Pratade med Johan i telefon idag. Jag berättade min längtan att få stå på scen igen. Han tyckte att jag skulle skicka brev till festivaler och berätta om mig. Och det var ett bra råd, tyckte jag. Det ska jag göra. En bra sak med att ha jobbat inom hemtjänsten, och inte turnerat, är att jag fått tänka efter om varför jag står på scen. Johan sa en sak som var viktig och det gäller att vara ärlig mot sig själv: Är det för att bli känd eller är det för att jag har något att berätta jag uppträder med min poesi. För att komma till svaret så gör jag en lång utläggning.
Det var en gång då jag blev inbjuden på CP Borrmaskinens kollektiv för att vara med på ett uppträdande i januari 1984. Där började scenglädjen för mig. Genom hela åttiotalet fick jag följa med och så sent som nittonhundranittiofem så uppträdde vi i Arvidsjaur. Åren dessförinnan hade jag gett ut diktsamlingen "Dikter för Livet" och då som smått börjat läsa mina poem för publik. Det byggdes på och jag fick uppträda i allt större salonger. Favoriten är fortfarande Inlandskults julfester. Jag fick börja läsa oftare och oftare och det byggde på en speciell känsla i mig, dels den där att fan vad underbart kul att läsa och dels den där fan va bra andra är och så ska jag läsa mina skitpoem, men jag kommer som smått över det sistnämnda och stuckit ut har jag gjort sedan jag blev med i CPB – och det är inget jag ångrar idag - för bra är jag, det vet jag! Varför vill jag uppträda: Jo, jag tycker det är så helvetes roligt och lockande och berusande att jag inte kan vara utan den speciella drogen av att uppträda. Sedan har jag
något att berätta om livet och skulle jag bli känd så får jag ta det…
Tänk om livet inte gick ut på att jobba….hur skulle det se ut då?
Grattis Irak, som vann Asiatiska mästerskapen i fotboll. Segern betyder mer än jag tror för dess folk och land.
/Peter
Sunday 29 July 2007
Thursday 26 July 2007
Jag lever
Jag lever, tro inget annat!
Men jag har jobbat så mycket och har inte haft ork att skriva på kvällen, efter jobbet.
Då jag har svårt med min självdiciplin så går jag och lägger mig tidigare på kvällen. Allt detta för att få styrsel på mitt skrivande och hinna med det på förmiddagen, så jag hinner träna, handla mat och utför andra ärenden. Jag stiger upp efter åtta på morgonen och försöker vakna innan frukost. Sedan sitter jag drygt två och en halv timme till skrivande. Och under dessa timmar så har jag svårt att få ihop två A4-ark. Inte för att lusten att skriva inte finns utan det blir lätt att jag slinker in på Aftonbladet eller Expressen eller googlar lite. Det känns som allt ska hända här och nu med mitt skrivande.
Är det något jag ska bättra mig på är det självdiciplinen. Det är ingen annan än jag själv som kan skriva min roman...
Jag är en tiger i en bur på ett zoo!
Vi hörs
Skriver mer en annan dag!
/Peter
Men jag har jobbat så mycket och har inte haft ork att skriva på kvällen, efter jobbet.
Då jag har svårt med min självdiciplin så går jag och lägger mig tidigare på kvällen. Allt detta för att få styrsel på mitt skrivande och hinna med det på förmiddagen, så jag hinner träna, handla mat och utför andra ärenden. Jag stiger upp efter åtta på morgonen och försöker vakna innan frukost. Sedan sitter jag drygt två och en halv timme till skrivande. Och under dessa timmar så har jag svårt att få ihop två A4-ark. Inte för att lusten att skriva inte finns utan det blir lätt att jag slinker in på Aftonbladet eller Expressen eller googlar lite. Det känns som allt ska hända här och nu med mitt skrivande.
Är det något jag ska bättra mig på är det självdiciplinen. Det är ingen annan än jag själv som kan skriva min roman...
Jag är en tiger i en bur på ett zoo!
Vi hörs
Skriver mer en annan dag!
/Peter
Saturday 14 July 2007
Jag saknar mina vänner....
