Måndag den 5 november 2007

Hej!

Det har fattats mig något!

Jag har nu jobbat för Serviceteamet på hemtjänsten i Vällingby sedan den 20 september och den förestats jag hade att skriva efter mitt jobb har gått om intet. Varför? Jo, jag har inte orkat. Tempot på det jobbet är så uppskruvat att när jag kommer hem så är jag dränerad på energi och kraft. All energi går åt under dagen. Och att åstadkomma något litterärt på kvällen är uteslutet, i alla fall enligt mina ögon. Då ska jag dessutom sköta ett hem, hinna träna, handla och dessutom följer jag Skellefteå AIK i Elitserien. Sedan så sitter min son och chattar om kvällarna och jag begriper att han vill hålla kontakten med sina vänner och hitta brudar.

Men, jag mår inte bra av att ha det så här. Lyckligtvis tar vikariatet slut den sista december och det är mig en glädje att det är så. Jag trivs på Hemtjänsten i Vällingby men det är kvällsjobb jag vill ha – inget annat. Då kan jag vara ledig på förmiddagarna för att skriva och även träna på eftermiddagen och sedan gå till jobbet de dagar jag får jobba. Om inte får jag söka andra jobb. För bra mår jag inte. Jag trodde att steka burgare på Torggrillen var stressigt och likaså jobbet som journalist, men det här är etter värre. Tillråga på allt så är jag kvälls- och nattmänniska. Jag stiger upp klockan sex och kommer hem tidigast fem på eftermiddagen.

Peter "Foppa" Forsberg lämnar Tre Kronor! Det känns så trist och tråkigt att se att hans karriär troligtvis är över. Att få se honom i Karjala cup hade varit en upplevelse och fröjd. Visst, jag är jätteglad att Fredrik Lindgren, Skellefteå AIK, är uttagen och bara det är gott nog för mig, men att nu denna måndag få beskedet att "Foppa" inte håller så gör det mig ont. Han var värd att få spela i Tre Kronor och med tanke på att träningen i MoDo gick bra för honom så känns det bara tråkigt. Det är bara att minnas det goda han gjort för sig själv på alla de ishockeyarenor han spelat på och för svensk ishockey.

Då jag har ett vikariat på så får jag ta ut semester. Och jag har tagit ut semester från den 15 december fram till årsskiftet. Hurra!

Vi hörs
Peter

Torsdag den 13 september

Ramadan pågår utanför mitt fönster. Den kommer att pågå i en månad och så ska det vara. När jag går in i Rinkeby centrum tjattrar män överallt. I fruktstånden plockar hungriga grönsaker och frukt. De lägger sina varor i röda plastkorgar. När jag går till centrum står bilar med registreringsskyltar från Storbritannien parkerade på vissa gator. Jag ser dessa registreringsskyltar ganska ofta.

Jag har fått jobb. Jag har fått ett vikariat för Öppna hemtjänsten i Vällingby och dess serviceteam. Vikariatet sträcker sig till årsskiftet men kan förlängas. Fördelen med vikariatet är att det börjar åtta på morgonen och slutar fyra på eftermiddagen. Jag är ledig helger. Nackdelen är den snäva tiden. På kvällen kommer jag att sitta och skriva. Men, jag har en son som vill låna datorn och chatta med sina vänner och de brudar han stöter på. Hur ska jag då få tid och ro att skriva böcker?

Innan jag kommer in i jobbrytmen har jag tagit en paus från skrivandet. Istället gör jag något som jag borde ha gjort för flera år sedan. Jag repeterar grammatik och satslära. En god vän till mig har sagt "Du kan berätta men din grammatik har brister". Så istället för att skriva utan att ha något att skriva så tränar jag grammatik och gestaltning. Jag tränar språket inte bara för att träna det utan för att hitta lusten att berätta igen. Risken är att jag annars bara sitter och dumchattar och surfar runt på sidor jag inte borde vara på. Att sitta och chatta till ingen nytta är att kasta bort min tid. Jag har varit ute på nätet sedan chattat sedan 2000. Jag är så less på det och det ger mig inget längre. Bättre att gå ut i nöjeslivet ta en öl och träffa intressanta människor istället, gå på hockey eller vad som helst. Främst har jag vänner i Stockholm som jag vill träffa istället för att hänga framför datorn.

Igår lånade jag fem böcker på Rinkeby bibliotek. Två av dem var av Charles Bukowski. Jag vill skriva som honom med mitt språk. Skriva lika naturligt enkelt och ärligt som den författaren och inget annat. Men när jag sitter och skriver så dyker censurmannen i mig upp och tar bort det som egentligen är ärligt och som får min text att lyfta. Vad har jag egentligen att vara rädd för? Ju ärligare jag är desto bättre blir det…
Nu vill jag bara finna ro i tillvaron och inse hur livet ser ut. Jag vill hitta glädjen att berätta och därför tar jag det
lugnt de kommande månaderna. För jag vet att jag har minst två romaner i mig!

Tag väl hand om er!
/Peter

Jag vill uppträda!

Pratade med Johan i telefon idag. Jag berättade min längtan att få stå på scen igen. Han tyckte att jag skulle skicka brev till festivaler och berätta om mig. Och det var ett bra råd, tyckte jag. Det ska jag göra. En bra sak med att ha jobbat inom hemtjänsten, och inte turnerat, är att jag fått tänka efter om varför jag står på scen. Johan sa en sak som var viktig och det gäller att vara ärlig mot sig själv: Är det för att bli känd eller är det för att jag har något att berätta jag uppträder med min poesi. För att komma till svaret så gör jag en lång utläggning.

Det var en gång då jag blev inbjuden på CP Borrmaskinens kollektiv för att vara med på ett uppträdande i januari 1984. Där började scenglädjen för mig. Genom hela åttiotalet fick jag följa med och så sent som nittonhundranittiofem så uppträdde vi i Arvidsjaur. Åren dessförinnan hade jag gett ut diktsamlingen "Dikter för Livet" och då som smått börjat läsa mina poem för publik. Det byggdes på och jag fick uppträda i allt större salonger. Favoriten är fortfarande Inlandskults julfester. Jag fick börja läsa oftare och oftare och det byggde på en speciell känsla i mig, dels den där att fan vad underbart kul att läsa och dels den där fan va bra andra är och så ska jag läsa mina skitpoem, men jag kommer som smått över det sistnämnda och stuckit ut har jag gjort sedan jag blev med i CPB – och det är inget jag ångrar idag - för bra är jag, det vet jag! Varför vill jag uppträda: Jo, jag tycker det är så helvetes roligt och lockande och berusande att jag inte kan vara utan den speciella drogen av att uppträda. Sedan har jag
något att berätta om livet och skulle jag bli känd så får jag ta det…

Tänk om livet inte gick ut på att jobba….hur skulle det se ut då?

Grattis Irak, som vann Asiatiska mästerskapen i fotboll. Segern betyder mer än jag tror för dess folk och land.

/Peter

Jag lever

Jag lever, tro inget annat!

Men jag har jobbat så mycket och har inte haft ork att skriva på kvällen, efter jobbet.
Då jag har svårt med min självdiciplin så går jag och lägger mig tidigare på kvällen. Allt detta för att få styrsel på mitt skrivande och hinna med det på förmiddagen, så jag hinner träna, handla mat och utför andra ärenden. Jag stiger upp efter åtta på morgonen och försöker vakna innan frukost. Sedan sitter jag drygt två och en halv timme till skrivande. Och under dessa timmar så har jag svårt att få ihop två A4-ark. Inte för att lusten att skriva inte finns utan det blir lätt att jag slinker in på Aftonbladet eller Expressen eller googlar lite. Det känns som allt ska hända här och nu med mitt skrivande.

Är det något jag ska bättra mig på är det självdiciplinen. Det är ingen annan än jag själv som kan skriva min roman...

Jag är en tiger i en bur på ett zoo!

Vi hörs

Skriver mer en annan dag!
/Peter

Jag saknar mina vänner....

Det är Kronprinsessan Victorias 30-års dag idag. Hurra för henne. Är ju en rojalist!

Folk frågar mig hur jag mår och jag kan meddela att jag inte mår så vidare bra. Jag ångrar inte att jag flyttade
till Stockholm och Rinkeby. Att lämna Arvidsjaur var bland det bästa jag gjort i mitt liv. Möjligheterna är mycket större här och jag når ut mer bland människor och tillställningar i Arvidsjaur. Sedan har jag fått sommarjobb och som kan ge mersmak för framtiden. Har mer i lön än på Torggrillen. Simon och jag bor i en bra lägenhet, en trea på 79 kvadrat och 5123 i hyra.

Men jag känner mig ensam:
jag saknar Johan P och Maude, jag saknar Glenn, jag saknar Sven-Inge och sitta med honom på Stalo(även om Stalo gått i konkurs), jag saknar min syster, Conny, Cecilia, Hanna och Pernilla, jag saknar pappa. Jag saknar Christian och främst dricka en god absint med honom och hela hans gäng, jag saknar Ulla, saknar att sitta på Torggrillen och surra med stamkunder, jag saknar Wayne Rahm, jag saknar mina vänner i Stockholm som kommer från Arvidsjaur och som är med i Inlandskult. Jag saknar Thomas och jag saknar Carina Deckner. Jag saknar Lady och jag saknar säkert fler som inte är nämnda men icke glömda. Men, när jag sitter hemma på kvällarna så är telefonen tyst och då blir det tyst i mitt hjärta….

Jag bor ju med min son och har mamma och kusiner och moster och morbror här. Jag har min självvalda ensamhet om dagarna då jag skriver men på helger och kvällar så vill jag träffa mina vänner. Visst, jag saknar en kärlek men det får komma när det kommer.

Fysiskt sett så är jag på uppgång: den femte eller sjätte förkylningen är på väg att släppa sitt grepp om mig och nu kan jag snart bege mig ut och kuta. Men, mitt inre jag har gått på några tuffa beslut som jag inte tycker om. Jag älskar att stå på scen och uppträda med mina dikter, men jag har varit tvungen att tacka nej till en turné med Johan P och den Inlandsbanefestival som han höll i. Det gjorde skitont att tacka nej, då jag är med i STIM så hade det varit en bonus för mig att komma loss med pengar till jul. Jag var tvungen att tacka nej till en fest i Stormyrtorp i Tjappsåive den 3 augusti. Johans syster Mona fyller år då och tanken var att jag skulle läsa, men jag kan inte. Både festen i Stormyrtorp och Inlandsbanefestivalen i samband med veckan för midsommar krockade med mitt sommarjobb. Det känns förpissigt för och i mig.

