arvidsjaur och jobba i min fars grill innan han säljer.
Jag reser mig. Jag vet. Jag är stark och har ett starkt psyke som räcker långt. Jag dör inte för det här utan det är en erfarenhet som härdar mig.
Det kommer ut något gott av det här. Jag får en eldgaffel och eldspruta i röven och som sätter fart på mig att skriva mer. Det är bra. För det är ju författare jag vill vara och inget annat.
Så fick Zlatan vinna ett scudetto på ett ärligt sätt. Kul. Det unnar jag honom. Han är så bra så han ska vinna
scudetton varje år. Och han ska pryda en svensk tröja varje gång landslaget kallar honom. Så är det. Men, han spelar själv som han vill och det är det som gör honom så unik. Och jag vill ha honom så, för tänk om vi tapetserade om honom i den svenska Jantelagen och dess inlärda vanor. Då skulle han tyna bort. Han är så jävla bra och har en sådan spetskompetens att han nu är världens näst bästa forward. Bäst är Ronaldo i Manchester United. Nu vill jag har honom frisk till EM-kvalmatchen mot Danmark på Parken i juni. Tänk va, ett fullsatt Parken med Malmö på andra sidan sundet. Och hur många skåningar spelar inte vårt landslag. Det är ju lokalderby och där ska Zlatan vara med och sopa rent i danskarnas straffområde. Det bara är så. Ett kärt landslag utan Zlatan är inget landslag på Parken i Köpenhamn.
Snart är det ishockey-VM i Moskva. Och det roar sådär, men nog kommer jag att sitta där och se. Det bara är så. Sitta och heja och rala för Tre Kronors väl och ve. Men, kära vänner, men den där tändningen som jag brann i min ishockeysjuka-kropp från nittonhundrasjuttitre till nittonhundranittioett är bortblåst. Då ryssarna var något oövervinneligt och tjeckerna nästan likadant. Den där jävlar anamma känslan finns inte där. Vissa ishockeyrobotarna var skåpet ska stå. Mest var man likförbannat imponerad hur bra de spelade. Hur sjukt överlägsna de var och för varje match vi spelade mot CCCP med de proffs som kom över från NHL att nu jävlar tar vi dem. Men nej. Inte en chans. Det var först 1986 med Curre Lindström i spetsen som vi började morska upp oss mot dem i VM. Vad som hände året efter är en annan sak. Då gick mina hockeyproppar bortom all sans. Det kan vi ta en annan kväll…
Nu är det bara Skellefteå AIK som gäller. Förutom Tre Kronor i vinter-OS.
Lars Lejonborg försvinner som folkpartiets ledare i höst. Jag hoppas att hela regeringen försvinner fort som en grisblink.
Däremot är Frankrike mogna för en kvinnlig president. Det behöver Europa och främst Frankrike. Ségolène Royal är min dam. Hon är min kvinna i Frankrike.
Jag var ute och kutade idag. Det var det enda positiva med denna jävla måndag. Öppnade dagen seg som fan och ville ligga kvar men ett besök senare på dagen uteslöt det. Steg upp med igenmurad skalle och kåda i leder och ådror. Läste lite dikter som jag alltid öppnar dagen med och fortsatte med frukost. Fick en frukost med DN på bordet. Simon vaknade senare och tog frukost själv när det passade honom. Jag satte mig och kämpade ned två sidor på mitt verk och det känns som en befrielse varje gång jag lyckas med två sidor. När jag satt med verket framför mig och P4 Stockholm i öronen kom posten vid elva. Visste vad som kom. Och som det kom. Jag vill inte vara med om det. Men så är det. Förbannade A-kassa och AF. Jag är avstängd från A-kassan från och med den 12 mars. Jävla fascister och paragrafryttare. Allt för att en grillchef inte förstår min svenska och jag förstod inte honom och jag hade feber då jag träffade honom. AF skickade mig till en grill i Solna och de kändes så rätt. Mötet var kanon och vi kom bra överens. Det kändes rätt i mitt hjärta. Han berättade om grillen och vilka som jobbar där och att han behöver två personer till. Han sa inte något om heltid eller deltid, bara att han behövde två till. Jag berättade att jag pluggar skapande svenska B vid Umeå universitet på distans och att jag åker dit vid våra träffar. Det var två kvar när jag träffade honom och det var den 28 februari. En träff i mitten av mars och en i mitten av maj, som jag ska åka på. Grillmannen fick för sig i papperen att jag åker dit varannan månad och under den månaden så är det träffar varje helg. Det är fel, dikt, förbannad dikt och lögn. Två träffar var kvar och när han ringde AF så berättade han det att jag var borta så mycket och då kunde han inte anställa mig…inget kunde och kan inte vara felaktigare. Han har för det första inte ringt mig och erbjudit mig jobb och jag får inte neka jobb, då jag läser min distansutbildning och får studera med bibehållen a-kassa. Jag får inte neka jobb och det gör jag inte om jag blir tillfrågad om jobb. Är det något jag behöver så är det pengar och jobb ordnar biffen för mig. Istället kan det gå riktigt åt helvete. Allt för att en språkförbistring och missförstånd satt mig ur spel. Jag är lika chanslös som en snöboll i helvetet. Nu ska jag skriva ett brev till A-kassan och förklara mig. Och jag får berätta mig version. Får se hur det går och jag håller tummarna och jag kommer att be och jag kommer att söka jobb som fan. Men, det kanske är en mening med att det ska strula för mig. I värsta fall kan jag få åka hem till Arvidsjaur och jobba i min fars grill innan han säljer.
Jag reser mig. Jag vet. Jag är stark och har ett starkt psyke som räcker långt. Jag dör inte för det här utan det är en erfarenhet som härdar mig.
Det kommer ut något gott av det här. Jag får en eldgaffel och eldspruta i röven och som sätter fart på mig att skriva mer. Det är bra. För det är ju författare jag vill vara och inget annat.