Det är Kronprinsessan Victorias 30-års dag idag. Hurra för henne. Är ju en rojalist!
Folk frågar mig hur jag mår och jag kan meddela att jag inte mår så vidare bra. Jag ångrar inte att jag flyttade
till Stockholm och Rinkeby. Att lämna Arvidsjaur var bland det bästa jag gjort i mitt liv. Möjligheterna är mycket större här och jag når ut mer bland människor och tillställningar i Arvidsjaur. Sedan har jag fått sommarjobb och som kan ge mersmak för framtiden. Har mer i lön än på Torggrillen. Simon och jag bor i en bra lägenhet, en trea på 79 kvadrat och 5123 i hyra.
Men jag känner mig ensam:
jag saknar Johan P och Maude, jag saknar Glenn, jag saknar Sven-Inge och sitta med honom på Stalo(även om Stalo gått i konkurs), jag saknar min syster, Conny, Cecilia, Hanna och Pernilla, jag saknar pappa. Jag saknar Christian och främst dricka en god absint med honom och hela hans gäng, jag saknar Ulla, saknar att sitta på Torggrillen och surra med stamkunder, jag saknar Wayne Rahm, jag saknar mina vänner i Stockholm som kommer från Arvidsjaur och som är med i Inlandskult. Jag saknar Thomas och jag saknar Carina Deckner. Jag saknar Lady och jag saknar säkert fler som inte är nämnda men icke glömda. Men, när jag sitter hemma på kvällarna så är telefonen tyst och då blir det tyst i mitt hjärta….
Jag bor ju med min son och har mamma och kusiner och moster och morbror här. Jag har min självvalda ensamhet om dagarna då jag skriver men på helger och kvällar så vill jag träffa mina vänner. Visst, jag saknar en kärlek men det får komma när det kommer.
Fysiskt sett så är jag på uppgång: den femte eller sjätte förkylningen är på väg att släppa sitt grepp om mig och nu kan jag snart bege mig ut och kuta. Men, mitt inre jag har gått på några tuffa beslut som jag inte tycker om. Jag älskar att stå på scen och uppträda med mina dikter, men jag har varit tvungen att tacka nej till en turné med Johan P och den Inlandsbanefestival som han höll i. Det gjorde skitont att tacka nej, då jag är med i STIM så hade det varit en bonus för mig att komma loss med pengar till jul. Jag var tvungen att tacka nej till en fest i Stormyrtorp i Tjappsåive den 3 augusti. Johans syster Mona fyller år då och tanken var att jag skulle läsa, men jag kan inte. Både festen i Stormyrtorp och Inlandsbanefestivalen i samband med veckan för midsommar krockade med mitt sommarjobb. Det känns förpissigt för och i mig.
Vad är viktigt för mig i mitt kreativa liv? Vad är viktigt för mig? Jo, det är att skriva och uppträda. När jag flyttade till Stockholm så fick jag problem med ekonomin. Det tog ett tag innan finanserna hade satt sig, och då både jag och Simon fick trubbel med a-kassan och AF så haltade min budget rejält. Nu är det bättre, betydligt bättre, men jag har lärt mig vad som är viktigt för mig. Vad jag vill med mitt liv, helt enkelt. Jag blir förbannad, rejält förbannad och uppretad, då olika sorters människor säger att det där att uppträda och skriva är inget att satsa på. Vad har dessa människor för intressen i livet, är det bara jobb i deras skallar? Bar de själva på en dröm då de var yngre som de inte fick möjlighet att utveckla och drömmar som deras föräldrar begravde. Visst, jag vet att hyra, räkningar och mat ska betalas, det är som det ska vara, men det är attityden att om jag jobbet går före är skitsnack i mina öron. Jobb går före allt – i helvete heller! En människa måste leva också. Jag vill själv styra min tid här på jorden och nu när finanserna är bättre kan jag styra min tid bättre och jag vill förverkliga drömmar som jag bär på och det kan ingen ta ifrån mig. Nu när jag verkligen fått vetskap om att jag kan berätta med ord så ska jag förbanne mig ge mig själv chansen att förverkliga mig själv. Och ju mer jag skriver desto bättre blir det!