Vad är viktigt för mig i mitt kreativa liv? Vad är viktigt för mig? Jo, det är att skriva och uppträda. När jag flyttade till Stockholm så fick jag problem med ekonomin. Det tog ett tag innan finanserna hade satt sig, och då både jag och Simon fick trubbel med a-kassan och AF så haltade min budget rejält. Nu är det bättre, betydligt bättre, men jag har lärt mig vad som är viktigt för mig. Vad jag vill med mitt liv, helt enkelt. Jag blir förbannad, rejält förbannad och uppretad, då olika sorters människor säger att det där att uppträda och skriva är inget att satsa på. Vad har dessa människor för intressen i livet, är det bara jobb i deras skallar? Bar de själva på en dröm då de var yngre som de inte fick möjlighet att utveckla och drömmar som deras föräldrar begravde. Visst, jag vet att hyra, räkningar och mat ska betalas, det är som det ska vara, men det är attityden att om jag jobbet går före är skitsnack i mina öron. Jobb går före allt – i helvete heller! En människa måste leva också. Jag vill själv styra min tid här på jorden och nu när finanserna är bättre kan jag styra min tid bättre och jag vill förverkliga drömmar som jag bär på och det kan ingen ta ifrån mig. Nu när jag verkligen fått vetskap om att jag kan berätta med ord så ska jag förbanne mig ge mig själv chansen att förverkliga mig själv. Och ju mer jag skriver desto bättre blir det!

Jag hyllar Johan unisont då han kan resa runt och uppträda i både Sverige och Europa, han är värd all uppskattning och får välförtjänta applåder för det. Jag kämpar med mina texter för att komma dit. Jag skriver nu både poesi och prosa och vill lära mig att skriva sångtexter, förutom att jag har ett sommarjobb. För jag vill ut på turné och läsa.

Det bästa vore om jag hade en manager eller promotor bakom mig som bokade uppträdanden för mig!

Nu har jag skrivit osammanhängande och orerande men det får vara så, men det kommer väl ett förtydligande framöver.

/Peter

Jag blev stum!

En ung tjej sa till en vårdtagare att jag var vacker, när vi kom till henne på torsdagskvällen. Tjejen heter Jenny och är blond, vacker och läcker som en majmorgon med sol. Hon sa det så spontant på frågan från vårdtagaren om vilka det var som kom. Jenny sa "Det är jag, Jenny, och en vacker man som kommer" till vårdtagaren. När on sa så tappade jag talförmågan och rodnade. Jag gick in i en bubbla och kunde nästan inte ta mig för något. Jag gjorde det jag skulle men det kändes som min hud var en elektrisk matta. Jag fick svårt att se henne i ögonen, trots att det var det enda jag ville för de var så himmelsblå och hennes tänder vita som mjölk.
Det var som att kliva in i en dröm. Väck mig inte!

Jo, jag skriver vidare. Jag skriver på mitt verk. Den ger jag inte upp! Aldrig!

Nu ska jag lägga mig. Natten är sen!Kram!
/Peter

Att längta...

Redan som ung var jag förälskad i vackra tjejer. Jag låg och drömde varje natt om att träffa en attraktiv tjej som kunde öppna mitt liv. I skolan såg jag dem som gudomliga varelser, så nära men så långt bort. När jag började få hår både här och där på min kropp så hände något med mig. Jag vet inte vad, men blygsamheten slog sitt grepp om mig. Varje dag kändes som ett krig och jag fick aldrig kontakt. Inte de i klassen, inte i någon annan klass heller. Ändå var jag förälskad. Varje morgon räknade jag stenarna i asfalten. Andra dagar räknade jag molnen. Allt detta för att komma bort från den brinnande längtan av att hålla i hand. Om en tjej tog kontakt så blev jag så nervös att började stamma och rodnade. När det hände så kom skamkänslan över mig att jag inte vågade prata. Ändock var jag förälskad.

En dag kom Linnea från Baktsjaur in i mitt liv. Jag var arton år och Hon öppnade mitt hjärta. Hela sommaren 1982 var en sommar av kärlek och pirr i min kropp. Linnea fick all min längtan och det hon tog. Hon var bara femton men visste hur jag kände och jag hur hon kände. Varje dag utan henne var en dag av tomhet. När fredagen var kommen så satte jag mig i min fars Saab och körde till henne. En gång spelades Mats Paulssons "Visa vid vindens ängar" när jag svängde in på Malåvägen. Jag lät bilen följa låten. Den flöt fram som den var parkerad på moln, som åkte fram på himlen.

Jag var hos henne varje helg. Den sommaren gick så fort att jag glömde bort VM i fotboll, som gick i Spanien. Det enda jag minns är att jag nästan grät för att Brasilien åkte ut mot Italien. När vi var tillsammans stannade tiden i rummet och hennes läppar smakade jordgubb. Och vi gav oss hän i varandra som jag aldrig varit med om. Varje gång doftade hon rosor och den doften fick jag aldrig nog av…

Jag som trodde att sommaren skulle bli solig i Stockholm! Inte där jag tidigare bott.

Var på Grönan med mamma, svågern, syrran och hennes yngsta döttrar Cecilia och Hanna och min yngsta kusin Matilda. Det var en underbar dag. Men det regnade som f-n.

Årets sommarvärdar för Sommar i P1 är nog den bästa blandningen på länge. Förra året lyssnade jag knappt på någon sommarvärd. De flesta var ointressanta, tyvärr!

Läste i Aftonbladet eller var det Expressen om farbrorn som våldtagit och mördat sin hans brors dotter på 1,5 år. Nu är han dömd och jag hoppas att han blir satt i fängelse där han får veta hut av sina de intagna. Dessutom hoppas jag att det är ett bland fängelse, där dömda för olika brott sitter och vet hur man behandlar sådana som den mannen! Ja, jag vet. Jag tror på Gud och universums energi. Jag är snäll och ödmjuk men ibland tar sig livet sådana uttryck som är utöver mig själv och jag blir så förbannat arg att jag blir förlamad och det känns som jag både bränt mig på en het platta och fått ström i mig.

Det blev ryska Sotji som fick Vinter-OS 2014. Då kan inte Östersund få vinter-OS tidigast 2022. Fan, också! Hade varit bättre med PyeongChang som föll i sista omröstningen.

/Peter

Jag blir förbannad!

Det är sent och jag ska lägga mig snart!

Vill bara säga en sak; Vad är det för jävla rättsamhälle vi lever i då en tjej som ingår i Polisens skyddsprogram mot våld blir svårt misshandlad? Vad är det för rättslösa kräk som utför denna gärning, kräk som för att utföra denna handling säkerligen proppat sig full med rohypnol och sprit bara för att våga. Fy, fan säger jag, fy fan. Jag ber till Gud, Jesus och alla universums energier att denna tjej klarar sig och att hon kan vittna igen i hovrätten och sätta dit killen som hon såg mörda en kille i ett gängbråk på nyårsafton i Mälarhöjden. Man kan väl lugnt säga att det är grabbar som inte kommer att plocka några högskolepoäng och lyfta lån från CSN.

Och hur agerade Polisen? Lamt som vanligt trots att tjejen ingick i Polisens skyddsprogram
Med hopp om bättring från Polisens sida lägger jag mig nu för att sova!

/Peter

Äntligen MySpace

När jag går på gatorna på väg till Rinkeby så skrattar jag inom mig själv. Tänk om mina nära och kära därhemma fick uppleva i vilket område jag bor i. Jag kan tänka mig att många skulle bli chockade och förundrade om de var i Sverige. De skulle möta kvinnor i svarta burkas, andra kvinnor/tjejer i vackra heltäckande dresser, afrikanska tjejer/kvinnor i dresser/klänningar som är så läckra i dem att jag nästan svimmar så jag passerar dem, och endel muslimska män som de precis klivit ut ur en minaret, afrikanska män med speciella hattar och ett varmt härligt liv på Rinkeby torg, där jag kan köpa färska grönsaker så billigt att Konsumchefen Lennart Lindgren i Arvidsjaur skulle bli grön av avund. Där kan jag inhandla två hela gurkor för tolv kronor, en kartong kiwi för tretton kronor och tomater för tolv kronor kilot. Just tomater är en "Big Mac-norm". När det är som billigast på Konsum i Arvidsjaur och då ska det vara nedförsbacke, hemlängtan, gasen i botten och vind i ryggen så kunde jag köpa härligt röda tomter för 19.90 kr/kg. Här kostar tomaterna tretton kronor som sämst.

När jag går ut från hyreshuset jag bor i känns det som min svåger sa vid flytten "att här ser det ut som man var på Esrange". Det är parabolantenner på nästan varje balkong man undrar om inte asfalten ska öppnas och en raket lyfter mot Månen. Jag trivs här. Det funkar bra och underbar mat kan man köpa och inte bara sådan jag kan hitta
på Konsumhallen i Arvidsjaur hos Lennarts Lindgren och hans undersåtar.

Nu är jag med på MySpace! Äntligen! Thepeterpoet heter jag där!

Det är den 29 juni 2007 och jag har namnsdag – hurra!
/Peter

Efter midsommar

Jag lever!

Har inte skrivit, fast många tankar har runnit genom min skalle. Har istället lagt krutet på min text, som jag fått energi att skriva. Anledningen säger jag inte men har motivation till att ta mig runt Jupiter om så vore. Det räcker så om detta.

Annars har jag haft besök av min vän Anders och vi hade en trevlig midsommar. Tillsammans med Simon åt vi midsommarmiddag och drack snaps. Gick ut både midsommarafton och midsommardagen. Var mest på Kellys och Söder i allmänhet. Men, Anders som verkligen låtit väcka sin festargen ville inte ge sig efter hårdrocksdiskot på Norrlandsgatan klockan tre på natten. Han ville till Stureplan för att gå in på ställen. Jag följde med av ren nyfikenhet bara att se på folket. Vi hamnade på The Lab, granne med Spy bar. Vi kom in på en kändiskrog. Två
lintottar från delar av Sverige som inte frekventerar Stureplan.

Väl där fick vi våra två öl och stod och surrade med varandra. Efter en stund kommer en rakad Östermalms-kille med snaggat hår med en champagneflaska värd 2800 kronor i högerhanden och börjar prata med oss. Han öppningsreplik var på engelska: "I suppose you are hippies". Anders och jag tittade på varandra och undrade vad detta var. Efter ett par minuters samspråk så berättar han hur själlös han är och hans liv. Allt han gör är att tjäna pengar och vet inget annat i världen. Han skulle kunna skjuta ner människorna utan att det skulle bekomma honom. Jag berättade för honom var jag kom ifrån och min uppväxt och mitt yrkes-och skrivarliv. Han konstaterade att mitt liv var mer innehållsfullt än hans. Hans gick ut på att, förutom tjäna pengar, dricka champagne. Jag tyckte det var en trevlig träff med killen och gav mig en liten, liten inblick om livet som en rik Östermalmssnubbe.