Så fick Zlatan vinna ett scudetto på ett ärligt sätt. Kul. Det unnar jag honom. Han är så bra så han ska vinna
scudetton varje år. Och han ska pryda en svensk tröja varje gång landslaget kallar honom. Så är det. Men, han spelar själv som han vill och det är det som gör honom så unik. Och jag vill ha honom så, för tänk om vi tapetserade om honom i den svenska Jantelagen och dess inlärda vanor. Då skulle han tyna bort. Han är så jävla bra och har en sådan spetskompetens att han nu är världens näst bästa forward. Bäst är Ronaldo i Manchester United. Nu vill jag har honom frisk till EM-kvalmatchen mot Danmark på Parken i juni. Tänk va, ett fullsatt Parken med Malmö på andra sidan sundet. Och hur många skåningar spelar inte vårt landslag. Det är ju lokalderby och där ska Zlatan vara med och sopa rent i danskarnas straffområde. Det bara är så. Ett kärt landslag utan Zlatan är inget landslag på Parken i Köpenhamn.
Snart är det ishockey-VM i Moskva. Och det roar sådär, men nog kommer jag att sitta där och se. Det bara är så. Sitta och heja och rala för Tre Kronors väl och ve. Men, kära vänner, men den där tändningen som jag brann i min ishockeysjuka-kropp från nittonhundrasjuttitre till nittonhundranittioett är bortblåst. Då ryssarna var något oövervinneligt och tjeckerna nästan likadant. Den där jävlar anamma känslan finns inte där. Vissa ishockeyrobotarna var skåpet ska stå. Mest var man likförbannat imponerad hur bra de spelade. Hur sjukt överlägsna de var och för varje match vi spelade mot CCCP med de proffs som kom över från NHL att nu jävlar tar vi dem. Men nej. Inte en chans. Det var först 1986 med Curre Lindström i spetsen som vi började morska upp oss mot dem i VM. Vad som hände året efter är en annan sak. Då gick mina hockeyproppar bortom all sans. Det kan vi ta en annan kväll…
Nu är det bara Skellefteå AIK som gäller. Förutom Tre Kronor i vinter-OS.
Lars Lejonborg försvinner som folkpartiets ledare i höst. Jag hoppas att hela regeringen försvinner fort som en grisblink.
Däremot är Frankrike mogna för en kvinnlig president. Det behöver Europa och främst Frankrike. Ségolène Royal är min dam. Hon är min kvinna i Frankrike.
Saturday 21 April 2007
Friday 20 April 2007
Min första blogg
Fredagkväll den 20 april 2007
En blåsig jävla dag. Jag hade tänkt ut och kuta för att hålla min kondition i schack. Men icke. Det var en värre snålblåst än hemma på Vittjokk då jag stack ut nosen på balkongen. Inte för att det blåste hårdare men fuktigheten i vindarna la sig som senapsgas på huden. På gatan nedanför huset sprang huttrande hopkrupna till bilar eller buss. Ett jävla väder och inget kan jag göra. Inte ens Kungen eller Kofi Annan, även om han inte är FN-boss längre. Vädret kommer och går och ändock får vi vänja oss vid det här vädret. Tidigare vår ju längre tidigare det bara går, år för år. Snart faller regnet på Alla hjärtans dag i Luleå. Tänka sig. Så blir det om inte företagare och prominenta statschefer satte sig vid ett runt bord och kom överens om ett icke-spridnings avtal. Ja, det heter visst Kyoto-avtalet som inte bland annat USA och Australien inte skrivit under.
Jag chattar som fan. Jag kan inte låta bli att gå in och chatta på sidor. Och jag blir lika förbannad varje gång då jag inte får svar. Det är bättre att bruden i fråga säger "Nej, dej vill jag inte prata med men sök dig vidare" eller är det så krasst att det är utseendet som styr. Sedan spelar det ingen roll vad fan de skriver. Kan vara nåt erotiskt eller rent "Träffas för sex…vad säger du, lilla Pullan"…Nog fan är jag kåt men nog vill jag lära känna tjejen i fråga och dessutom prata med dem om livet och intressen, om varför enspeciell sten är bra, om andlighet och tarot, om resor till andra länder som kan bringa en värme. Det gäller att grunda för ett liv. Men, som jag skrivit tidigare. Trevlighet fungerar inte. Där det inte funkar så lyfter jag på hatten och säger god dag då tjejen på sidan skriver, typ "Är inne för snabb sex, kort och koncis framtoning önskas och jag är rättfram" då vet jag. Då ska jag inte lägga in fransk charm där inte. Jag återkommer in detta ärende. Men det är en jävla drog för mig. Lika djurisk som snus. Jag kan vara utan öl, rödvin, absint, sprit och cigaretter. Snus är det svårare med. Just nu brinner mina ådror av längtan efter en kudde General. Lika är det med communitys. Bara in och kolla om jag får kontakt. Säga hej till den och den bruden som jag försökte springa ikapp min barndomstids öken utan en puss under hela grundskoleperioden. Inte en ungdomsförälskelse fanns för mig. Jag var fan i mig fulare då än vad jag är nu. Jag är en helt annan man eller person. Då var jag mullig och finnig och sprang omkring i fula glasögon. Nu är jag smal, snygg och ser yngre ut än vad jag gör och bär linser vid tillfällen. Dessutom tränar jag vilket jag inte gjorde fram till jag var sexton år då karaten kom in i mitt liv och sedan längdskidåkningen tack vare Johan P och mitt intresse vid VM i Holmenkollen 1982.
En kvinna i södra Stockholm blev överfallen för hon vittnat i en mordrättegång. Överfallet skedde under torsdagen. Nog är det fan att inte rättsväsendet får ha sin säkra gång. Jag blev glad att en av männen blev gripen på fredagen. Underbart. Överfall i rättsak heter ordalydelsen och de är det det är. Att inte våga vittna för repressalier har blivit en vana, en ovana samhället, man golar inte på vännerna även om de slagit ihjäl en person. fy, fan,. så ska det inte vara. Vad är det för rättslöstsamhälle som kommer ut av det här. Det finns inte något gott. Tack alla goda poliser och åklagare och alla glömda men icke nämnda som ställer upp för vittnen. Även i Fittja-fallet där en 47-års far blev mördad av tre killar. Det var ett större gäng som var med och kollade. En ur gänget vågade vittna och satte dit honom. Men, polarna lämnade inte grabben. De förpestade hans och hans familjs liv. Den familjen behöver hjälp av staten. Men inte ställer väl staten upp. När rättegången är klar och nu den dömde 16-åringen till sluten ungdomsmottagning så inte kommer han att bli fri från vänner, eller så kallade vänner.
