Jag blir förbannad!

Det är sent och jag ska lägga mig snart!

Vill bara säga en sak; Vad är det för jävla rättsamhälle vi lever i då en tjej som ingår i Polisens skyddsprogram mot våld blir svårt misshandlad? Vad är det för rättslösa kräk som utför denna gärning, kräk som för att utföra denna handling säkerligen proppat sig full med rohypnol och sprit bara för att våga. Fy, fan säger jag, fy fan. Jag ber till Gud, Jesus och alla universums energier att denna tjej klarar sig och att hon kan vittna igen i hovrätten och sätta dit killen som hon såg mörda en kille i ett gängbråk på nyårsafton i Mälarhöjden. Man kan väl lugnt säga att det är grabbar som inte kommer att plocka några högskolepoäng och lyfta lån från CSN.

Och hur agerade Polisen? Lamt som vanligt trots att tjejen ingick i Polisens skyddsprogram
Med hopp om bättring från Polisens sida lägger jag mig nu för att sova!

/Peter

Äntligen MySpace

När jag går på gatorna på väg till Rinkeby så skrattar jag inom mig själv. Tänk om mina nära och kära därhemma fick uppleva i vilket område jag bor i. Jag kan tänka mig att många skulle bli chockade och förundrade om de var i Sverige. De skulle möta kvinnor i svarta burkas, andra kvinnor/tjejer i vackra heltäckande dresser, afrikanska tjejer/kvinnor i dresser/klänningar som är så läckra i dem att jag nästan svimmar så jag passerar dem, och endel muslimska män som de precis klivit ut ur en minaret, afrikanska män med speciella hattar och ett varmt härligt liv på Rinkeby torg, där jag kan köpa färska grönsaker så billigt att Konsumchefen Lennart Lindgren i Arvidsjaur skulle bli grön av avund. Där kan jag inhandla två hela gurkor för tolv kronor, en kartong kiwi för tretton kronor och tomater för tolv kronor kilot. Just tomater är en "Big Mac-norm". När det är som billigast på Konsum i Arvidsjaur och då ska det vara nedförsbacke, hemlängtan, gasen i botten och vind i ryggen så kunde jag köpa härligt röda tomter för 19.90 kr/kg. Här kostar tomaterna tretton kronor som sämst.

När jag går ut från hyreshuset jag bor i känns det som min svåger sa vid flytten "att här ser det ut som man var på Esrange". Det är parabolantenner på nästan varje balkong man undrar om inte asfalten ska öppnas och en raket lyfter mot Månen. Jag trivs här. Det funkar bra och underbar mat kan man köpa och inte bara sådan jag kan hitta
på Konsumhallen i Arvidsjaur hos Lennarts Lindgren och hans undersåtar.

Nu är jag med på MySpace! Äntligen! Thepeterpoet heter jag där!

Det är den 29 juni 2007 och jag har namnsdag – hurra!
/Peter

Efter midsommar

Jag lever!

Har inte skrivit, fast många tankar har runnit genom min skalle. Har istället lagt krutet på min text, som jag fått energi att skriva. Anledningen säger jag inte men har motivation till att ta mig runt Jupiter om så vore. Det räcker så om detta.

Annars har jag haft besök av min vän Anders och vi hade en trevlig midsommar. Tillsammans med Simon åt vi midsommarmiddag och drack snaps. Gick ut både midsommarafton och midsommardagen. Var mest på Kellys och Söder i allmänhet. Men, Anders som verkligen låtit väcka sin festargen ville inte ge sig efter hårdrocksdiskot på Norrlandsgatan klockan tre på natten. Han ville till Stureplan för att gå in på ställen. Jag följde med av ren nyfikenhet bara att se på folket. Vi hamnade på The Lab, granne med Spy bar. Vi kom in på en kändiskrog. Två
lintottar från delar av Sverige som inte frekventerar Stureplan.