Vi lämnade det trånga "The Lab" och tog en taxi till Rinkeby halv fem på morgonen.

Annars trivs jag bra som f-n på jobbet!

Jag kommer aldrig att sluta skriva och jag ska förbanne mig bli utgiven!

Snart ska jag göra en ny MySpace-sida. Har fått ett par av mina dikter i Mp3!

Kram
/Peter

Lördag den 16 juni 2007

Jag vill vara i Östersund. Jag vill följa med på Inlandsbanerfestivalen och uppträda. En hel vecka med roliga uppträdanden och underbara människor att umgås med. Jag kan inte säga hur ledsen jag är i mitt hjärta för att inte få vara med. Nu har jag haft det så struligt med ekonomin under våren, som jag tidigare berättat här, och jag får snällt stillatigande hålla tand för tunga att inte försäga mig för omständigheter för att inte få A-kassa och AF på sig.

Jag kommer igen. Jag ska förbanne mig tillbaka på scen och det är där jag hör hemma. Jag vill berätta för
lyssnare och läsare. Jag vill att lyssnare ska få sätta kaffet eller ölen i vrångstrupen då jag berättar om livet ur min synvinkel. Läsarna ska hicka till för jag blir bättre att skriva. Galen, jag blir formligen galen, när jag vet var jag borde vara just nu. Kanske sitter gänget på GIII över en öl eller sitter de på ett annat ställe i Östersund.
Ingen vet vilken underbar känsla det är att få stå på scen och få läsa och uppträda. Det är ett långt mentalt knull att stå på scen och känna att lyckan att stå där och läsa. Wow, säger jag.

Borgarpacket ökar trycket mot de fattiga. De planerar för en extra karensdag till. Vad kommer härnäst? Nej, jag vill inte spekulera.

Har sagt det förut men jag blir mer och mer less på att gå in på communitys. Oavsett vilken. För varje dag jag inte går på nån så mår min själ mycket bättre. För det ger ju inget att chatta där.

Krisen i Palestina förvärras. Behöver jag säga mer – vad får vi för liv efter detta?

Drick mer alkohol – minska risken att få ledgångsreumatism med hälften. Drick motsvarande tre öl i veckan sägs det enligt SVT-text. Aj, då…jag som dricker mindre än tre starköl i veckan…hm….alkohol är inte så pjåkigt då…*L*…

Jag ger aldrig upp utan kommer igen. Scenen är min plats!
Orden är min vän!

/Peter

Vad fan händer med Palestina? Torsdag den 14 juni 2007

Vad fan ska hända i Palestina? Vad händer om Hamas tar över Gaza-remsan? Al-Fatah samlar sig på Västbanken och lever sitt liv där. Jag bävar att om Hamas får rot i Gaza-remsan så lever Israel med en fiende så nära att de kan bli slickade i röven när helst de inte vill. För Israel blir Gaza-remsan en obehagligare upplevelse än att ha en igelkott under fötterna varje dag. Är det detta förstadium som Nostradamus varnade för i sina profetior. Enligt honom ska det smälla i Mellanöstern. Så vad händer om Hamas vinner i Gaza-remsan. Kommer Israel stillatigande att sitta still. Jag hoppas att inget händer överhuvudtaget men för dessa stridande män i Hamas är döden en befrielse och en väg till Gud. Låter jag enkel. Ja, det kanske är så. Men, med ett vildsint Hamas som inte erkänner Israel och i sin tur inte är erkända av Israel och Väst så är det en krutdurk där nere. Människor som bor på Gaza-remsan är desperata. De är utan mat, läkemedel och pengar. Hamas går fram som en ångvält mot sina egna och folket stöder dem. Vilka andra länder stöder Hamas? Iran, Syrien. Jag kan bara spekulera men hur kan de ha fått så mycket pengar.

Allt började med ett val i demokratisk anda som i Israel krävde för en tvåstatslösning i Palestina. Nu är det så att Hamas vann valet och Al-Fatah fick ge ifrån sig makten. Så funkar det i demokrati vid val. Men, vinnaren var inte godkänd av Väst eller Israel och stoppade allt bistånd till Palestina. Och så har det varit sedan Hamas vann valet. Folket har farit illa och landet är i konkurs. Sjukhus får inte mediciner, läkare jobbar utan lön och pengar är en bristvara. Hur de överlever på Gaza-remsan vet jag inte och jag vill inte tänka på det, för djävligt är det i alla fall.

Nu har president Abbas, från Al-Fatah, har utfärdat undantagstillstånd och upplöst den palestinska samlingsregeringen med Al-Fatah-och Hamasmedlemmar. Allt för att förhindra ett inbördeskrig. Om den palestinska kustremsan faller i Hamas händer så kommer Israel inte att stillatigande se på. Risken är stor att granatbeskjutningen av södra Israel ökar och att israelerna går in i Gaza-remsan igen. Vad händer då? Kommer Hamas allierade att sitta med händerna i kors?

Enligt en profetia av Nostradamus så inleds det tredje världskriget 2007 i Mellanösten, har han rätt eller har han fel? Vad säger din magkänsla? Jag hoppas ju innerligt att han har så vansinnigt fel så det bara brakar om det, annars är det bara att knäböja och hoppas på det bästa.

Nu över till annat:

Jag älskar min son, Simon! Jag älskar honom så innehelvete, även om det inte är gnisselfritt. När han idag, torsdag, inte ville säga var han skulle ut så blev jag orolig, fast å andra sidan – han är myndig och har all rätt i världen att göra vad man vill. Sedan det där att plocka bort och hjälpa till att städa är väl inte en prioriterad sak. Och det ska jag säga, mitt eget rum ser ut som ett smärre mysterium. Men på de gemensamma ytorna som kök, toaletter och vardagsrum kunde vi bli bättre. Mitt rum ska jag städa och det behöv verkligen. främst att plocka bort papper. Jag sover i ett litet rum som ska husera en halv en rumslägenhet och då finns datorn och en säng som är nittio centimeter bred där, en bokhylla och en byrå. där. Det blir att kasta papper och hålla efter sig.

De där pappa-generna låg bara vilande i kroppen och väntade på att få apteras och användas.

Sedan händer det alltid nåt omkring mig. Mer säger jag inte, men det har varit dramatiskt – mer än vad jag klarar egentligen.

Och så har jag fått STIM-pengar. Nu jävlar ska här uppträdas! Jag vill ha hjälp med att lägga ut min diktsamling "…andra halvlek" på MySpace. Jag har inte den möjligheten. Det jag har är bara RA-filer och inte Mp3 och vet inte hur jag kodar om dem dikterna så det blir Mp3-filer. Hjälp mig!

Dessutom kom skatten förra veckan. Hurra :-)
Och jag fick rätt mot A-kassan och AF.

Låt allt vara er gott och lyssna på er intuition. Den sviker er aldrig!

/Peter

Jag blundar och varför

Jag blundar!

Jag blinkar med mina ögon som de tillhörde Morse-alfabetet. Det finns en naturlig förklaring. mina ögon bildar för lite tårvätska och jag tål inte starkt ljus(främst solljus). Sedan har också ett så dåligt självförtroende att jag smäller av. Och det är märkligt då jag skrivit två diktsamlingar och vågar stå på scen och framföra mina dikter, dels i Arvidsjaur och dels på andra orter och scener. Har gjort annat i livet som gör att jag mår bra också som fått upp självförtroendet.

En annan anledning till att jag blundar och fått lite knäckt självförtroende och inte vågar se tjejer i ögonen beror på att jag fick höra att jag har kåta ögon av en nära vän för drygt femton årsdan och det hänger med än idag. Sedan så är jag inte mer normal än att när jag tycker en myndig tjej är läcker så åker ögonen ned. Det är ofrånkomligt. Men, främst då jag ser en tjej i ögonen så blir jag osäker och tittar bort. Nu har jag ju verkligen förstått att det är en viktig social kod att titta den som pratar i ögonen.

En tredje orsak till mitt kvaddade självförtroende ligger på uppväxten och grundskoletiden i Arvidsjaur. Blev psykisk mobbad och var aldrig med i gänget. Visst, jag hade kompisar men när det verkligen gällde, att varje helg få festa och kanske fixa en brud och lyckas på den fronten, så var jag inte med i snacket. Aldrig nånsin. En kvinnligklasskamrat har sagt att jag var hackkyckling och det har fått mig att i stort sett avsky många av mina klasskamrater. Det finns de fd klasskamrater som jag kan se i ögonen än idag. En har bett om ursäkt, en annan som jag träffade i Umeå under Kulturnatta tycker jag om, en klasskamrat i grundskolan som jag flög med från Arvidsjaur till Stockholm efter påsk tycker jag. Det finns några till, som Mats L, Per, Kjell och Mikael R. Under tiden för grundskolan blev jag en ställföreträdande kompis. Men då det gällde det där som får en att uppleva sex, droger och rock´n roll under uppväxten fick jag vara utan. Det fick jag smaka på av vänner som gett mig mycket stöd och hjälpt mig på min egen väg i livet. Tack till er alla! Ingen nämnd ingen glömd!

Sedan efter mina föräldrars skilsmässa så blev jag ensam hemma, främst då jag flyttade tillbaka till Arvidsjaur 1975. Jag hade farmor och farfar i Arvidsjaur och mormor och morfar i Skellefteå. Ingen skugga ska falla på dem, tvärtom. Visst, jag fattar att farsan hade grillen och han var ofta där men i mitt cellminne och känsla så fattas det nåt. När han kom hem från jobbet var han trött och när han var trött så var han tvär. Jag fick hela tiden gå på helspänn för utbrott från honom. Sedan flyttade jag från mamma 1975. Hon har alltid haft höga krav på mig och inte sett utifrån min egen kapacitet i livet och har sagt att jag inte blir nåt av i livet. Så inte är det konstigt att jag blundar och blinkar då jag ser folk i ögonen.

Jag skulle råda alla barn som har föräldrar som har eget företag att inte jobba med sina föräldrar. Det ger ingen bra grund för föräldrarelation, är föräldern pappa/mamma eller chef? Sedan har det hänt andra saker med mig som jag inte vill berätta...

När jag tänker efter så är jag innerstinne en jävligt stark person som klarat mig långt i livet. Att jag skriver dessa utlämnande rader är för att jag vill berätta och att jag att jag är en charmig, trevlig och kärleksfull person. En äldre vän som varit över på den kriminella sidan har sagt till mig, då jag berättat hela min bild, att jag inte suttit inne på Kumla eller Hall med hämndbegär! Nej, jag är en för kärleksfull ängel för det! Så jag faller inte, jag står som en säker tall i skogen och den arbetsgivare eller tjej som inte vill ha mig ger jag ett fett finger rakt upp. De som möter mig med kärlek och respekt för mitt hjärta gränslöst.