A-kassan obligatorisk. Nu tar moderaterna chansen och djävlas med allt som socialdemokraterna ordnat för folket genom åren. Som med en båtlast saltsyra häller moderaterna denna syra på alla trygghetssystem och luckrar upp dem utan problem och den är allt är klart så finns inte många människor kvar i byggnaden, trygghetssystemet. Då ska alla halta och lytta, utbrända och handikappade rullas ut på bår nedför ett stup och de som blir kvar das om han med män i ljusgröna overaller, såna som finns på lantbruk. Nej, Moderaterna hoppas jag sticker senast vid nästa riksdagsval Tänk dig att förlita sig på dessa besuttna, som inte ens varit ute i arbetslivet utan pluggat till en riksdagsplats.
Jag bor bra. Min son Simon och jag bor bra i Rinkeby. Vi har nära till busshållplats och centrum med T-bana. Grannarna är fina och håller låg profil, eller är som vanliga dödliga med sina problem. Skillnaden är att här går de med konstiga hattar och kvinnor kan gå emot en i burkas eller slöja. Det är läckert som fan. Här kan jag handla kryddor jag inte visste fanns och likaså vattenpipor. Mäktigt. Det är som att komma in i ett annat land och jag myser som fan för det.
Nu ska jag lägga mig för att sova…klockan är ju kvart i tre på natten och regnet piskar mot sovrumsfönstret. Mina ögon är som två feta holländska ostar och fingrarna tjocka som tyska bratwursts
/Peter
Torsdagkväll den 19 april, eller är det den 20 april…
Den här veckan har runnit iväg under mina fötter och bara försvunnit förbi genom en dataskärm. Dagarna har gått iväg och endast Radio Stockholm har räddat mina timmar. jag kan inte komma ifrån att chatta tar tid, främst från mitt eget skapade. Fan, jag har ju en bok att skriva, men chattandet drar. Likaså vädret. Det är natten mot fredagen den 20 april 2007 och det regnar utanför fönstret. Stora feta droppar med snö inuti spelar piano på fönsterbläcket. Och är det normalt. Det är den 19 april och det regnar som det var en stilla majkväll. Visserligen bor jag i Stockholm nu jämfört med Arvidsjaur och Skellefteå, men ändock. Och om ett par år är det en vana att det regnar en snöfri februarikväll. Människan har dragit på sig en klimatförändring. En klimatförändring som vi själva dragit på oss. Med utsläpp och för hög konsumtion av energi och bensin sänker vi Jorden. Vi kommer att dö inom en snar framtid om vi inte skärper oss och det är vi i västvärlden som är de stora bovarna och främst USA som inte vill sänka allt vad utsläpp heter och gå till låga nivåer. Men Bush gör inte ett skit. Han vill höja utsläppen för att inte sänka jobben i USA, men vad gör det om man har jobb utan en fungerande planet. Nu har jag inga siffror men Bush i spetsen står väl för mer än hälften av alla utsläpp. Allt för Mammons skull, allt för att feta amerikaner ska bli ännu fetare för att få äta sina billiga hamburgare på McDonald’s. Märligt egentligen att det är rätt att köpa ett vapen i en vapenaffär utan någon större kontroll men säger en person fitta i radio så blir det ett jävla liv…nej, klimatförändringarna är ett jävla byk som vi dragit fram. Och nu vill U-länderna med Kina i spetsen komma upp i samma nivå. Och i Afrika så kämpar länder för att komma upp och likaså i Asien, förutom Kina. Tänk att i Borneos djungler skövlas regnskog, regnskog som är jorden lungor. Likaså är det i Brasilien. Där skövlas regnskog varje dag, varje timme i normal fotbollsplaner storlek flera gånger om. Fan, säger jag, bara och den skog som fanns i vid Saharas kant är borta så den stora öknen breder ut sig. Jag återkommer i ärendet om klimatförändringarna. Jag lovar. För kris är det!
Ja, återigen. Detta ämne. Hur tar man kontakt med tjejer på nätet. Räcker det inte med ett "hej, hur är läget och är allt bra med dig. vad gör du?" eller är jag inte tillräckligt attraktiv, det må så vara då? Eller ska man lägga fram sitt organ på kort och säga "Hej, jag är kåt, ska vi göra det skönt för varandra"…nej, jag är absolut inte sådan…Det ska förbanne mig gå att vara trevlig och säga ett hej och fråga om det går bra att prata med tjejen i fråga. Men, icke…icke det utan det ska trugas och frågas och hoppas och jag förstår inte. Kan vara så att det finns fler killar än tjejer på olika sidor och att varje hägring får minst tio brev av ett från en kille kontra en tjej. Och många av dessa brev från grabbs är bara rena jävla obsceniteterna. Om i vilka hål och ställningar han vill behaga tjejen i fråga. Fy, fan, då förstår jag att tjejerna får spatt och spader.
Jag var på anställningsintervju idag. Eller igår torsdag. Det gick bra. Så bra som jag kände att det gick. Nu kan jag inte göra något mer utan att hoppas på att det jobbet blir mitt. Kan inte göra något annat än vänta nu och söka andra jobb. Vad är det då för jobb? Jo, på ett plats där funktionshindrade och psykiskt handikappade har en träffpunkt att vara på varje dag, måndag till fredag. Ungefär som A-service i Arvidsjaur, där jag har min vän Glenn. Får se hur det slutar. Det ligger utanför mig nu men mina meriter var jämförbara med en utbildats och det kändes fint.
Såg Sverige-Ryssland på TV. Det kändes sådär. Visst, alltid intressant men vad jag saknar hettan från matcherna mellan Tre Kronor och Sovjetunionen i ishockey. Då satt man i varje anfall och var skitnödig för att ryssarna skulle göra mål. De hittade varandra så exakt och viste vilken spelare som var i rätt fart och fri. Sovjeterna var så mäktiga och kvicka och smidiga och höll ett sådant passningsspel att inget lag hängde med. I vissa fall Tjeckoslovakien och Kanada i Canada Cup, då de fick ta till vilka metoder som helst för stoppa ryssarna. Det kändes så slakt att se matchen på TV idag och minnas Sverige-Sovjet från vilken VM-match under 70-80 talet. Men, mest lider jag för att den ryska hockeyn är så mycket sämre idag. Den ryska landslagshockeyn är värdelös jämfört med då. Nu spelar de på stillastående spelare och har inget större självförtroende i spelet. Annat var det förr. Men det var för att Sovjet var kommunistiskt som laget var samlat så långe och var samspelt. Fan, CSKA Moskva var till sjuttiofemprocent sovjetiska landslaget. Nå, nog om detta men jag saknar hettan från förr, saknar nervositeten. Nu finns inte den….