Jag hyllar Johan unisont då han kan resa runt och uppträda i både Sverige och Europa, han är värd all uppskattning och får välförtjänta applåder för det. Jag kämpar med mina texter för att komma dit. Jag skriver nu både poesi och prosa och vill lära mig att skriva sångtexter, förutom att jag har ett sommarjobb. För jag vill ut på turné och läsa.
Det bästa vore om jag hade en manager eller promotor bakom mig som bokade uppträdanden för mig!
Nu har jag skrivit osammanhängande och orerande men det får vara så, men det kommer väl ett förtydligande framöver.
/Peter
Folk frågar mig hur jag mår och jag kan meddela att jag inte mår så vidare bra. Jag ångrar inte att jag flyttade
till Stockholm och Rinkeby. Att lämna Arvidsjaur var bland det bästa jag gjort i mitt liv. Möjligheterna är mycket större här och jag når ut mer bland människor och tillställningar i Arvidsjaur. Sedan har jag fått sommarjobb och som kan ge mersmak för framtiden. Har mer i lön än på Torggrillen. Simon och jag bor i en bra lägenhet, en trea på 79 kvadrat och 5123 i hyra.
Men jag känner mig ensam:
jag saknar Johan P och Maude, jag saknar Glenn, jag saknar Sven-Inge och sitta med honom på Stalo(även om Stalo gått i konkurs), jag saknar min syster, Conny, Cecilia, Hanna och Pernilla, jag saknar pappa. Jag saknar Christian och främst dricka en god absint med honom och hela hans gäng, jag saknar Ulla, saknar att sitta på Torggrillen och surra med stamkunder, jag saknar Wayne Rahm, jag saknar mina vänner i Stockholm som kommer från Arvidsjaur och som är med i Inlandskult. Jag saknar Thomas och jag saknar Carina Deckner. Jag saknar Lady och jag saknar säkert fler som inte är nämnda men icke glömda. Men, när jag sitter hemma på kvällarna så är telefonen tyst och då blir det tyst i mitt hjärta….
Jag bor ju med min son och har mamma och kusiner och moster och morbror här. Jag har min självvalda ensamhet om dagarna då jag skriver men på helger och kvällar så vill jag träffa mina vänner. Visst, jag saknar en kärlek men det får komma när det kommer.
Fysiskt sett så är jag på uppgång: den femte eller sjätte förkylningen är på väg att släppa sitt grepp om mig och nu kan jag snart bege mig ut och kuta. Men, mitt inre jag har gått på några tuffa beslut som jag inte tycker om. Jag älskar att stå på scen och uppträda med mina dikter, men jag har varit tvungen att tacka nej till en turné med Johan P och den Inlandsbanefestival som han höll i. Det gjorde skitont att tacka nej, då jag är med i STIM så hade det varit en bonus för mig att komma loss med pengar till jul. Jag var tvungen att tacka nej till en fest i Stormyrtorp i Tjappsåive den 3 augusti. Johans syster Mona fyller år då och tanken var att jag skulle läsa, men jag kan inte. Både festen i Stormyrtorp och Inlandsbanefestivalen i samband med veckan för midsommar krockade med mitt sommarjobb. Det känns förpissigt för och i mig.
Vad är viktigt för mig i mitt kreativa liv? Vad är viktigt för mig? Jo, det är att skriva och uppträda. När jag flyttade till Stockholm så fick jag problem med ekonomin. Det tog ett tag innan finanserna hade satt sig, och då både jag och Simon fick trubbel med a-kassan och AF så haltade min budget rejält. Nu är det bättre, betydligt bättre, men jag har lärt mig vad som är viktigt för mig. Vad jag vill med mitt liv, helt enkelt. Jag blir förbannad, rejält förbannad och uppretad, då olika sorters människor säger att det där att uppträda och skriva är inget att satsa på. Vad har dessa människor för intressen i livet, är det bara jobb i deras skallar? Bar de själva på en dröm då de var yngre som de inte fick möjlighet att utveckla och drömmar som deras föräldrar begravde. Visst, jag vet att hyra, räkningar och mat ska betalas, det är som det ska vara, men det är attityden att om jag jobbet går före är skitsnack i mina öron. Jobb går före allt – i helvete heller! En människa måste leva också. Jag vill själv styra min tid här på jorden och nu när finanserna är bättre kan jag styra min tid bättre och jag vill förverkliga drömmar som jag bär på och det kan ingen ta ifrån mig. Nu när jag verkligen fått vetskap om att jag kan berätta med ord så ska jag förbanne mig ge mig själv chansen att förverkliga mig själv. Och ju mer jag skriver desto bättre blir det!