På tal om Arvidsjaur! Min mamma har sagt om boken "Populärmusik från Vittula" av Mikael Niemi att det boken beskriver är en västanfläkt jämfört med tillvaron i Arvidsjaur under uppväxten, främst under hennes tid i Arvidsjaur på 40-och 50-talet. Och så är det. Att kommunen är den charmigaste i Norrbotten är ju trevligt, men attans den är avvikande med exempelvis intressen och sätt som inte passar i den gängse normen som skoter, jakt, fiske, springa omkring med en fet kepsmössa och jobb som traktorförare, lastbilschaufför så är du utanför. Är du musiker, författare, målare eller annat annorlunda så funkar det inte till hundra i Arvidsjaur bland folk och fä. Har man dessa företräden som man så har man inte många chanser hos en tjej där…

/Peter

Måndag den 4 juni 2007

Johan sa till mig, över en bakelse på Giffi, att "vad gör vi med våra liv. Tänk dig, om trettio år, så kanske vi sitter här och några av våra vänner är borta. Vi är snart femtio och det finns några i farozonen. Vad gör vi med våra liv, vi ska vara tacksamma för att vi får ha hälsan som gubbarna i sjuttio årsåldern som orienterar hemma i Arvidsjaur". Johan fortsatte i sin lilla tanke om livet och dess omhändertagande. "Varför började jag inte åka ut på turnéer för tio år sedan eller tjugo år sedan". Han blundade och såg ut att fundera på ett riff till Norrland och dra iväg på en G-klav bortom himlen. Jag kunde bara hålla med, vad gör vi med våra liv, hur tar vi vara på det? Som Johan sa "Hur många timmar per dag bry sig inte människor om sina grannar och är avundsjuka på dem och vill ha exempelvis samma bil som dem, istället för att ägna sig åt sitt eget liv och ta hand om det"? Jag höll med. Tanken slog mig själv, inte för att bryr mig om hur mina grannar har det och vilken bil de har. Hur många timmar går inte åt för dessa grannar att upprätthålla en fasad. Jag vill ju själv leva så ultimat som möjligt oavsett vilka områden som driver mitt liv framåt. Och det gäller alla, förhoppningsvis. Men de flesta människor är satta i en skuldfälla och en samhällsfälla som heter Jantelagen och den som kliver utanför den blir genast förbisedd. Normen är villa, Volvo, vovve, två barn och hustru. Dessutom ska mamman och pappan pliktskyldigt ta sig ett lördagsnummer var tredje lördagkväll för att upprätthålla erotiken, då mannen i huset är köpt ut lite brännvin.

Så vad gör vi med våra liv? Hur lever vi? Lever varje individ efter sin egen dröm så som de önskade och ville då under uppväxten? Eller är det likställdhet det handlar om, att inte sticka ut med intressen eller böjelser som livet går ut på. Att leva så själlöst som möjligt och inte sticka ut...vad är det för liv? Var och en lever i slutändan hur de vill men att aldrig ångra nåt val varje individ gjort när man ligger på hemmet och istället ångra det vi inte gjorde. För det kan gå snabbt då det tar slut.

Tänk, jag drack en kopp kaffe och en stor prinsessbakelse för 33 kronor på ett kafé på Söder. Bakelsen var större än en normalstor tårtbit. Mums!

/Peter

Söndag den 3 juni

Simon började prata om jämställdhet igår när vi skulle till Kungsträdgården för att träffa min mamma/ hans
farmor. Han tycker jämställdhet är kanon. Han är för lika löner och att bäst lämpliga person ska vara på sin bästa lämpliga arbetsplats och yrke, oavsett om det är en tjej eller kille. Men, när han tittar omkring på sina vänner, och jag ser mig runt på hemsidor jag är inne på dels avklädda och klädda bilder/sidor, så ser han med förundran hur det står till med jämställdheten. Simon har en kompis, vi kan kalla honom Kalle, som lever som singel och inte bryr sig om tjejers känslor och på sitt sätt är ärlig och berättat för de tjejer som kommer till honom att "Jag vill inte vara tillsammans med dig men vi kan gå hem till dig och ha sex". De tjejer som han träffar ser han som objekt. Han ser bra ut så för tjejernas skull förstår jag dem på ett sätt (jag har träffat honom) men saken är den att Simon är undrande för jämställdhetens skull. Här har tjejer genom åren kämpat för att bli jämställda med lika lön och rättigheter i samhället. Men när det gäller inom kärlek råder det ingen jämställdhet. Och jag ser det själv som grunden till jämställdhet att tjejer/kvinnor tar försig som killar/män alltid gjort och visar vem de vill vara tillsammans med. Men när det kommer till kritan så står de på sina knän och vill bli uppassade av män och hur dessa kvinnor ska få bra löner och jämställdhet i samhället begriper jag inte. Men, om jag håller med tjejer/kvinnor och söker uppskattning och uppmärksamhet av dem och försöker bli kompis för att sedan få träffa dem så blir jag nonchalerad och tagen som kuf. Allt jag innerst inne vill är att lära känna en som jag faller för och ta en kopp kaffe på ett kafé.

När jag är inne på lättklädda communitys så respekterar verkligen tjejer som inte vill ha brev från killar, och så är det även på andra sidor då tjejer inte vill få frågor om sex etc. Tjejer har lättare att ställa upp kravspecifikationer hur en kille ska vara än vad en kille har, eller har jag fel. Jag känner att som ödmjuk, inkännande individ så har jag det svårare att träffa nån tjej. Tjejer satsar istället på killar som är mer macho och målinriktade. Var kommer då Simons resonemang in. Ja, det att snälla killar inte har en chans på brudar. Det är väl både hans och min tankegång. Som när jag är inne på communitys så är jag inte rakt på om träff utan jag vill verkligen lära känna tjejerna i fråga. Och så är det även då jag går på krogen. Och där frågar man inte i andra meningen om man får knulla tjejen i fråga som jag pratar med. Det verkar vara det stående spörsmålet som kommer tidigt då killar tar konakt med just tjejer på nätet. Sådan är inte jag. Jag kommer att skriva mer om detta ämne, uttråkade som ni blir…men det är min blogg *L*

Över till annat:

Det är dagen efter vår så kallade seger över Danmark. Jag känner mig fortfarande tagen av matchen. Dels vår första halvlek och dels danskarnas andra. Båda lagen spelade på sitt bästa humör och tog fram det de är bäst på. Att sedan avslutningen blev så dramatisk och chockartad kan jag bara inte begripa. En man, en hjärndöd sådan, förstörde en tävlingslandskamp som var den bästa som Sverige spelat på år och dagar. Som till och med Danmark spelat på år och dagar. Jag får nog inte se en sådan match igen på bra länge. Kanske om när vi spelar mot Spanien borta. Det laget passar nog Sverige rätt bra och jag hoppas innerligt att Danmark tagit ihop sig och vunnit mot Nordirland och Spanien så de tar den andra platsen som väntar på bli besatt efter oss. Vinner vi mot Island på onsdag så har vi 18 poäng. Sedan har vi Lettland och Liechtenstein kvar och det ska vara sex poäng. Då har vi 24 och det ska vi klara oss på. Dessutom kräver jag revansch mot Nordirland. Så det ser onekligen bra ut.

Var på Smaka på Stockholm med mamma och Simon i Kungsträdgården i lördags. Ska dit igen ensam, men vilket utbud av mat och dryck. Jag säger då det. Passar på att titta in där på Nationaldagen. Blir en heldag på stan då…bara äta och må väl och njuta av livets goda. Tag chansen du med…Dricka billigt vin och äta gott. Jag kommer att satsa på det.

Tänk om jag fick ge reiki för en gångs skull!

/Peter

Fredag den 1 juni 2007!

Jag har så mycket jag vill säga och har inom mig men säger jag nåt som sticker det så går väl jorden under. Så har det alltid varit, som när det gäller vänskap, sex, arbete, skapande och livet i övrigt. Ibland blir jag bara så less på allt i livet. Less på hur folk behandlar varandra, i vänskap eller inom yrkeslivet. Jag blir bara så trött. Själv har jag ställt upp och kånkat prylar och varit stöd. Nu när jag bor i Stockholm så är det inte många som ringer mig. Det ska inte behöva vara så att jag ska ringa människor, vänner för att de ska dyka upp. Jag älskar er alla men älskar de mig? Men, säger vän av ordning, du valde ju själv att följa med! Ja, helt klart, men då jag vill nåt då uppskattar ju jag att någon kommer till mig spontant. Som ringer eller ringer på dörren och säger hej. Nej, jag är så jävla trött på att sprina andras ärenden så jag nästan kräks. Så nu är jag sugen på att ge fan i att ringa och höra av mig. Hellre ärligt ensam än ensam i tvåsamhet. Och så är det med brudar man får kontakt med på nätet. Det är hopplöst att träffa någon där för alltid är det en hake. En hake om att inte vilja åka kommunalt, skicka kort, att inte våga träffas då det är tryggare att sitta bakom en skärm och vara tuff, lova mer än man säger...ja, det kan vara vad som helst istället för att inte våga säga nej...

Var på Eldkvarn på Kungsträdgården fredagkväll. Fan, vad bra de var! Vilken underbar matfest "Stockholm smakar" är. "Stockholm smakar" är en festival med mat, dryck och underhållning. Inträde = gratis. Och maten som säljs håller normalpris och ibland billigare!

Livet känns lite annorlunda sedan farsan blev av med Torggrillen. Det var ju egentligen jag skulle ta över. Läs om honom i Piteå-Tidningen den 1 juni 2007.

Återkommer söndagkväll eller måndag. I morgon lördag är det fotboll för hela slanten med Danmark-Sverige som kronan på verket! Matchen ska jag se på O´learys för jag får inte se den hemma då Simon tycker att jag blir så gapig och lever mig in i matchen!

Vi hörs!
/Peter

Torsdag den 31 maj 2007!

Det är en sorgens dag idag!
Ingen har dött men ett familjeföretag har gått i graven. Torggrillen AB säljs till en annan person än någon i familjen. Min farfar grundade Edströms kiosk under 1950-talet, som på 70-talet blev Torggrillen AB. Min far tog över kiosken 1971 och 1976 kom Freddy Markström. Tanken var väl att jag skulle ta över men tack vare eller på grund av egna livserfarenheter har jag genom åren sett och upplevt baksidorna med att driva en grill och dels egna erfarenheter av andra verksamheter än gatukök, som att jobba som journalist eller skriva prosa/poesi. Men, trots allt känns det som en sorgens dag. Sedan tror jag eller vet jag att jag hade inte varit rätt man för att ta över grillen. Vila i frid, Torggrillen AB. Må minnet av vad som skett i gatuköket genom åren och de kunder som handlat och suttit där glädjas i evigheter för nu kommer nya kvastar att sopa och tänger att vända på burgare!