Vi går mot vår, sägs det…men men…
/Peter
Måndagnatt den 16 april 2007 eller är det den 17 april 2007!
Sommaren kom och kysste Sverige i helgen. Nu kommer vintern igen. Fan, att man inte får ha sommarvärme. Låt det regna på natten, åtminstone söndag till torsdagkväll, nu sitter jag där med snön under hakan till helgen. Ja, jag har hört att det ska snöa då…men men SMHI har haft fel förut…skönt var det att gå med ett par jeans, en t-tröja och kavaj utan att överhuvudtaget frysa och inte en glass åt jag i helgen –det var det mest märkliga. En fet Magnum eller GB-sandwich…nej inte alls…mer glass blir det.
När jag gick och handlade spelade sparvarna för mig, människor jag mötte, grannar som jag mötte på väg till affären log och tittade upp i himlen, mot solen, och de gick långsamt som de välkomnade sommaren och det gjorde jag också.
Bengt ville ha hjälp med hämtning av lite köksprylar på Lidingö igår, söndag. Jag ställde upp och vi hämtade en spis, kylskåp och en diskmaskin. Det gick förträffligt. Vi gjorde det i över tjugograder och hemma hos honom, i hans stuga, så bjöd han på middag i solskenet. Jag satt i en solugn då. Kändes som jag åt kyckling och pommes frites i en bastu. Det var en fin dag.
På måndagen kom moderaternas vårbudget. Någon hjälp för mig som arbetslös fick jag väl inte av den budgeten. Moderatbrackorna sänker Sverige och främst de arbetslösa. Jag bävar för ett "Thatchers-England" på åttiotalet. De besuttna kommer att få allt och vi utan jobb inget, och inte de sjukskrivna heller. Det jävliga är att de tror att företagen kommer att anställa fler, men inte gör de det. Företagare ser bara till sig själva och sparar pengar nu när skatten sänks. När de väl sätter ut annonser så är det sådana kravspecifikationer att en sökande måste vara högskoleutbildad vid tjugoårsålder, inga barn att tänka på, ingen fritid och med arbetslivserfarenhet på över tio år. Jag hoppas den här regeringen inte sitter länge, för det är den inte värd…
Var ute och kutade igen. En dryg halvtimme blev det längs cykelstigar och grusväg. Såg min första koltrast. Vad jag är mest orolig över när jag kutar utan mina långa gymnastikbyxor är om det finns attackfästingar då Stockholm är drabbade av sådana djur. Vill ju exempelvis inte ha Borelia för att jag tar en runda i skogen…
I morgon ska jag till AF – håll tummarna för mig att det går bra!
/Peter
Lördag den 14 april 2007
Modo vann SM-guld i ishockey idag. Hurra, hurra, hurra, hurra…ja, det var välförtjänt efter lång och trogen tjänst. De spelade kanske inte den bästa ishockeyn under finalen. Vad fan gör det, de vann och det är ju det viktigaste. Så många finaler de spelat sedan 1979 då de vann senast och spelat bättre och förlorat så är det rättvist att de fick vinna. Tror att "Foppa" gärna hade bytt ut sina matcher i Stanley Cup för att vinna SM-guld med sitt Modo. Åt chicky bits och lite pommes för att fröjda mig och tog en folköl efteråt. Gott.
Jag är rädd, jag är rädd som fan att a-kassan stänger av mig för stulet med företaget som ville att jag skulle jobba för dem på grund av att företagaren i fråga och jag fick en kommunikations miss. Jag är så jävla rädd så ni anar inte. Jag som liten enskild arbetslös har inte en chans mot stora mäktiga a-kassan och AF när de sätter den sidan till. Jag mår illa som fan och är orolig för allt vad som kan komma. Jag har inte tackat nej till ett jobb och för att jag sa i hastigheten att jag skulle resa och att jag pluggar distans mot Umeå universitet så får blir jag mest troligt avstängd. Fy, fan säger jag. Okej, jag dör inte och ett världskrig pågår inte och klimatförändringarna har inte tagit fart så mycket så att klimatflyktningar väller över våra gränser, men för mig privat är det en katastrof då jag inte kan betala mina räkningar och mat. Jag får be på alla mina bara knän att jag får hjälp av släkten på alla de sätt jag kan få. Något stöd från soc får jag inte heller då min son hade liknande problem med sin a-kassa. Jag känner mig riktigt ensam, så ensam att jag inte kan få något stöd någonstans ändå. Vill lätta på mitt hjärta och berätta hur jag känner.
Lördagen var lugn. Solen sken och våren har kommit men nu hotar SMHI med kallare till veckan. Får ta vara på de goda dagarna nu. Så är det bara…
Har petat med MySpace idag. Får inte till det att lägga in mina dikter på den sidan. Och jag kan inte få ned låtarna till mp3-filer, som det tydligen ska vara. Behöver hjälp med det också. För nu vill jag komma ut i vida världen….
Var rädd om er därute!
/Peter
Fredag den 13 april 2007
Nu är jag på MySpace. Jag har länge längtat dit och nu ska mina dikter dig, det ska få lyssnas lyssnas och lyssnas… och jag ska låta mina dikter rinna över välden, de ska flyga överallt för nu ska de fram, de ska fram och stå i de främsta kanonledet och min röst ska borras in hos medlemmarna på MySpace. Men jag behöver hjälp med att lägga in mina dikter från min skiva…hur fan fixar jag det. Att placera en bild på en hemsida är en enkel sak men att lägga in en ljudfil…fan…hjälp mig, men det kommer att ordna sig.