Väl där fick vi våra två öl och stod och surrade med varandra. Efter en stund kommer en rakad Östermalms-kille med snaggat hår med en champagneflaska värd 2800 kronor i högerhanden och börjar prata med oss. Han öppningsreplik var på engelska: "I suppose you are hippies". Anders och jag tittade på varandra och undrade vad detta var. Efter ett par minuters samspråk så berättar han hur själlös han är och hans liv. Allt han gör är att tjäna pengar och vet inget annat i världen. Han skulle kunna skjuta ner människorna utan att det skulle bekomma honom. Jag berättade för honom var jag kom ifrån och min uppväxt och mitt yrkes-och skrivarliv. Han konstaterade att mitt liv var mer innehållsfullt än hans. Hans gick ut på att, förutom tjäna pengar, dricka champagne. Jag tyckte det var en trevlig träff med killen och gav mig en liten, liten inblick om livet som en rik Östermalmssnubbe.

Vi lämnade det trånga "The Lab" och tog en taxi till Rinkeby halv fem på morgonen.

Annars trivs jag bra som f-n på jobbet!

Jag kommer aldrig att sluta skriva och jag ska förbanne mig bli utgiven!

Snart ska jag göra en ny MySpace-sida. Har fått ett par av mina dikter i Mp3!

Kram
/Peter

Lördag den 16 juni 2007

Jag vill vara i Östersund. Jag vill följa med på Inlandsbanerfestivalen och uppträda. En hel vecka med roliga uppträdanden och underbara människor att umgås med. Jag kan inte säga hur ledsen jag är i mitt hjärta för att inte få vara med. Nu har jag haft det så struligt med ekonomin under våren, som jag tidigare berättat här, och jag får snällt stillatigande hålla tand för tunga att inte försäga mig för omständigheter för att inte få A-kassa och AF på sig.

Jag kommer igen. Jag ska förbanne mig tillbaka på scen och det är där jag hör hemma. Jag vill berätta för
lyssnare och läsare. Jag vill att lyssnare ska få sätta kaffet eller ölen i vrångstrupen då jag berättar om livet ur min synvinkel. Läsarna ska hicka till för jag blir bättre att skriva. Galen, jag blir formligen galen, när jag vet var jag borde vara just nu. Kanske sitter gänget på GIII över en öl eller sitter de på ett annat ställe i Östersund.
Ingen vet vilken underbar känsla det är att få stå på scen och få läsa och uppträda. Det är ett långt mentalt knull att stå på scen och känna att lyckan att stå där och läsa. Wow, säger jag.

Borgarpacket ökar trycket mot de fattiga. De planerar för en extra karensdag till. Vad kommer härnäst? Nej, jag vill inte spekulera.

Har sagt det förut men jag blir mer och mer less på att gå in på communitys. Oavsett vilken. För varje dag jag inte går på nån så mår min själ mycket bättre. För det ger ju inget att chatta där.

Krisen i Palestina förvärras. Behöver jag säga mer – vad får vi för liv efter detta?

Drick mer alkohol – minska risken att få ledgångsreumatism med hälften. Drick motsvarande tre öl i veckan sägs det enligt SVT-text. Aj, då…jag som dricker mindre än tre starköl i veckan…hm….alkohol är inte så pjåkigt då…*L*…

Jag ger aldrig upp utan kommer igen. Scenen är min plats!
Orden är min vän!

/Peter

Vad fan händer med Palestina? Torsdag den 14 juni 2007

Vad fan ska hända i Palestina? Vad händer om Hamas tar över Gaza-remsan? Al-Fatah samlar sig på Västbanken och lever sitt liv där. Jag bävar att om Hamas får rot i Gaza-remsan så lever Israel med en fiende så nära att de kan bli slickade i röven när helst de inte vill. För Israel blir Gaza-remsan en obehagligare upplevelse än att ha en igelkott under fötterna varje dag. Är det detta förstadium som Nostradamus varnade för i sina profetior. Enligt honom ska det smälla i Mellanöstern. Så vad händer om Hamas vinner i Gaza-remsan. Kommer Israel stillatigande att sitta still. Jag hoppas att inget händer överhuvudtaget men för dessa stridande män i Hamas är döden en befrielse och en väg till Gud. Låter jag enkel. Ja, det kanske är så. Men, med ett vildsint Hamas som inte erkänner Israel och i sin tur inte är erkända av Israel och Väst så är det en krutdurk där nere. Människor som bor på Gaza-remsan är desperata. De är utan mat, läkemedel och pengar. Hamas går fram som en ångvält mot sina egna och folket stöder dem. Vilka andra länder stöder Hamas? Iran, Syrien. Jag kan bara spekulera men hur kan de ha fått så mycket pengar.