Peter Edström!

Söndag den 27 maj 2007

En varm söndag. En alldeles underbar dag med sol och promenad till min mor för att fira Mors dag tillsammans med Simon. Hon bjöd på öring och kokt potatis och murkelsås. Mums. Hon fick en bukett av Simon och mig.

Pratade med en tjejkompis i telefon som jag inte pratat med på en månad eller så. Det kändes skönt att höra hennes röst.

Har idag skrivit två sidor på mitt verk. Eller utkast. Det ska skrivas om minst en gång till. Ändå kan jag inte vara utan skrivandet. Det ger mig så mycket, men det finns en nerv i mig som trycker på och det är chattnerven. Den som vill bli bejakad och uppskattad. Vill bli sedd av det motsatta, bekräftad och få läsa att "Fan, vad du är fin". Oftast får jag inte läsa nåt sådant.

Tänk vad enkelt om man hade en datorsladd som jag kunde sticka in i huvudet, ungefär som när man tankar tankar in saker i ett usb-minne, och få hela romanen klar på ett par minuter. Så enkelt livet skulle te sig då.

Inann jag lägger mig ska jag ta hand om mina tänder. Bland annat med tandtråd.Nu snurrar det av trötthet i mig och ändock har jag druckit grönt te.

Var rädd om er. Det finns ett vackert hjärta som väntar för oss alla.

/Peter

Lördag den 26 maj 2007

Så är det Mors dag imorgon. Och vet ni. Jag får fira Mors dag på plats med min mor för första gången sedan jag var elva år. Det är så stort att jag fattar inte. Hade tänkt skriva igår men min son blev sur då jag skickade honom från datorn. Jag var visserligen på väg till säng men hade tänkt titta in och skriva nått i alla fall.

Var på AF i fredags. En intressant träff, faktiskt. Träffade en AF-psykolog. Och det mötet har jag längtat efter i flera år. Hon sa många sanningar till mig och jag fick berätta om mig själv. En sak som kom fram vara att jag behöver tuffa till mig och inte blunda så mycket då jag pratar. Jag behöver inte det längre. Och mitt självförtroende har väl aldrig varit på topp. Så fort det varit på väg uppåt och jag verkligen mått bra så har det alltid kommit en skitsnackare och tryckt ned mig. Jag behöver ta plats och visa att jag verkligen har något att säga klart och tydligt och titta den som pratar med mig i ögonen. Är det en tjej jag pratar med så har jag lätt att låta blicken falla under haka. Jag tycker om tjejer, jag tycker om hud och tjejer och bröst tycker jag om. Istället för att titta rakt i ögonen när jag surrar med en tjej så tittar jag bort för att inte låta blicken falla. Fick rådet av AF-psyklogen att gå ut på stan och titta folk i ögonen för att se hur länge jag kan se dem i just ögonen innan jag börjar stirra och det blir onaturligt. Sedan sa hon att jag skulle titta mig trött på tjejer/kvinnors bröst så jag fick för mycket av den varan. Fan, vad ska jag göra, Jag älskar sex, erotik, njutning och kan inte låta bli att se på damer ur ett sensuellt perspektiv utan att mena något som helst ont. Livet ska vara en njutning - ingenting annat. Jag älskar det motsatta - vad är för fel på det? Snart kommer jag med en kravprofil på en önsketjej. Varför ska tjejer har den rättigheten?

Annars har dagen varit lugn. Hängde med Simon till stadskärnan och fick pengar till hyran och andra fasta utgifter. Åkte hem och kutade, såg Bajen-Elfsborg på TV, åt, diskade, dricker grönt te nu...en vanlig lugn lördag.

Grannarna under mig bråkar. Mest är det gubben och det är ett evinnerligt fyllebråk. Finnar.
Jag vill skriva om så mycket skit som händer i världen. Barn försvinner, barn förövas, en farmor bli skjuten i benet i Norrköping(visserligen av ett luftgevär), SAS-strejk, en amerikansk pappa lägger sina barn i torktumlaren...jag blir så trött och händer inget positivt i världen. Det jävligaste som händer är när barn är inblandade om tråkigheter. Sånt får mig att blöda. Enda positiva ur min nyhetsfront var att Elmander gjorde tre mål för sitt Toulouse.Kvällen har varit lugn. Simon är ute med sin vän och festar. Jag hoppas han kommer hem hel och ren....

Vi hörs!
Kram på er, hälsar Peter!

Torsdag den 24 maj 2007

En bra dag. Fick jobba på Hemtjänsten och det gick bra. Fick höra av många av vårdtagarna att jag var 20 år yngre än vad jag sa at jag var i för ålder.
Känner mig seg i luvan och ska lägga mig. Ska upp vid sju för att vara på AF klockan nio. Ska träffa en arbetspsykolog. Intressant. Ska leta upp nåra papper och ta dem med mig till henne.
Nu ska jag dra tandtråd mellan tänderna…
Vi hörs
/Peter

Onsdagnatt 23 maj

Nu är jag tillbaka till Stockholm. Är trött som attan och ska lägga mig. Såg Liverpool får stryck i Champions Leauge-finalen mot Milan med 1-2.
Intet nytt på A-kasse fronten - dvs inte ett öre än från dem.
Jag har börjat jobba och det känns skönt.
/Peter

Måndag den 7 maj 2007 - min livsnjutning

En regnig måndagmorgon. Men den tog sig med sol. Så har jag jobbat. Och det var skönt. Jag får pengar och det behöver jag sannerligen!

Jag är en livsnjutare med allt vad det innebär. Och det är en livsinställning som kommit med åren. Det stora steget till min livsnjutning fick jag då jag låg inne på Umeå universitetssjukhus i oktober 2005 då min urinblåsa blev opererad. Jag var inlagd i nästan två veckor och fick inte går ut. Visst fick jag gå på lasarettets kiosk men det kändes i kroppen att jag gick iväg. Jag var svag och bräcklig i kroppen. Konditionen som bortblåst, tur att jag hade en bra grundkondis. Men, när jag vaknade på rygg vid fyratiden på lördagsmorgon andra natten efter den sex timmar långa operationen kände jag inte att jag skulle fixa att överleva. Jag tittade ut och regnet föll den tidiga morgonen. Jag lyfte på täcket. Min kropp var som en gammal F1-motor där fyra slangar hängde var dragna från min urinblåsa och jag hade kateter. I armen var dropp inlagt. I salen jag sov i låg en mycket trevlig man från Skellefteå och snarkade högt. Jag vaknade av hans snarkande. Jag tittade ut genom fönstret och tänkte att härifrån kommer jag aldrig. De tunna slangarna, som var instuckna i mig, var gula och röda av innehållet från mig. Till slut tog det sig för mig och jag blev piggare och piggare. Det svåraste för mig de kommande dagarna var gå på toaletten. Jag fick inte krystam för då skulle det långa operationsärret från naveln till penisroten gå upp. Det var ju viktigt att få igång magen men krysta fick jag inte. Det gick till slut men hur det gick berättar jag inte, till det överlåter jag till er fantasi. Jag kände mig inlåst på sal. Kändes som jag aldrig skulle få komma hem och dagarna gick som jag promenerade i kola. Efter tolv dygn kom jag hem. Då var jag svag som en kattunge. Jag blev piggare och piggare. Men, svag var jag och sår på magen hade jag att ta hand om. Det enda negativa med det hela är att jag inte får dricka så mycket öl. Istället har jag blivit en större rödvinsdrickare i istället. Vilket är bra. Fast öl är gott det också. Helst tjeckiskt i Prag. Så småningom blev det bättre och bättre i mig. Nu är jag frisk men med ett långt ärr under naveln.

För mig är livsnjutning:
att ge en tjej en orgasmen
god tonfiskmiddagett
gott glas Oude Kaap
en god bit äkta Valrhona manjari 64 % grand cru gjord på criollobönornaen
vacker solnedgång om sommarenen
fin kväll med mina vänner på krog eller hemmavid hos en vän
en kväll med härlig sport på TV och då främst ishockey eller fotboll
ett skratt från min son eller mina yngre systerdöttraratt
sitta med släkten och spela sällskapsspel
ett härligt löppass där jag får ta ut mig
en varm sommardag och jag får äta en god Magnum Ecuador
en Metallica-show
att stiga upp en morgon och se att det är diskat
att under löppasset höra fåglar sjunga längs den väg jag springer
en mysig hemmakväll
att sitta på kafé i timmar

Oavsett om det handlar om mitt författande, bra sex, vin, mörk choklad, mat, gott sällskap, en bra film, bra sport på TV, så handlar det om att jag fått en större inställning att njuta, de där dagarna på sjuksal och som sjukskriven och inte orka nåt var jättejobbigt och nu värderar jag livet och njutningen högre. En annan tankeställare kom i februari 2004. Då såg jag min far i respirator efter hans andra hjärtoperation djupt nedsövd och det var samma dag som han blev opererad. Direkt efter operationen var han död. Han räddades av hjärtläkaren som opererade honom då denne följde honom på intensiven efter operationen. Min fars hjärta stannade och läkaren öppnade upp bröstet på min far och tog tag i hjärtat och pumpade igång det med handkraft. Han var således borta ett par minuter och utan det rådliga ingripande så hade min far inte levt idag. Att se honom som en grönsak var inte kul.
Och en sak som vaknade i mig var att ta vara på livet vad det än har att ge, att njuta mer, för man vet inte när livet tar slut.

Att värdera livet högre och bättre har blivit en livsstil för mig. Och att njuta har blivit en väg för mig i livet.

Jag blir så ledsen, så ledsen rakt in i mitt hjärta för den kidnappade treåriga engelska tjejen. Hon som oskyldigt offer blir drabbad av det helvetesmonster som rövat bort henne. Jag är en vänlig själ, andlig och tillmötesgående, förstående och positivt tänkande. Då det gäller denna tjej går mina inre proppar. Får polisen tag i personen som kidnappade henne så ska denne långsamt pinas ihjäl utan möjlighet till nåd. Hans ollon ska få en behandling av stålborste och testiklarna ska utsättas för hårt tryck innan denne bit för bit styckas - levande givetvis!

Ursäkta mitt språk men det finns ingen livsbejakande i en kidnappare som våldför sig på en oskyldig treårigtjej.