Jag chattar. Det är min drog, Jag kan inte låta bli att ta kontakt med brudar för en eventuell framtid. Det bara är så och oavsett om jag är på en erotisk eller vanlig community så tar jag kontakt, jag vill surra och känna och prata med dem och surra, men hur fan tar man kontakt med någon av det motsatta. Jag respekterar tjejerna oavsett var de bor och vad de skriver. Då jag är en het singel som längtar efter mys och het morgonsex så går jag inte in på brudar som är förälskade och/eller kära. De har redan ordnat biffen. Sedan så de som inte vill få brev av en kille som är förtitre då de önskar kontakt med en kille som helst är äldre än tretti ger jag fan i att svara men jag vill stoppa ett finger i deras kroppar och säga "hallå, o du åldersnojige tjej. Det är inte åldern det hänger på utan hur det känns hjärtan emellan" – bara damen ifråga är arton år och äldre. Många förälskelser har begravts bara för att främst tjejer tittar på att födelseattesten varit för ålderstigen. Nej, och vara trevlig går inte, är du trevlig och säger mer än ett hej och frågar om vad tjejen i fråga pysslar med med intressen och jobb så blir det inte ett svar. Sedan finns det kukskallar som bara lämnar in ett brev till damer i anonymitetens tecken och frågar om den mottagande tjejen vill träffas för sex. Då förstår jag att tjejerna lackar ut totalt. Dessa kukskallar förstör ju för vi snälla som vill känna tjejerna i fråga och är uppriktigt nyfiken på bruden i fråga. Men, jag trugar inte, vill inte tjejerna ha med mig att göra så krusar jag inte, det kommer inte över mig utan det får andra göra. Jag klarar mig så bra ensam och nu när jag tar hand om min son på äldre dagar så räcker det.
Jag springer igen. Åh, så skönt det var. Var ute en dryg halvtimme och kutade på stråk runt och i Rinkeby. Kändes som en fullträff att känna att kroppen få svettas och ta i. Sprang på det gröna gräset, sprang på gråa cykelstigar, sprang på grusväg och sprang genom Rinkeby centrum. Jag sprang igenom tio kulter och jag njöt av att springa genom dessa kulturer. Har inte tränat två veckor då min höger höft sa upp sig. Och vet ni. jag såg inte en ledsen människa, alla skrattade, grillande korv, spelade fotboll och sparvar sjöng i träden.
Nu ska jag på spelkväll med släkten i Sollentuna
Kram!
/Peter
Torsdag natt den 12 april
Vintern var kvar i Arvidsjaur. Hade tagit med mig för lite kläder men det fick gå och det gjorde det. Jobbade och vände på burgare på Torggrillen, min fars gatukök, och uppträdde på Inlandskults påskfest. Det var bra som vanligt, men då jag läste stod en berusad grabb och störde men jag sa till och så slutade han…blir störd som fan om nån härmar mig, som står där och gafflar och gör sig märkvärdig…då är det bättre att ställa sig på scen och uppträda men då skiter de väl ned sig av nervositet…
Jag är med i Processen. Minns ni boken skriven av Franz Kafka, den om Josef K. Blev uppringd av AF i Rinkeby den 27 februari om att en grill i Solna sökte folk. Jag blev glad som fan och tog kontakt med företaget i fråga. Åkte dit dagen efter i feberyra. Var förkyld och hade över 38 grader i kroppen men det bevekades jag inte av. Träffen gick bra och pirrig och rusig åkte jag hem. Mötet med företagaren gick bra och jag berättade att jag läser Skapande svenska B. I denna glada och gemytliga stämning då vi satt över en mugg kaffe och språkade så blev det en kommunikationsmiss. Han pratade så fort så jag hörde inte att han sa något om en heltidstjänst, eller gjorde han …nu blir jag osäker, men han lovade att höra av sig. Han pratade även om en deltidtjänst på främst helger och det pratade vi mest om. Istället hörde AF av sig. Och nu är jag ifrågasatt som arbetssökande trots att jag fått godkänt från dem att jag får studera deltid. Nu kan min a-kassa bli indragen. Och en annan sak…jag får inte tacka nej till ett jobb och det hade jag inte gjort om företagaren i fråga hade ringt mig. Han fick mitt CV och jag var förbi på Solnagrillen samma dag som jag åkte till Arre för att vända burgare i farsans gatukök. Det var även samma dag som AF ringde mig. Förbannat säger jag. Fan, här har jag drömt om att få flytta till huvudstaden och dela lya med min son så händer detta. Jag har jobbat så mycket jag fått genom åren och nackdelen med Norrland att där har man fått vara glad för varje timme jag fått, i huvudstaden räknas det som personen ifråga är en hoppjerka.
Annars är det vår och solen skiner och utanför fönstret är det inget Världskrig!
/Peter
En blåsig jävla dag. Jag hade tänkt ut och kuta för att hålla min kondition i schack. Men icke. Det var en värre snålblåst än hemma på Vittjokk då jag stack ut nosen på balkongen. Inte för att det blåste hårdare men fuktigheten i vindarna la sig som senapsgas på huden. På gatan nedanför huset sprang huttrande hopkrupna till bilar eller buss. Ett jävla väder och inget kan jag göra. Inte ens Kungen eller Kofi Annan, även om han inte är FN-boss längre. Vädret kommer och går och ändock får vi vänja oss vid det här vädret. Tidigare vår ju längre tidigare det bara går, år för år. Snart faller regnet på Alla hjärtans dag i Luleå. Tänka sig. Så blir det om inte företagare och prominenta statschefer satte sig vid ett runt bord och kom överens om ett icke-spridnings avtal. Ja, det heter visst Kyoto-avtalet som inte bland annat USA och Australien inte skrivit under.
Jag chattar som fan. Jag kan inte låta bli att gå in och chatta på sidor. Och jag blir lika förbannad varje gång då jag inte får svar. Det är bättre att bruden i fråga säger "Nej, dej vill jag inte prata med men sök dig vidare" eller är det så krasst att det är utseendet som styr. Sedan spelar det ingen roll vad fan de skriver. Kan vara nåt erotiskt eller rent "Träffas för sex…vad säger du, lilla Pullan"…Nog fan är jag kåt men nog vill jag lära känna tjejen i fråga och dessutom prata med dem om livet och intressen, om varför enspeciell sten är bra, om andlighet och tarot, om resor till andra länder som kan bringa en värme. Det gäller att grunda för ett liv. Men, som jag skrivit tidigare. Trevlighet fungerar inte. Där det inte funkar så lyfter jag på hatten och säger god dag då tjejen på sidan skriver, typ "Är inne för snabb sex, kort och koncis framtoning önskas och jag är rättfram" då vet jag. Då ska jag inte lägga in fransk charm där inte. Jag återkommer in detta ärende. Men det är en jävla drog för mig. Lika djurisk som snus. Jag kan vara utan öl, rödvin, absint, sprit och cigaretter. Snus är det svårare med. Just nu brinner mina ådror av längtan efter en kudde General. Lika är det med communitys. Bara in och kolla om jag får kontakt. Säga hej till den och den bruden som jag försökte springa ikapp min barndomstids öken utan en puss under hela grundskoleperioden. Inte en ungdomsförälskelse fanns för mig. Jag var fan i mig fulare då än vad jag är nu. Jag är en helt annan man eller person. Då var jag mullig och finnig och sprang omkring i fula glasögon. Nu är jag smal, snygg och ser yngre ut än vad jag gör och bär linser vid tillfällen. Dessutom tränar jag vilket jag inte gjorde fram till jag var sexton år då karaten kom in i mitt liv och sedan längdskidåkningen tack vare Johan P och mitt intresse vid VM i Holmenkollen 1982.