Allt började med ett val i demokratisk anda som i Israel krävde för en tvåstatslösning i Palestina. Nu är det så att Hamas vann valet och Al-Fatah fick ge ifrån sig makten. Så funkar det i demokrati vid val. Men, vinnaren var inte godkänd av Väst eller Israel och stoppade allt bistånd till Palestina. Och så har det varit sedan Hamas vann valet. Folket har farit illa och landet är i konkurs. Sjukhus får inte mediciner, läkare jobbar utan lön och pengar är en bristvara. Hur de överlever på Gaza-remsan vet jag inte och jag vill inte tänka på det, för djävligt är det i alla fall.

Nu har president Abbas, från Al-Fatah, har utfärdat undantagstillstånd och upplöst den palestinska samlingsregeringen med Al-Fatah-och Hamasmedlemmar. Allt för att förhindra ett inbördeskrig. Om den palestinska kustremsan faller i Hamas händer så kommer Israel inte att stillatigande se på. Risken är stor att granatbeskjutningen av södra Israel ökar och att israelerna går in i Gaza-remsan igen. Vad händer då? Kommer Hamas allierade att sitta med händerna i kors?

Enligt en profetia av Nostradamus så inleds det tredje världskriget 2007 i Mellanösten, har han rätt eller har han fel? Vad säger din magkänsla? Jag hoppas ju innerligt att han har så vansinnigt fel så det bara brakar om det, annars är det bara att knäböja och hoppas på det bästa.

Nu över till annat:

Jag älskar min son, Simon! Jag älskar honom så innehelvete, även om det inte är gnisselfritt. När han idag, torsdag, inte ville säga var han skulle ut så blev jag orolig, fast å andra sidan – han är myndig och har all rätt i världen att göra vad man vill. Sedan det där att plocka bort och hjälpa till att städa är väl inte en prioriterad sak. Och det ska jag säga, mitt eget rum ser ut som ett smärre mysterium. Men på de gemensamma ytorna som kök, toaletter och vardagsrum kunde vi bli bättre. Mitt rum ska jag städa och det behöv verkligen. främst att plocka bort papper. Jag sover i ett litet rum som ska husera en halv en rumslägenhet och då finns datorn och en säng som är nittio centimeter bred där, en bokhylla och en byrå. där. Det blir att kasta papper och hålla efter sig.

De där pappa-generna låg bara vilande i kroppen och väntade på att få apteras och användas.

Sedan händer det alltid nåt omkring mig. Mer säger jag inte, men det har varit dramatiskt – mer än vad jag klarar egentligen.

Och så har jag fått STIM-pengar. Nu jävlar ska här uppträdas! Jag vill ha hjälp med att lägga ut min diktsamling "…andra halvlek" på MySpace. Jag har inte den möjligheten. Det jag har är bara RA-filer och inte Mp3 och vet inte hur jag kodar om dem dikterna så det blir Mp3-filer. Hjälp mig!

Dessutom kom skatten förra veckan. Hurra :-)
Och jag fick rätt mot A-kassan och AF.

Låt allt vara er gott och lyssna på er intuition. Den sviker er aldrig!

/Peter

Jag blundar och varför

Jag blundar!

Jag blinkar med mina ögon som de tillhörde Morse-alfabetet. Det finns en naturlig förklaring. mina ögon bildar för lite tårvätska och jag tål inte starkt ljus(främst solljus). Sedan har också ett så dåligt självförtroende att jag smäller av. Och det är märkligt då jag skrivit två diktsamlingar och vågar stå på scen och framföra mina dikter, dels i Arvidsjaur och dels på andra orter och scener. Har gjort annat i livet som gör att jag mår bra också som fått upp självförtroendet.

En annan anledning till att jag blundar och fått lite knäckt självförtroende och inte vågar se tjejer i ögonen beror på att jag fick höra att jag har kåta ögon av en nära vän för drygt femton årsdan och det hänger med än idag. Sedan så är jag inte mer normal än att när jag tycker en myndig tjej är läcker så åker ögonen ned. Det är ofrånkomligt. Men, främst då jag ser en tjej i ögonen så blir jag osäker och tittar bort. Nu har jag ju verkligen förstått att det är en viktig social kod att titta den som pratar i ögonen.