/Peter

Söndag den 6 maj -07 - en lugn dag

En lugn dag, en fin dag. En dag i solen med min son till Kista för att äta söndagsmiddag hos min mor. Hon bjöd på kyckling och potatisgratäng. Efterrätt mousserande vin och fruktsallad med glass. Mousserande vin, ja, hon bjöd på det för att jag fått jobb. Ska ju börja jobba imorgon, måndag, för Kvällspatrullen. Fick låna femtonhundra spänn av henne till mat och SL-kort. Hon är min bank sedan a-kassan stängt av mig på AFs inrådan.

Såg Tre Kronor-Finland hos henne. Vi vann efter en heroisk insats av Johan Backlund i mål. 1-0 till oss. Backlund gjorde vad många andra av våra målvakter gjort mot Finland - bli målvaktshjälte. Förr var det mot Sovjetunionen eller Tjeckoslovakien. Nu är det andra tider. Nu räcker det med Finland.

Sarkozy blir Frankrikes nye president och jag tycker inte det är roligt. En högerman som leder Frankrike kan inte vara bra för fransmännen. Se bara vad som hände vid upploppen i Paris hösten 2005 då han ville gå in med hårdhandskarna för att rensa upp bland Saint-Denises invånare.

Starkt av BP att spela 3-3 borta mot Trelleborg. Bra gjort!

Hälften av alla kommuner vill sälja ut allmännyttan. Var ska de som inte har råd bo om de inte kan köpa en lägenhet. Ska själv ligga i för att ha råd med min lya i Stockholm.

Tänk att fotbollssupportrar inte kan se på fotboll utan att slåss. Nu hände det igen i Solna efter AIKs förlust hemma mot Helsingborg. De kan ju måla en tavla eller sätta upp en pjäs istället för att göra nåt åt sin kreativitet men dessa virrskallar har väl inte läst en bok och än mindre CSN-lån. Eller så kan de kan börja träna boxning eller Kung-Fu. För dyslektiker kan de inte heller vara för de är mer intelligenta än många andra icke-dyslektiker.
Jag hade unnat "Henke" Lundqvist och Michael Nylander en sjunde match mot Buffalo. Jag hade unnat dem en Stanley Cup final mot Detroit eller Ottawa.

Mest av allt önskar jag en god sömn så jag får sova ut för det har jag inte gjort på många veckor. Är dessutom förkyld för sjunde gången i år. Varenda en jag möter verkar var förkyld och till slut så blir jag sjuk. Har i vår varit frisk en vecka, sjuk den andra och så har det varvat varandra, typ.

Sov gott mina vänner.
/Peter

Lördag den 5 maj 2007 - en dag för djupa funderingar!

Jag hatar att sitta ensam hemma
Jag hatar att sitta ensam hemma
Jag hatar att sitta hemma utan pengar
Jag hatar att inte vara tillsammans med en tjej
Jag älskar att bo i Stockholm
Jag hatar att sitta ensam i en lägenhet och längta efter en kärlek som inte verkar finnas för mig

Jag vill sitta på krogen, dricka öl och se min kärlek i ögonen. Jag vill sitta med mina vänner över en öl på. Nu sitter jag hemma utan pengar för att a-kassan avstängt mig utan anledning. Bara för att en restaurangägare inte förstod svenska full ut och trodde jag var bortrest varje helg varannan månad för studier. Jag fick rensa alla mina besparingar i slutet av april för att få råd till räkningar och mat. Fick dessutom låna tvåtusen av min pappa för att det skulle räcka till. Nej, i staten Sverige är man en liten träl om man ska gå i arbetsförmedlingens tjänst.

Jag orkar inte sitta och chatta på nätet. Jag orkar inte vara trevlig och söka kontakt då jag inte får nån kontakt. Och de tjejer som jag vill träffa bor i Malmö, Luleå, Umeå, Göteborg eller på nån annan ort. Jag trodde att det var lättare med Stockholmstjejer men det var det inte. Nu har jag bränt mig på nätet och vill inget annat än ge fan i det, lika bra att skita i att vara på nätet och surra på för det blir ju inget det för mig ändå, men då skriker ensamhets-och lustormen i en att kolla om jag fått nått brev, då lockar den ormen i mig som lockade Eva att äta av det förbjudna äpplet i Edens lustgård. Så istället förstör jag tid av det jag borde göra – skriva mina egna texter!

Men, mitt hjärta brinner av längtan och av tröst, hjärtat brinner av längtan till närhet, men närheten är en hägring som springer fortare än mig framför mig. Jag vill inte sitta med ett hjärta tilldragandes ett ömt hjärta som det vore en taggig grekisk tvättsvamp.

Jag ramlar in på communitys. Ser tjejer som söker tjejer eller par. En singel kille är inget de önskar. Och det är både på lättklädda och vanliga communitys. Nej, precis, varför ska jag hitta det på nätet. Det är lika bra att söka mig ut på krogen eller hänge mig åt en förening jag kan träffa andra människor eller en hobby.
När jag ser unga tjejer på TV, på nätet eller i tidningar blir jag frustrerad. Jag ser bra ut, är vältränad, pigg i huvudet, snäll, ödmjuk och glad och känner mig yngre än de förtitre jag är. Är inte flintskallig, har inte hängbuk och finnar. Jag är fräschare nu och ser bättre ut än då jag fyllde arton år. Men, det känns som ett hinder att ta kontakt med en tjej som är tjugo år och äldre. Åldern ska inte spela nån roll om man trivs och älskar varandra, bara man är myndig. Jag bli ratad av yngre för att jag anses som gammal då jag inte är det inom mig själv, till utseende och sätt och handling. Tjejer oavsett ålder känner ju inte mig och tror att jag är en ful och snuskig gubbe så det ärbara att skita i nätet istället.

Nå, nu över till annat!

Nästa lördag är det Eurovisionsschlagerfestivalen. Äntligen skickar vi ett bidrag att hoppas på. Jag önskar av hela mitt hjärta att The Ark vinner. Jag är övertygad om att vi kommer topp tre. Hade vi skickat E-Type till Eurovisionsschlagerfestivalen 2004 så hade vi vunnit. Men, en stor del av svenska folket är ju uppväxta med Torleifs, Ingemar Nordströms blåsorkester eller Vikingarna. Men, till detta år så blir det ett avbrott. Härligt.

Jag älskar verkligen mitt skrivande. Har kommit långt med det och nu är det bara en utgivning kvar. Jag jobbar på det. Men, min dröm var inte att bli författare utan kommentator för Radiosporten. Det var en dröm jag bar på från det jag var fem år till jag var tjugosex. Men, som det alltid varit i mitt liv så har alltid nån kommit före. Ena gången då jag pluggade på Radiolinjen vid Kalix folkhögskola var det en klasskamrat till mig som fick praktisera på Radiosporten i åtta veckor. Och det var våren nittonhundranittio. Nästa gång var då jag pluggade på Radiolinje vid Strömbäcks folkhögskola. Jag sökte praktik vid Radiosporten igen och de behövde helst en tjej. Vi hade en tjej i vår klass som var inte var så intresserad av sport men hon var tjej – Linda Isacsson. Hon som jobbar på TV4 nu. Hon fick praktisera på Radiosporten. Jag fick åka till Åland i stället. Inte för att det var illa för mig som människa men min dröm om Radiosporten begravdes – dock inte mitt djupa sportintresse.

Jag gick till Kista tidigare på lördagen. En lätt kylig vind gjorde mig sällskap och det kändes skönt att jag gick med min skinnjacka på överkroppen. När jag kom till Kista såg jag vilda tulpaner på gräsmattor och maskrosor låg som en tjock matta på den gröna gräsmattan. Tyvärr så var det bedrägligt varmt. Till veckan blir det skitväder igen. Våren vill inte sätta sig ordentligt och förkylningarna håller folket upprätt.

När jag har en smula hemlängtan så klickar jag in på Arvidsjaur kommuns hemsida och dess webbkamera som har blicken över det som kallas centrum därhemma. Jag behöver bara två sekunder för att inse varför jag flyttade från Arvidsjaur.

Vi möter Finland i VM idag, söndag. Vi ska vinna och jag ser gärna att vi kör över dem och att Backlund i målet
blir en ny nationalhjälte. Tre Kronors målvakter brukar bli det efter hjältematcher mot Finland i VM.

Jag har varit mer öppenhjärtig i den här texten i dag och så blir det även i fortsättningen av både det ena och det andra. För jag vill lätta på mitt hjärta och även om jag är snäll så kan det slå lite fel hos andra. Det behöver inte
handla om närhet och längtan då utan om annat.

/Peter

En lugn torsdag!

Känt mig sprängd i huvudet hela dagen. Sydde ihop en sida på mitt verk men texten blev väl lite sisådär. Handlade i Kista och såg Tre Kronor-Danmark på TV3 på kvällen. Vi vann utan skönspel. Deklarerade igår via nätet. Lämnade in deklarationen tjugo minuter före midnatt och inser att jag får igen drygt åttatusenspänn, förutom avdragen om de går igenom. Pengarna behövs.

Det är märkligt. Hur kan det komma sig att chattvärlden har sån makt över mig. När jag är i Arre och hälsar på så saknar jag inte QX eller Vilda webben eller andra sidor ett skvatt. Kan läsa den e-post jag fått men inget mer. Tidningen läser jag gratis hemmavid och kaffe får jag också. Men hemma i min och grabbens lägenhet i Rinkeby så går jag in som målstyrd robot för att se om jag fått nåt brev från en vacker tjej med bild. Märkligt. Det är väl en bottenlös längtan efter ett nytt hjärta och jag letar, men tryggheten och lugnet finns i mig och inte i nån annan. Jag blir ju inte hel av en annan människa utan bara genom mig själv och den andliga utveckling jag gör.
Och nån Jansons frestelse-tjej får jag aldrig vara med om igen, tyvärr!

Nu är jag trött….ska lägga mig nu. Klockan är ändock tjugo minuter över ett. Jag är på väg att bli förkyld, halsen sväller och snoret rinner.

Vi hörs!
/Peter

Tisdagnatt den 2 maj

Jag demonstrerade den 1 maj. Och fan vad jag njöt av att demonstrera. Jag ville verkligen demonstrera och jag gick med stolthet i socialdemokraternas tåg från Humlegården till Norra Bantorget. Jag njöt av att en orkester gick en tio meter bakom mig och när de spelade Internationalen och Arbetets söner så jävlar gick det mentalt för mig. Kände rysningarna i hela min kropp, i varje hudveck och por. En rodnad skymtade säkert och mina ögon var tårade. Jag gick med stolthet, jag gick med rak rygg för Vänsterpartiet, för Socialdemokraterna och för Miljöpartiet. Jag gick för hela Vänsteralliansen. Och jag gick med glädje. Och lika glad som jag var för att demonstrera tillsammans med Socialdemokraterna i Stockholm så kände jag en sorg över den maktfullkomlighet och Göran Persson-fasoner som vissa intorkade socialdemokrater i kommunstyrelsen/kommunfullmäktige i Arvidsjaur har och som får min syn på socialdemokrater att bli mörk. Översittarfasoner och inskränkthet pryder deras hållning i livet. Men, det är ju så, det är ju inte så konstigt att vissa är politiker inom en kommun än i riksdagen. Inte alla är illa. Kommunalrådet Jerry Johansson är kanonbra. Han frågar mig alltid hur det går med mitt skrivande och vill mig väl. Likaså har Karl-Gustav Lindström får också en guldstjärna och arbetsförmedlare Lars Holmqvist. Det finns många andra socialdemokrater som är bra, som det finns s-politiker med stagnation i skallen och icke intagande mot nya vindar och perspektiv som får en kommun att lyfta trots att ett annat parti framför den nya tanken.