En kvinna i södra Stockholm blev överfallen för hon vittnat i en mordrättegång. Överfallet skedde under torsdagen. Nog är det fan att inte rättsväsendet får ha sin säkra gång. Jag blev glad att en av männen blev gripen på fredagen. Underbart. Överfall i rättsak heter ordalydelsen och de är det det är. Att inte våga vittna för repressalier har blivit en vana, en ovana samhället, man golar inte på vännerna även om de slagit ihjäl en person. fy, fan,. så ska det inte vara. Vad är det för rättslöstsamhälle som kommer ut av det här. Det finns inte något gott. Tack alla goda poliser och åklagare och alla glömda men icke nämnda som ställer upp för vittnen. Även i Fittja-fallet där en 47-års far blev mördad av tre killar. Det var ett större gäng som var med och kollade. En ur gänget vågade vittna och satte dit honom. Men, polarna lämnade inte grabben. De förpestade hans och hans familjs liv. Den familjen behöver hjälp av staten. Men inte ställer väl staten upp. När rättegången är klar och nu den dömde 16-åringen till sluten ungdomsmottagning så inte kommer han att bli fri från vänner, eller så kallade vänner.
A-kassan obligatorisk. Nu tar moderaterna chansen och djävlas med allt som socialdemokraterna ordnat för folket genom åren. Som med en båtlast saltsyra häller moderaterna denna syra på alla trygghetssystem och luckrar upp dem utan problem och den är allt är klart så finns inte många människor kvar i byggnaden, trygghetssystemet. Då ska alla halta och lytta, utbrända och handikappade rullas ut på bår nedför ett stup och de som blir kvar das om han med män i ljusgröna overaller, såna som finns på lantbruk. Nej, Moderaterna hoppas jag sticker senast vid nästa riksdagsval Tänk dig att förlita sig på dessa besuttna, som inte ens varit ute i arbetslivet utan pluggat till en riksdagsplats.
Jag bor bra. Min son Simon och jag bor bra i Rinkeby. Vi har nära till busshållplats och centrum med T-bana. Grannarna är fina och håller låg profil, eller är som vanliga dödliga med sina problem. Skillnaden är att här går de med konstiga hattar och kvinnor kan gå emot en i burkas eller slöja. Det är läckert som fan. Här kan jag handla kryddor jag inte visste fanns och likaså vattenpipor. Mäktigt. Det är som att komma in i ett annat land och jag myser som fan för det.
Nu ska jag lägga mig för att sova…klockan är ju kvart i tre på natten och regnet piskar mot sovrumsfönstret. Mina ögon är som två feta holländska ostar och fingrarna tjocka som tyska bratwursts
/Peter
Torsdagkväll den 19 april, eller är det den 20 april…
Den här veckan har runnit iväg under mina fötter och bara försvunnit förbi genom en dataskärm. Dagarna har gått iväg och endast Radio Stockholm har räddat mina timmar. jag kan inte komma ifrån att chatta tar tid, främst från mitt eget skapade. Fan, jag har ju en bok att skriva, men chattandet drar. Likaså vädret. Det är natten mot fredagen den 20 april 2007 och det regnar utanför fönstret. Stora feta droppar med snö inuti spelar piano på fönsterbläcket. Och är det normalt. Det är den 19 april och det regnar som det var en stilla majkväll. Visserligen bor jag i Stockholm nu jämfört med Arvidsjaur och Skellefteå, men ändock. Och om ett par år är det en vana att det regnar en snöfri februarikväll. Människan har dragit på sig en klimatförändring. En klimatförändring som vi själva dragit på oss. Med utsläpp och för hög konsumtion av energi och bensin sänker vi Jorden. Vi kommer att dö inom en snar framtid om vi inte skärper oss och det är vi i västvärlden som är de stora bovarna och främst USA som inte vill sänka allt vad utsläpp heter och gå till låga nivåer. Men Bush gör inte ett skit. Han vill höja utsläppen för att inte sänka jobben i USA, men vad gör det om man har jobb utan en fungerande planet. Nu har jag inga siffror men Bush i spetsen står väl för mer än hälften av alla utsläpp. Allt för Mammons skull, allt för att feta amerikaner ska bli ännu fetare för att få äta sina billiga hamburgare på McDonald’s. Märligt egentligen att det är rätt att köpa ett vapen i en vapenaffär utan någon större kontroll men säger en person fitta i radio så blir det ett jävla liv…nej, klimatförändringarna är ett jävla byk som vi dragit fram. Och nu vill U-länderna med Kina i spetsen komma upp i samma nivå. Och i Afrika så kämpar länder för att komma upp och likaså i Asien, förutom Kina. Tänk att i Borneos djungler skövlas regnskog, regnskog som är jorden lungor. Likaså är det i Brasilien. Där skövlas regnskog varje dag, varje timme i normal fotbollsplaner storlek flera gånger om. Fan, säger jag, bara och den skog som fanns i vid Saharas kant är borta så den stora öknen breder ut sig. Jag återkommer i ärendet om klimatförändringarna. Jag lovar. För kris är det!
Ja, återigen. Detta ämne. Hur tar man kontakt med tjejer på nätet. Räcker det inte med ett "hej, hur är läget och är allt bra med dig. vad gör du?" eller är jag inte tillräckligt attraktiv, det må så vara då? Eller ska man lägga fram sitt organ på kort och säga "Hej, jag är kåt, ska vi göra det skönt för varandra"…nej, jag är absolut inte sådan…Det ska förbanne mig gå att vara trevlig och säga ett hej och fråga om det går bra att prata med tjejen i fråga. Men, icke…icke det utan det ska trugas och frågas och hoppas och jag förstår inte. Kan vara så att det finns fler killar än tjejer på olika sidor och att varje hägring får minst tio brev av ett från en kille kontra en tjej. Och många av dessa brev från grabbs är bara rena jävla obsceniteterna. Om i vilka hål och ställningar han vill behaga tjejen i fråga. Fy, fan, då förstår jag att tjejerna får spatt och spader.