En tredje orsak till mitt kvaddade självförtroende ligger på uppväxten och grundskoletiden i Arvidsjaur. Blev psykisk mobbad och var aldrig med i gänget. Visst, jag hade kompisar men när det verkligen gällde, att varje helg få festa och kanske fixa en brud och lyckas på den fronten, så var jag inte med i snacket. Aldrig nånsin. En kvinnligklasskamrat har sagt att jag var hackkyckling och det har fått mig att i stort sett avsky många av mina klasskamrater. Det finns de fd klasskamrater som jag kan se i ögonen än idag. En har bett om ursäkt, en annan som jag träffade i Umeå under Kulturnatta tycker jag om, en klasskamrat i grundskolan som jag flög med från Arvidsjaur till Stockholm efter påsk tycker jag. Det finns några till, som Mats L, Per, Kjell och Mikael R. Under tiden för grundskolan blev jag en ställföreträdande kompis. Men då det gällde det där som får en att uppleva sex, droger och rock´n roll under uppväxten fick jag vara utan. Det fick jag smaka på av vänner som gett mig mycket stöd och hjälpt mig på min egen väg i livet. Tack till er alla! Ingen nämnd ingen glömd!

Sedan efter mina föräldrars skilsmässa så blev jag ensam hemma, främst då jag flyttade tillbaka till Arvidsjaur 1975. Jag hade farmor och farfar i Arvidsjaur och mormor och morfar i Skellefteå. Ingen skugga ska falla på dem, tvärtom. Visst, jag fattar att farsan hade grillen och han var ofta där men i mitt cellminne och känsla så fattas det nåt. När han kom hem från jobbet var han trött och när han var trött så var han tvär. Jag fick hela tiden gå på helspänn för utbrott från honom. Sedan flyttade jag från mamma 1975. Hon har alltid haft höga krav på mig och inte sett utifrån min egen kapacitet i livet och har sagt att jag inte blir nåt av i livet. Så inte är det konstigt att jag blundar och blinkar då jag ser folk i ögonen.

Jag skulle råda alla barn som har föräldrar som har eget företag att inte jobba med sina föräldrar. Det ger ingen bra grund för föräldrarelation, är föräldern pappa/mamma eller chef? Sedan har det hänt andra saker med mig som jag inte vill berätta...

När jag tänker efter så är jag innerstinne en jävligt stark person som klarat mig långt i livet. Att jag skriver dessa utlämnande rader är för att jag vill berätta och att jag att jag är en charmig, trevlig och kärleksfull person. En äldre vän som varit över på den kriminella sidan har sagt till mig, då jag berättat hela min bild, att jag inte suttit inne på Kumla eller Hall med hämndbegär! Nej, jag är en för kärleksfull ängel för det! Så jag faller inte, jag står som en säker tall i skogen och den arbetsgivare eller tjej som inte vill ha mig ger jag ett fett finger rakt upp. De som möter mig med kärlek och respekt för mitt hjärta gränslöst.

På tal om Arvidsjaur! Min mamma har sagt om boken "Populärmusik från Vittula" av Mikael Niemi att det boken beskriver är en västanfläkt jämfört med tillvaron i Arvidsjaur under uppväxten, främst under hennes tid i Arvidsjaur på 40-och 50-talet. Och så är det. Att kommunen är den charmigaste i Norrbotten är ju trevligt, men attans den är avvikande med exempelvis intressen och sätt som inte passar i den gängse normen som skoter, jakt, fiske, springa omkring med en fet kepsmössa och jobb som traktorförare, lastbilschaufför så är du utanför. Är du musiker, författare, målare eller annat annorlunda så funkar det inte till hundra i Arvidsjaur bland folk och fä. Har man dessa företräden som man så har man inte många chanser hos en tjej där…