Ishockey-VM har börjat bra för oss. Tre klara vinster och nu väntar Danmark. Säger inget om att det är en lätt match. Har sagt så tidigare och gått på pumpen då vi möt lättare motstånd.
Jag är verkligen avundsjuk på min sons chattande. Han är rättfram och frågar läget och om de är intresserade av honom. Han får svar och så är det fixat med en träff. Fantastiskt. Själv då jag är lite äldre och kommer från en annan tid då man tog kontakt med varandra står handfallen för mina hej.

Jag har fått jobb. Tänka sig. Jag har fått sommarjobb inom hemtjänsten i Stockholms kommun och jag är glad för det. Nu är det slut på dagar då kylen ekar och mjölken tog slut igår och gröten i förgår. Tänk nu får jag lön över sommaren i alla fall.

Sedan är jag less på att chatta. Jag känner mig bränd och får ingen kontakt med nån. Jag surrar med Carina L ,eller D som hon heter i efternamn, från Arvidsjaur och som bor i Stockholm nu, för ett par dagar sedan på msn och då sa jag att jag kände mig som en alkoholist som söker berusning men får bara tag i lättöl då jag är ute på nätet. Det är bara missär och förödmjukelse av sig själv. Och jag som är så känslig går på allt. Och som man är man i ett underläge vid chattning. Internetvärlden är kvinnans/tjejens marknad. De kan söka vad som helst, par eller tjej, och som det verkar på vilken community som helst. Ska det inte födas mer barn snart undrar jag stilla emellanåt.

Och upphöra med chattning vinner bara jag själv och mitt skrivande och skapande på. Egentligen bättre att blogga och skriva där än på Vilda webben eller annan community. För det är ju berätta jag vill göra, hur det berättandet tar hos andra vet jag inte, men jag gör det för att jag älskar att skriva.

Nä, nu ska jag lägga mig
Vi hörs!
/Peter

Mycket och lite om vardagen

Måndagsnatt eller tisdag 30 april/1 maj -07

Ja, jag borde vara blogga oftare än vad jag gör än sitta och chatta. Jag vet. Men, jag chattar ändå. Jag sitter och chattar så länge att jag orkar inte skriva på min blogg, eller bloggar. Nu är jag så jävla trött på att sitta och chatta så jag är rent utled på det och det ger mig inget. Inte ett dyft.
Annars kan ju den som vill skriva brev till mig på peterpoet@passagen.se

Jag vill bli känd. Jag vill bli utgiven författare och jävlar vad jag jobbar på det och jag kommer att bli det. Försök skriv ett manus den som gafflar med mig och insinuant undrar när det kommer en bok. Skriv själv, era jävlar, vill jag säga men det gör jag inte men inom mig kokar det, för jag skriver i sand då ingen annan kan se att jag jobbar med mina texter. Johan och mina konstnärssjälar i Arvidsjaur, Jokkmokk, Stockholm eller Umeå förstår men inte de okunniga. Mina studiekamrater förstår och min lärare, givetvis.

Så har VM-ishockey börjat. Och jag ska vara ärlig. Vi har börjat bättre än jag trodde. Visst vi mötte Italien i första matchen och vann lätt, men Lettland är inte att leka med. Och nog trodde jag på vinst men inte så klar seger. Sättet mina vänner, som vi vann på. Stabilt och säkert. Bra skridskoåkning, tekniskt och takiskt rejält. Letterna hade trycket på oss från mitten av första till periodpausen. Sedan tog ett välspelat Tre Kronor över med kvickt och bra passningsspel. Kanon, grabbar. Nu ska det gå susen mot Schweiz, men det blir en annan typ av tillställning. Alplandets lirare är ett gäng som inte vill spela utan överlåter initiativet till motståndarna och de kommer inte att släppa till nåt. Men, tuggar vi på som mot Lettland och får isär deras backspel genom att vara rörliga och ha ett kvickt passningsspel är det klart.

Jag såg Al Gores film "En obekväm sanning" igår kväll, lördag. Och den är obekväm. Sanningen om jordens tillstånd. Orsakerna är många men det är vi människor/individer som skaffat denna obalans. För mycket utsläpp, för många människor på jorden yta och för mycket energi till uppvärmning och el. Skogsbränder är också en anledning. Men, det är människan som är upphovet till allt. Främst bilföretagen i USA skiter i vilka bilar de gör och hur mycket bensin de drar, fabriker(främst kolkraftverk i exempelvis Kina) släpper ut så mycket skit så att det räcker och blir över, vattnet förstörs av utsläpp av allehanda kemikalier och olja. Sedan att främst den för jorden så viktiga regnskogen skövlas av möbelföretag eller matkedjor i Brasilien där kor ska beta och gödas upp. Regnskogen skövlas i Malaysia för att fabriker ska byggas och människor ska ha nånstans att bo. Jag fattar inte, vi skjuter oss i foten. Vi lever i nuet som jorden är outsinlig och räcker till för alla. Men, det gör den inte. Sedan så knullar män och kvinnor i U-länderna i religionens tecken så där ökar befolkningen dramatiskt. Och det är ju tveeggat. FN vaccinerar barn och vuxna i U-länder mot sjukdomar och mat får de. Men, skydda sig gör de inte. Och fler blir vi. För när det kommer till det lilla när en familjefar i en by i Malaysia letar efter mat eller jobb, så inte tänker han på klimatförändringarna då. Då är det mat för dagen eller pengar han tänker på och det ju logiskt.

Var ute med Johan i Stockholm söndagkväll. En fin kväll men vi var nära på att inte få komma in på Kellys. Ett hårdrockställ med kanonmusik. Vi var nyktra och jag drack två öl där. Inget annat. Tydligen så passade vi inte in i åldersstrukturen. Vi var bland de klart äldsta. Åldersnojan breder således ut sig. Fy, fan så illa! Vi är inte alla lika, fy fan, säger jag!

Nu är det klart Zlatan spelar inte EM-kvalmatcherna mot Danmark och Island. Fan så synd. Tänk dig att få se honom avgöra på Parken. Vilken dröm. Men, min son, Simon tycker att Skåne är Danmark oavsett idrott. Och då spelar det ingen roll om halva landslaget kommer från Skåne. Utan Skåne i landslagen hade vi inte spelat i många mästerskap genom åren. Nej. Ja, kanske hemma-VM 58 och EM 1992. Så de som tycker att Skåne ska till höra Danmark borde tänka efter ett par varv i sina skallar.

Socialdemokraterna höjer a-kassan när de kommer till makten 2010. Jag önskar det vore val nyval idag. Så illa som en sittande regering som vi har nu har behandlat sitt folk har jag aldrig varit med om nånsin. Aldrig. Och de pragmatiker som ville se förändring fick nog mer än vad de önskade. Vad händer om en regering inte har nåt förtroende överhuvudtaget vid en SIFO-mätning? Hur som helst så är jag glad att jag inte röstade fram de som sitter där. Det var ju ett missnöjesval mot Göran Persson. Han blev ett rött skynke för partiet och ett hinder som inte lyssnade på folket och ignorerade den önskan om jobb som var den viktigaste frågan och en fråga som Göran Persson la till handlingarna som oviktig. Det var ett självmål och inget annat. Ska ut och demonstrera i morgon och jag kommer att gråta lyckotårar den dag då vänsteralliansen tar makten.

Jag är fattig. Fattig som en lus som springer på en hårlös hund. Jag är avstäng från a-kassan från och med den tolfte mars i år, bara för att en kebabsnubbe inte pratade rent och att jag var sjuk och otydlig så är jag avstängd på grund av missförstånd. Och jag tyckte att mötet med restaurangägaren gick bra och tyckte verkligen om honom. Han var trevlig och bjudsam. Berättade vad han behövde för personal och det var två stycken och vi pratade om tjänsten och hur jobbet går till, hur många som jobbar där, hur kött och grönsaker tas omhand och kommer till grillen färdigt och klart. En kund ska få maten snabbt och kvickt. En kund ska sitta i max femton minuter i restaurangen. Å det enda jag frågade om var att inte ringa in mig samma dag om de behövde en anställd den dagen. Han skulle höra av sig. Han har inte hört av sig än. Däremot AF och min a-kassa. Hur jag ska klara juni vet jag inte. Det måste gå. Men som det är nu så har jag inte pengar till någon som helst räkning. Oavsett om det är hyra eller annat nödvändigt.

Ska logga ut nu. God natt med er kära vänner!

/Peter!

AIK-Hammarby kontra Manchester United-Milan

Tisdagnatt den 24 april 2007
Jag visste vad jag gjorde. Jag gav fan i att gå på Råsunda och se AIK-Hammarby. Jag såg Manchester United-Milan. Semifinal i Champions Leauge. Fantastisk match. En helt annan nivå än Stockholmsderbyt. Världsstjärnor mot korpspelare. Går inte att jämföra. Va, Kaka två supermål och Rooneys andra halvlek. Då hade Uniteds Ronaldo på egen hand sprungit milanspelarna trötta så resten av laget tog över i andra, trots att Milan ledde med två ett efter Kakas fullträffar. Onsdagkväll är det Chelsea-Liverpool. Kan inte bärga för matchen. Heja, Liverpool!
En ny planet är siktad 20,5 ljusår från jorden. En planet som ser ut som vår. 20,5 ljusår. Fatta hur långt bort det är. Ibland kan jag känna att det är trist att vi inte har en planetgranne närmare än så. Fast å andra sidan kanske inte vi människor hade levat då. De hade tagit ihjäl oss. Men, blotta tanken kittlar. För lite till mans så har alla tittat uppåt och tänkt på andra livsformer.
Idag kom våren. Den kom med sydvästlig vind och den kom med ett leende. På väg till arbetsförmedlingen gick jag i min blå Manchester-kavaj och svart väska om halsen. Jag saknade en Magnum Ecuador att smaka på. Solen kändes som den kittlade min hud och jag ville ta hela livet i mitt hjärta. Och jag som är uppväxt i Arvidsjaur och så får jag uppleva det här. Våren. Våren och snöfritt och löv slår ur. Till och med luften var ren. Jag kände mig fri. Människor jag mötte log och deras vita leenden såg ut som ren vit mjölk, ögonen sken och alla skrattade. Mer vår blir de framöver och rykten går att det blir tjugofem grader på torsdag. Fantastiskt.
Var på AF för att träffa en arbetspsykolog. Det är jag som har krävt det. Eller velat. Jag vill verkligen se vad jag ska göra av resten av mitt liv. Egentligen är det glasklart. Det är ju skapande jag ska hålla på med men jag får se vad psykologen säger. Hon kan ju tro att jag bli sängmekaniker eller djurskötare. Inget kan vara mer fel.
Hörs i morgon, kanske!
/Peter

A-kassan och lite annat!