Jag var på anställningsintervju idag. Eller igår torsdag. Det gick bra. Så bra som jag kände att det gick. Nu kan jag inte göra något mer utan att hoppas på att det jobbet blir mitt. Kan inte göra något annat än vänta nu och söka andra jobb. Vad är det då för jobb? Jo, på ett plats där funktionshindrade och psykiskt handikappade har en träffpunkt att vara på varje dag, måndag till fredag. Ungefär som A-service i Arvidsjaur, där jag har min vän Glenn. Får se hur det slutar. Det ligger utanför mig nu men mina meriter var jämförbara med en utbildats och det kändes fint.
Såg Sverige-Ryssland på TV. Det kändes sådär. Visst, alltid intressant men vad jag saknar hettan från matcherna mellan Tre Kronor och Sovjetunionen i ishockey. Då satt man i varje anfall och var skitnödig för att ryssarna skulle göra mål. De hittade varandra så exakt och viste vilken spelare som var i rätt fart och fri. Sovjeterna var så mäktiga och kvicka och smidiga och höll ett sådant passningsspel att inget lag hängde med. I vissa fall Tjeckoslovakien och Kanada i Canada Cup, då de fick ta till vilka metoder som helst för stoppa ryssarna. Det kändes så slakt att se matchen på TV idag och minnas Sverige-Sovjet från vilken VM-match under 70-80 talet. Men, mest lider jag för att den ryska hockeyn är så mycket sämre idag. Den ryska landslagshockeyn är värdelös jämfört med då. Nu spelar de på stillastående spelare och har inget större självförtroende i spelet. Annat var det förr. Men det var för att Sovjet var kommunistiskt som laget var samlat så långe och var samspelt. Fan, CSKA Moskva var till sjuttiofemprocent sovjetiska landslaget. Nå, nog om detta men jag saknar hettan från förr, saknar nervositeten. Nu finns inte den….
Vi går mot vår, sägs det…men men…
/Peter
Måndagnatt den 16 april 2007 eller är det den 17 april 2007!
Sommaren kom och kysste Sverige i helgen. Nu kommer vintern igen. Fan, att man inte får ha sommarvärme. Låt det regna på natten, åtminstone söndag till torsdagkväll, nu sitter jag där med snön under hakan till helgen. Ja, jag har hört att det ska snöa då…men men SMHI har haft fel förut…skönt var det att gå med ett par jeans, en t-tröja och kavaj utan att överhuvudtaget frysa och inte en glass åt jag i helgen –det var det mest märkliga. En fet Magnum eller GB-sandwich…nej inte alls…mer glass blir det.
När jag gick och handlade spelade sparvarna för mig, människor jag mötte, grannar som jag mötte på väg till affären log och tittade upp i himlen, mot solen, och de gick långsamt som de välkomnade sommaren och det gjorde jag också.
Bengt ville ha hjälp med hämtning av lite köksprylar på Lidingö igår, söndag. Jag ställde upp och vi hämtade en spis, kylskåp och en diskmaskin. Det gick förträffligt. Vi gjorde det i över tjugograder och hemma hos honom, i hans stuga, så bjöd han på middag i solskenet. Jag satt i en solugn då. Kändes som jag åt kyckling och pommes frites i en bastu. Det var en fin dag.
På måndagen kom moderaternas vårbudget. Någon hjälp för mig som arbetslös fick jag väl inte av den budgeten. Moderatbrackorna sänker Sverige och främst de arbetslösa. Jag bävar för ett "Thatchers-England" på åttiotalet. De besuttna kommer att få allt och vi utan jobb inget, och inte de sjukskrivna heller. Det jävliga är att de tror att företagen kommer att anställa fler, men inte gör de det. Företagare ser bara till sig själva och sparar pengar nu när skatten sänks. När de väl sätter ut annonser så är det sådana kravspecifikationer att en sökande måste vara högskoleutbildad vid tjugoårsålder, inga barn att tänka på, ingen fritid och med arbetslivserfarenhet på över tio år. Jag hoppas den här regeringen inte sitter länge, för det är den inte värd…
Var ute och kutade igen. En dryg halvtimme blev det längs cykelstigar och grusväg. Såg min första koltrast. Vad jag är mest orolig över när jag kutar utan mina långa gymnastikbyxor är om det finns attackfästingar då Stockholm är drabbade av sådana djur. Vill ju exempelvis inte ha Borelia för att jag tar en runda i skogen…
I morgon ska jag till AF – håll tummarna för mig att det går bra!
/Peter
Lördag den 14 april 2007
Modo vann SM-guld i ishockey idag. Hurra, hurra, hurra, hurra…ja, det var välförtjänt efter lång och trogen tjänst. De spelade kanske inte den bästa ishockeyn under finalen. Vad fan gör det, de vann och det är ju det viktigaste. Så många finaler de spelat sedan 1979 då de vann senast och spelat bättre och förlorat så är det rättvist att de fick vinna. Tror att "Foppa" gärna hade bytt ut sina matcher i Stanley Cup för att vinna SM-guld med sitt Modo. Åt chicky bits och lite pommes för att fröjda mig och tog en folköl efteråt. Gott.
Jag är rädd, jag är rädd som fan att a-kassan stänger av mig för stulet med företaget som ville att jag skulle jobba för dem på grund av att företagaren i fråga och jag fick en kommunikations miss. Jag är så jävla rädd så ni anar inte. Jag som liten enskild arbetslös har inte en chans mot stora mäktiga a-kassan och AF när de sätter den sidan till. Jag mår illa som fan och är orolig för allt vad som kan komma. Jag har inte tackat nej till ett jobb och för att jag sa i hastigheten att jag skulle resa och att jag pluggar distans mot Umeå universitet så får blir jag mest troligt avstängd. Fy, fan säger jag. Okej, jag dör inte och ett världskrig pågår inte och klimatförändringarna har inte tagit fart så mycket så att klimatflyktningar väller över våra gränser, men för mig privat är det en katastrof då jag inte kan betala mina räkningar och mat. Jag får be på alla mina bara knän att jag får hjälp av släkten på alla de sätt jag kan få. Något stöd från soc får jag inte heller då min son hade liknande problem med sin a-kassa. Jag känner mig riktigt ensam, så ensam att jag inte kan få något stöd någonstans ändå. Vill lätta på mitt hjärta och berätta hur jag känner.