/Peter

Måndag den 4 juni 2007

Johan sa till mig, över en bakelse på Giffi, att "vad gör vi med våra liv. Tänk dig, om trettio år, så kanske vi sitter här och några av våra vänner är borta. Vi är snart femtio och det finns några i farozonen. Vad gör vi med våra liv, vi ska vara tacksamma för att vi får ha hälsan som gubbarna i sjuttio årsåldern som orienterar hemma i Arvidsjaur". Johan fortsatte i sin lilla tanke om livet och dess omhändertagande. "Varför började jag inte åka ut på turnéer för tio år sedan eller tjugo år sedan". Han blundade och såg ut att fundera på ett riff till Norrland och dra iväg på en G-klav bortom himlen. Jag kunde bara hålla med, vad gör vi med våra liv, hur tar vi vara på det? Som Johan sa "Hur många timmar per dag bry sig inte människor om sina grannar och är avundsjuka på dem och vill ha exempelvis samma bil som dem, istället för att ägna sig åt sitt eget liv och ta hand om det"? Jag höll med. Tanken slog mig själv, inte för att bryr mig om hur mina grannar har det och vilken bil de har. Hur många timmar går inte åt för dessa grannar att upprätthålla en fasad. Jag vill ju själv leva så ultimat som möjligt oavsett vilka områden som driver mitt liv framåt. Och det gäller alla, förhoppningsvis. Men de flesta människor är satta i en skuldfälla och en samhällsfälla som heter Jantelagen och den som kliver utanför den blir genast förbisedd. Normen är villa, Volvo, vovve, två barn och hustru. Dessutom ska mamman och pappan pliktskyldigt ta sig ett lördagsnummer var tredje lördagkväll för att upprätthålla erotiken, då mannen i huset är köpt ut lite brännvin.

Så vad gör vi med våra liv? Hur lever vi? Lever varje individ efter sin egen dröm så som de önskade och ville då under uppväxten? Eller är det likställdhet det handlar om, att inte sticka ut med intressen eller böjelser som livet går ut på. Att leva så själlöst som möjligt och inte sticka ut...vad är det för liv? Var och en lever i slutändan hur de vill men att aldrig ångra nåt val varje individ gjort när man ligger på hemmet och istället ångra det vi inte gjorde. För det kan gå snabbt då det tar slut.

Tänk, jag drack en kopp kaffe och en stor prinsessbakelse för 33 kronor på ett kafé på Söder. Bakelsen var större än en normalstor tårtbit. Mums!

/Peter

Söndag den 3 juni

Simon började prata om jämställdhet igår när vi skulle till Kungsträdgården för att träffa min mamma/ hans
farmor. Han tycker jämställdhet är kanon. Han är för lika löner och att bäst lämpliga person ska vara på sin bästa lämpliga arbetsplats och yrke, oavsett om det är en tjej eller kille. Men, när han tittar omkring på sina vänner, och jag ser mig runt på hemsidor jag är inne på dels avklädda och klädda bilder/sidor, så ser han med förundran hur det står till med jämställdheten. Simon har en kompis, vi kan kalla honom Kalle, som lever som singel och inte bryr sig om tjejers känslor och på sitt sätt är ärlig och berättat för de tjejer som kommer till honom att "Jag vill inte vara tillsammans med dig men vi kan gå hem till dig och ha sex". De tjejer som han träffar ser han som objekt. Han ser bra ut så för tjejernas skull förstår jag dem på ett sätt (jag har träffat honom) men saken är den att Simon är undrande för jämställdhetens skull. Här har tjejer genom åren kämpat för att bli jämställda med lika lön och rättigheter i samhället. Men när det gäller inom kärlek råder det ingen jämställdhet. Och jag ser det själv som grunden till jämställdhet att tjejer/kvinnor tar försig som killar/män alltid gjort och visar vem de vill vara tillsammans med. Men när det kommer till kritan så står de på sina knän och vill bli uppassade av män och hur dessa kvinnor ska få bra löner och jämställdhet i samhället begriper jag inte. Men, om jag håller med tjejer/kvinnor och söker uppskattning och uppmärksamhet av dem och försöker bli kompis för att sedan få träffa dem så blir jag nonchalerad och tagen som kuf. Allt jag innerst inne vill är att lära känna en som jag faller för och ta en kopp kaffe på ett kafé.