Jag hyllar Johan unisont då han kan resa runt och uppträda i både Sverige och Europa, han är värd all uppskattning och får välförtjänta applåder för det. Jag kämpar med mina texter för att komma dit. Jag skriver nu både poesi och prosa och vill lära mig att skriva sångtexter, förutom att jag har ett sommarjobb. För jag vill ut på turné och läsa.
Det bästa vore om jag hade en manager eller promotor bakom mig som bokade uppträdanden för mig!
Nu har jag skrivit osammanhängande och orerande men det får vara så, men det kommer väl ett förtydligande framöver.
/Peter
Thursday 5 July 2007
Jag blev stum!
En ung tjej sa till en vårdtagare att jag var vacker, när vi kom till henne på torsdagskvällen. Tjejen heter Jenny och är blond, vacker och läcker som en majmorgon med sol. Hon sa det så spontant på frågan från vårdtagaren om vilka det var som kom. Jenny sa "Det är jag, Jenny, och en vacker man som kommer" till vårdtagaren. När on sa så tappade jag talförmågan och rodnade. Jag gick in i en bubbla och kunde nästan inte ta mig för något. Jag gjorde det jag skulle men det kändes som min hud var en elektrisk matta. Jag fick svårt att se henne i ögonen, trots att det var det enda jag ville för de var så himmelsblå och hennes tänder vita som mjölk.
Det var som att kliva in i en dröm. Väck mig inte!
Jo, jag skriver vidare. Jag skriver på mitt verk. Den ger jag inte upp! Aldrig!
Nu ska jag lägga mig. Natten är sen!Kram!
/Peter
Det var som att kliva in i en dröm. Väck mig inte!
Jo, jag skriver vidare. Jag skriver på mitt verk. Den ger jag inte upp! Aldrig!
Nu ska jag lägga mig. Natten är sen!Kram!
/Peter
Wednesday 4 July 2007
Att längta...
Redan som ung var jag förälskad i vackra tjejer. Jag låg och drömde varje natt om att träffa en attraktiv tjej som kunde öppna mitt liv. I skolan såg jag dem som gudomliga varelser, så nära men så långt bort. När jag började få hår både här och där på min kropp så hände något med mig. Jag vet inte vad, men blygsamheten slog sitt grepp om mig. Varje dag kändes som ett krig och jag fick aldrig kontakt. Inte de i klassen, inte i någon annan klass heller. Ändå var jag förälskad. Varje morgon räknade jag stenarna i asfalten. Andra dagar räknade jag molnen. Allt detta för att komma bort från den brinnande längtan av att hålla i hand. Om en tjej tog kontakt så blev jag så nervös att började stamma och rodnade. När det hände så kom skamkänslan över mig att jag inte vågade prata. Ändock var jag förälskad.
En dag kom Linnea från Baktsjaur in i mitt liv. Jag var arton år och Hon öppnade mitt hjärta. Hela sommaren 1982 var en sommar av kärlek och pirr i min kropp. Linnea fick all min längtan och det hon tog. Hon var bara femton men visste hur jag kände och jag hur hon kände. Varje dag utan henne var en dag av tomhet. När fredagen var kommen så satte jag mig i min fars Saab och körde till henne. En gång spelades Mats Paulssons "Visa vid vindens ängar" när jag svängde in på Malåvägen. Jag lät bilen följa låten. Den flöt fram som den var parkerad på moln, som åkte fram på himlen.