Lördagen var lugn. Solen sken och våren har kommit men nu hotar SMHI med kallare till veckan. Får ta vara på de goda dagarna nu. Så är det bara…
Har petat med MySpace idag. Får inte till det att lägga in mina dikter på den sidan. Och jag kan inte få ned låtarna till mp3-filer, som det tydligen ska vara. Behöver hjälp med det också. För nu vill jag komma ut i vida världen….
Var rädd om er därute!
/Peter
Fredag den 13 april 2007
Nu är jag på MySpace. Jag har länge längtat dit och nu ska mina dikter dig, det ska få lyssnas lyssnas och lyssnas… och jag ska låta mina dikter rinna över välden, de ska flyga överallt för nu ska de fram, de ska fram och stå i de främsta kanonledet och min röst ska borras in hos medlemmarna på MySpace. Men jag behöver hjälp med att lägga in mina dikter från min skiva…hur fan fixar jag det. Att placera en bild på en hemsida är en enkel sak men att lägga in en ljudfil…fan…hjälp mig, men det kommer att ordna sig.
Jag chattar. Det är min drog, Jag kan inte låta bli att ta kontakt med brudar för en eventuell framtid. Det bara är så och oavsett om jag är på en erotisk eller vanlig community så tar jag kontakt, jag vill surra och känna och prata med dem och surra, men hur fan tar man kontakt med någon av det motsatta. Jag respekterar tjejerna oavsett var de bor och vad de skriver. Då jag är en het singel som längtar efter mys och het morgonsex så går jag inte in på brudar som är förälskade och/eller kära. De har redan ordnat biffen. Sedan så de som inte vill få brev av en kille som är förtitre då de önskar kontakt med en kille som helst är äldre än tretti ger jag fan i att svara men jag vill stoppa ett finger i deras kroppar och säga "hallå, o du åldersnojige tjej. Det är inte åldern det hänger på utan hur det känns hjärtan emellan" – bara damen ifråga är arton år och äldre. Många förälskelser har begravts bara för att främst tjejer tittar på att födelseattesten varit för ålderstigen. Nej, och vara trevlig går inte, är du trevlig och säger mer än ett hej och frågar om vad tjejen i fråga pysslar med med intressen och jobb så blir det inte ett svar. Sedan finns det kukskallar som bara lämnar in ett brev till damer i anonymitetens tecken och frågar om den mottagande tjejen vill träffas för sex. Då förstår jag att tjejerna lackar ut totalt. Dessa kukskallar förstör ju för vi snälla som vill känna tjejerna i fråga och är uppriktigt nyfiken på bruden i fråga. Men, jag trugar inte, vill inte tjejerna ha med mig att göra så krusar jag inte, det kommer inte över mig utan det får andra göra. Jag klarar mig så bra ensam och nu när jag tar hand om min son på äldre dagar så räcker det.
Jag springer igen. Åh, så skönt det var. Var ute en dryg halvtimme och kutade på stråk runt och i Rinkeby. Kändes som en fullträff att känna att kroppen få svettas och ta i. Sprang på det gröna gräset, sprang på gråa cykelstigar, sprang på grusväg och sprang genom Rinkeby centrum. Jag sprang igenom tio kulter och jag njöt av att springa genom dessa kulturer. Har inte tränat två veckor då min höger höft sa upp sig. Och vet ni. jag såg inte en ledsen människa, alla skrattade, grillande korv, spelade fotboll och sparvar sjöng i träden.
Nu ska jag på spelkväll med släkten i Sollentuna
Kram!
/Peter
Torsdag natt den 12 april
Vintern var kvar i Arvidsjaur. Hade tagit med mig för lite kläder men det fick gå och det gjorde det. Jobbade och vände på burgare på Torggrillen, min fars gatukök, och uppträdde på Inlandskults påskfest. Det var bra som vanligt, men då jag läste stod en berusad grabb och störde men jag sa till och så slutade han…blir störd som fan om nån härmar mig, som står där och gafflar och gör sig märkvärdig…då är det bättre att ställa sig på scen och uppträda men då skiter de väl ned sig av nervositet…
Jag är med i Processen. Minns ni boken skriven av Franz Kafka, den om Josef K. Blev uppringd av AF i Rinkeby den 27 februari om att en grill i Solna sökte folk. Jag blev glad som fan och tog kontakt med företaget i fråga. Åkte dit dagen efter i feberyra. Var förkyld och hade över 38 grader i kroppen men det bevekades jag inte av. Träffen gick bra och pirrig och rusig åkte jag hem. Mötet med företagaren gick bra och jag berättade att jag läser Skapande svenska B. I denna glada och gemytliga stämning då vi satt över en mugg kaffe och språkade så blev det en kommunikationsmiss. Han pratade så fort så jag hörde inte att han sa något om en heltidstjänst, eller gjorde han …nu blir jag osäker, men han lovade att höra av sig. Han pratade även om en deltidtjänst på främst helger och det pratade vi mest om. Istället hörde AF av sig. Och nu är jag ifrågasatt som arbetssökande trots att jag fått godkänt från dem att jag får studera deltid. Nu kan min a-kassa bli indragen. Och en annan sak…jag får inte tacka nej till ett jobb och det hade jag inte gjort om företagaren i fråga hade ringt mig. Han fick mitt CV och jag var förbi på Solnagrillen samma dag som jag åkte till Arre för att vända burgare i farsans gatukök. Det var även samma dag som AF ringde mig. Förbannat säger jag. Fan, här har jag drömt om att få flytta till huvudstaden och dela lya med min son så händer detta. Jag har jobbat så mycket jag fått genom åren och nackdelen med Norrland att där har man fått vara glad för varje timme jag fått, i huvudstaden räknas det som personen ifråga är en hoppjerka.
Annars är det vår och solen skiner och utanför fönstret är det inget Världskrig!
/Peter
Subscribe to:
Posts (Atom)