När jag är inne på lättklädda communitys så respekterar verkligen tjejer som inte vill ha brev från killar, och så är det även på andra sidor då tjejer inte vill få frågor om sex etc. Tjejer har lättare att ställa upp kravspecifikationer hur en kille ska vara än vad en kille har, eller har jag fel. Jag känner att som ödmjuk, inkännande individ så har jag det svårare att träffa nån tjej. Tjejer satsar istället på killar som är mer macho och målinriktade. Var kommer då Simons resonemang in. Ja, det att snälla killar inte har en chans på brudar. Det är väl både hans och min tankegång. Som när jag är inne på communitys så är jag inte rakt på om träff utan jag vill verkligen lära känna tjejerna i fråga. Och så är det även då jag går på krogen. Och där frågar man inte i andra meningen om man får knulla tjejen i fråga som jag pratar med. Det verkar vara det stående spörsmålet som kommer tidigt då killar tar konakt med just tjejer på nätet. Sådan är inte jag. Jag kommer att skriva mer om detta ämne, uttråkade som ni blir…men det är min blogg *L*

Över till annat:

Det är dagen efter vår så kallade seger över Danmark. Jag känner mig fortfarande tagen av matchen. Dels vår första halvlek och dels danskarnas andra. Båda lagen spelade på sitt bästa humör och tog fram det de är bäst på. Att sedan avslutningen blev så dramatisk och chockartad kan jag bara inte begripa. En man, en hjärndöd sådan, förstörde en tävlingslandskamp som var den bästa som Sverige spelat på år och dagar. Som till och med Danmark spelat på år och dagar. Jag får nog inte se en sådan match igen på bra länge. Kanske om när vi spelar mot Spanien borta. Det laget passar nog Sverige rätt bra och jag hoppas innerligt att Danmark tagit ihop sig och vunnit mot Nordirland och Spanien så de tar den andra platsen som väntar på bli besatt efter oss. Vinner vi mot Island på onsdag så har vi 18 poäng. Sedan har vi Lettland och Liechtenstein kvar och det ska vara sex poäng. Då har vi 24 och det ska vi klara oss på. Dessutom kräver jag revansch mot Nordirland. Så det ser onekligen bra ut.

Var på Smaka på Stockholm med mamma och Simon i Kungsträdgården i lördags. Ska dit igen ensam, men vilket utbud av mat och dryck. Jag säger då det. Passar på att titta in där på Nationaldagen. Blir en heldag på stan då…bara äta och må väl och njuta av livets goda. Tag chansen du med…Dricka billigt vin och äta gott. Jag kommer att satsa på det.

Tänk om jag fick ge reiki för en gångs skull!

/Peter

Fredag den 1 juni 2007!

Jag har så mycket jag vill säga och har inom mig men säger jag nåt som sticker det så går väl jorden under. Så har det alltid varit, som när det gäller vänskap, sex, arbete, skapande och livet i övrigt. Ibland blir jag bara så less på allt i livet. Less på hur folk behandlar varandra, i vänskap eller inom yrkeslivet. Jag blir bara så trött. Själv har jag ställt upp och kånkat prylar och varit stöd. Nu när jag bor i Stockholm så är det inte många som ringer mig. Det ska inte behöva vara så att jag ska ringa människor, vänner för att de ska dyka upp. Jag älskar er alla men älskar de mig? Men, säger vän av ordning, du valde ju själv att följa med! Ja, helt klart, men då jag vill nåt då uppskattar ju jag att någon kommer till mig spontant. Som ringer eller ringer på dörren och säger hej. Nej, jag är så jävla trött på att sprina andras ärenden så jag nästan kräks. Så nu är jag sugen på att ge fan i att ringa och höra av mig. Hellre ärligt ensam än ensam i tvåsamhet. Och så är det med brudar man får kontakt med på nätet. Det är hopplöst att träffa någon där för alltid är det en hake. En hake om att inte vilja åka kommunalt, skicka kort, att inte våga träffas då det är tryggare att sitta bakom en skärm och vara tuff, lova mer än man säger...ja, det kan vara vad som helst istället för att inte våga säga nej...

Var på Eldkvarn på Kungsträdgården fredagkväll. Fan, vad bra de var! Vilken underbar matfest "Stockholm smakar" är. "Stockholm smakar" är en festival med mat, dryck och underhållning. Inträde = gratis. Och maten som säljs håller normalpris och ibland billigare!

Livet känns lite annorlunda sedan farsan blev av med Torggrillen. Det var ju egentligen jag skulle ta över. Läs om honom i Piteå-Tidningen den 1 juni 2007.

Återkommer söndagkväll eller måndag. I morgon lördag är det fotboll för hela slanten med Danmark-Sverige som kronan på verket! Matchen ska jag se på O´learys för jag får inte se den hemma då Simon tycker att jag blir så gapig och lever mig in i matchen!

Vi hörs!
/Peter