Jag var hos henne varje helg. Den sommaren gick så fort att jag glömde bort VM i fotboll, som gick i Spanien. Det enda jag minns är att jag nästan grät för att Brasilien åkte ut mot Italien. När vi var tillsammans stannade tiden i rummet och hennes läppar smakade jordgubb. Och vi gav oss hän i varandra som jag aldrig varit med om. Varje gång doftade hon rosor och den doften fick jag aldrig nog av…
Jag som trodde att sommaren skulle bli solig i Stockholm! Inte där jag tidigare bott.
Var på Grönan med mamma, svågern, syrran och hennes yngsta döttrar Cecilia och Hanna och min yngsta kusin Matilda. Det var en underbar dag. Men det regnade som f-n.
Årets sommarvärdar för Sommar i P1 är nog den bästa blandningen på länge. Förra året lyssnade jag knappt på någon sommarvärd. De flesta var ointressanta, tyvärr!
Läste i Aftonbladet eller var det Expressen om farbrorn som våldtagit och mördat sin hans brors dotter på 1,5 år. Nu är han dömd och jag hoppas att han blir satt i fängelse där han får veta hut av sina de intagna. Dessutom hoppas jag att det är ett bland fängelse, där dömda för olika brott sitter och vet hur man behandlar sådana som den mannen! Ja, jag vet. Jag tror på Gud och universums energi. Jag är snäll och ödmjuk men ibland tar sig livet sådana uttryck som är utöver mig själv och jag blir så förbannat arg att jag blir förlamad och det känns som jag både bränt mig på en het platta och fått ström i mig.
Det blev ryska Sotji som fick Vinter-OS 2014. Då kan inte Östersund få vinter-OS tidigast 2022. Fan, också! Hade varit bättre med PyeongChang som föll i sista omröstningen.
/Peter
En dag kom Linnea från Baktsjaur in i mitt liv. Jag var arton år och Hon öppnade mitt hjärta. Hela sommaren 1982 var en sommar av kärlek och pirr i min kropp. Linnea fick all min längtan och det hon tog. Hon var bara femton men visste hur jag kände och jag hur hon kände. Varje dag utan henne var en dag av tomhet. När fredagen var kommen så satte jag mig i min fars Saab och körde till henne. En gång spelades Mats Paulssons "Visa vid vindens ängar" när jag svängde in på Malåvägen. Jag lät bilen följa låten. Den flöt fram som den var parkerad på moln, som åkte fram på himlen.
Jag var hos henne varje helg. Den sommaren gick så fort att jag glömde bort VM i fotboll, som gick i Spanien. Det enda jag minns är att jag nästan grät för att Brasilien åkte ut mot Italien. När vi var tillsammans stannade tiden i rummet och hennes läppar smakade jordgubb. Och vi gav oss hän i varandra som jag aldrig varit med om. Varje gång doftade hon rosor och den doften fick jag aldrig nog av…
Jag som trodde att sommaren skulle bli solig i Stockholm! Inte där jag tidigare bott.
Var på Grönan med mamma, svågern, syrran och hennes yngsta döttrar Cecilia och Hanna och min yngsta kusin Matilda. Det var en underbar dag. Men det regnade som f-n.
Årets sommarvärdar för Sommar i P1 är nog den bästa blandningen på länge. Förra året lyssnade jag knappt på någon sommarvärd. De flesta var ointressanta, tyvärr!
Läste i Aftonbladet eller var det Expressen om farbrorn som våldtagit och mördat sin hans brors dotter på 1,5 år. Nu är han dömd och jag hoppas att han blir satt i fängelse där han får veta hut av sina de intagna. Dessutom hoppas jag att det är ett bland fängelse, där dömda för olika brott sitter och vet hur man behandlar sådana som den mannen! Ja, jag vet. Jag tror på Gud och universums energi. Jag är snäll och ödmjuk men ibland tar sig livet sådana uttryck som är utöver mig själv och jag blir så förbannat arg att jag blir förlamad och det känns som jag både bränt mig på en het platta och fått ström i mig.
Det blev ryska Sotji som fick Vinter-OS 2014. Då kan inte Östersund få vinter-OS tidigast 2022. Fan, också! Hade varit bättre med PyeongChang som föll i sista omröstningen.
/Peter
Subscribe to:
Posts (Atom)