Måndag natt till tisdag den 23 april 2007
Jag var ute och kutade idag. Det var det enda positiva med denna jävla måndag. Öppnade dagen seg som fan och ville ligga kvar men ett besök senare på dagen uteslöt det. Steg upp med igenmurad skalle och kåda i leder och ådror. Läste lite dikter som jag alltid öppnar dagen med och fortsatte med frukost. Fick en frukost med DN på bordet. Simon vaknade senare och tog frukost själv när det passade honom. Jag satte mig och kämpade ned två sidor på mitt verk och det känns som en befrielse varje gång jag lyckas med två sidor. När jag satt med verket framför mig och P4 Stockholm i öronen kom posten vid elva. Visste vad som kom. Och som det kom. Jag vill inte vara med om det. Men så är det. Förbannade A-kassa och AF. Jag är avstängd från A-kassan från och med den 12 mars. Jävla fascister och paragrafryttare. Allt för att en grillchef inte förstår min svenska och jag förstod inte honom och jag hade feber då jag träffade honom. AF skickade mig till en grill i Solna och de kändes så rätt. Mötet var kanon och vi kom bra överens. Det kändes rätt i mitt hjärta. Han berättade om grillen och vilka som jobbar där och att han behöver två personer till. Han sa inte något om heltid eller deltid, bara att han behövde två till. Jag berättade att jag pluggar skapande svenska B vid Umeå universitet på distans och att jag åker dit vid våra träffar. Det var två kvar när jag träffade honom och det var den 28 februari. En träff i mitten av mars och en i mitten av maj, som jag ska åka på. Grillmannen fick för sig i papperen att jag åker dit varannan månad och under den månaden så är det träffar varje helg. Det är fel, dikt, förbannad dikt och lögn. Två träffar var kvar och när han ringde AF så berättade han det att jag var borta så mycket och då kunde han inte anställa mig…inget kunde och kan inte vara felaktigare. Han har för det första inte ringt mig och erbjudit mig jobb och jag får inte neka jobb, då jag läser min distansutbildning och får studera med bibehållen a-kassa. Jag får inte neka jobb och det gör jag inte om jag blir tillfrågad om jobb. Är det något jag behöver så är det pengar och jobb ordnar biffen för mig. Istället kan det gå riktigt åt helvete. Allt för att en språkförbistring och missförstånd satt mig ur spel. Jag är lika chanslös som en snöboll i helvetet. Nu ska jag skriva ett brev till A-kassan och förklara mig. Och jag får berätta mig version. Får se hur det går och jag håller tummarna och jag kommer att be och jag kommer att söka jobb som fan. Men, det kanske är en mening med att det ska strula för mig. I värsta fall kan jag få åka hem till Arvidsjaur och jobba i min fars grill innan han säljer.
Jag reser mig. Jag vet. Jag är stark och har ett starkt psyke som räcker långt. Jag dör inte för det här utan det är en erfarenhet som härdar mig.
Det kommer ut något gott av det här. Jag får en eldgaffel och eldspruta i röven och som sätter fart på mig att skriva mer. Det är bra. För det är ju författare jag vill vara och inget annat.
Så fick Zlatan vinna ett scudetto på ett ärligt sätt. Kul. Det unnar jag honom. Han är så bra så han ska vinna
scudetton varje år. Och han ska pryda en svensk tröja varje gång landslaget kallar honom. Så är det. Men, han spelar själv som han vill och det är det som gör honom så unik. Och jag vill ha honom så, för tänk om vi tapetserade om honom i den svenska Jantelagen och dess inlärda vanor. Då skulle han tyna bort. Han är så jävla bra och har en sådan spetskompetens att han nu är världens näst bästa forward. Bäst är Ronaldo i Manchester United. Nu vill jag har honom frisk till EM-kvalmatchen mot Danmark på Parken i juni. Tänk va, ett fullsatt Parken med Malmö på andra sidan sundet. Och hur många skåningar spelar inte vårt landslag. Det är ju lokalderby och där ska Zlatan vara med och sopa rent i danskarnas straffområde. Det bara är så. Ett kärt landslag utan Zlatan är inget landslag på Parken i Köpenhamn.
Snart är det ishockey-VM i Moskva. Och det roar sådär, men nog kommer jag att sitta där och se. Det bara är så. Sitta och heja och rala för Tre Kronors väl och ve. Men, kära vänner, men den där tändningen som jag brann i min ishockeysjuka-kropp från nittonhundrasjuttitre till nittonhundranittioett är bortblåst. Då ryssarna var något oövervinneligt och tjeckerna nästan likadant. Den där jävlar anamma känslan finns inte där. Vissa ishockeyrobotarna var skåpet ska stå. Mest var man likförbannat imponerad hur bra de spelade. Hur sjukt överlägsna de var och för varje match vi spelade mot CCCP med de proffs som kom över från NHL att nu jävlar tar vi dem. Men nej. Inte en chans. Det var först 1986 med Curre Lindström i spetsen som vi började morska upp oss mot dem i VM. Vad som hände året efter är en annan sak. Då gick mina hockeyproppar bortom all sans. Det kan vi ta en annan kväll…
Nu är det bara Skellefteå AIK som gäller. Förutom Tre Kronor i vinter-OS.
Lars Lejonborg försvinner som folkpartiets ledare i höst. Jag hoppas att hela regeringen försvinner fort som en grisblink.
Däremot är Frankrike mogna för en kvinnlig president. Det behöver Europa och främst Frankrike. Ségolène Royal är min dam. Hon är min kvinna i Frankrike.

Notering!

Vittjokk heter det inte utan Vittjåkk...hörs!

Min första blogg

Fredagkväll den 20 april 2007
En blåsig jävla dag. Jag hade tänkt ut och kuta för att hålla min kondition i schack. Men icke. Det var en värre snålblåst än hemma på Vittjokk då jag stack ut nosen på balkongen. Inte för att det blåste hårdare men fuktigheten i vindarna la sig som senapsgas på huden. På gatan nedanför huset sprang huttrande hopkrupna till bilar eller buss. Ett jävla väder och inget kan jag göra. Inte ens Kungen eller Kofi Annan, även om han inte är FN-boss längre. Vädret kommer och går och ändock får vi vänja oss vid det här vädret. Tidigare vår ju längre tidigare det bara går, år för år. Snart faller regnet på Alla hjärtans dag i Luleå. Tänka sig. Så blir det om inte företagare och prominenta statschefer satte sig vid ett runt bord och kom överens om ett icke-spridnings avtal. Ja, det heter visst Kyoto-avtalet som inte bland annat USA och Australien inte skrivit under.
Jag chattar som fan. Jag kan inte låta bli att gå in och chatta på sidor. Och jag blir lika förbannad varje gång då jag inte får svar. Det är bättre att bruden i fråga säger "Nej, dej vill jag inte prata med men sök dig vidare" eller är det så krasst att det är utseendet som styr. Sedan spelar det ingen roll vad fan de skriver. Kan vara nåt erotiskt eller rent "Träffas för sex…vad säger du, lilla Pullan"…Nog fan är jag kåt men nog vill jag lära känna tjejen i fråga och dessutom prata med dem om livet och intressen, om varför enspeciell sten är bra, om andlighet och tarot, om resor till andra länder som kan bringa en värme. Det gäller att grunda för ett liv. Men, som jag skrivit tidigare. Trevlighet fungerar inte. Där det inte funkar så lyfter jag på hatten och säger god dag då tjejen på sidan skriver, typ "Är inne för snabb sex, kort och koncis framtoning önskas och jag är rättfram" då vet jag. Då ska jag inte lägga in fransk charm där inte. Jag återkommer in detta ärende. Men det är en jävla drog för mig. Lika djurisk som snus. Jag kan vara utan öl, rödvin, absint, sprit och cigaretter. Snus är det svårare med. Just nu brinner mina ådror av längtan efter en kudde General. Lika är det med communitys. Bara in och kolla om jag får kontakt. Säga hej till den och den bruden som jag försökte springa ikapp min barndomstids öken utan en puss under hela grundskoleperioden. Inte en ungdomsförälskelse fanns för mig. Jag var fan i mig fulare då än vad jag är nu. Jag är en helt annan man eller person. Då var jag mullig och finnig och sprang omkring i fula glasögon. Nu är jag smal, snygg och ser yngre ut än vad jag gör och bär linser vid tillfällen. Dessutom tränar jag vilket jag inte gjorde fram till jag var sexton år då karaten kom in i mitt liv och sedan längdskidåkningen tack vare Johan P och mitt intresse vid VM i Holmenkollen 1982.
En kvinna i södra Stockholm blev överfallen för hon vittnat i en mordrättegång. Överfallet skedde under torsdagen. Nog är det fan att inte rättsväsendet får ha sin säkra gång. Jag blev glad att en av männen blev gripen på fredagen. Underbart. Överfall i rättsak heter ordalydelsen och de är det det är. Att inte våga vittna för repressalier har blivit en vana, en ovana samhället, man golar inte på vännerna även om de slagit ihjäl en person. fy, fan,. så ska det inte vara. Vad är det för rättslöstsamhälle som kommer ut av det här. Det finns inte något gott. Tack alla goda poliser och åklagare och alla glömda men icke nämnda som ställer upp för vittnen. Även i Fittja-fallet där en 47-års far blev mördad av tre killar. Det var ett större gäng som var med och kollade. En ur gänget vågade vittna och satte dit honom. Men, polarna lämnade inte grabben. De förpestade hans och hans familjs liv. Den familjen behöver hjälp av staten. Men inte ställer väl staten upp. När rättegången är klar och nu den dömde 16-åringen till sluten ungdomsmottagning så inte kommer han att bli fri från vänner, eller så kallade vänner.
A-kassan obligatorisk. Nu tar moderaterna chansen och djävlas med allt som socialdemokraterna ordnat för folket genom åren. Som med en båtlast saltsyra häller moderaterna denna syra på alla trygghetssystem och luckrar upp dem utan problem och den är allt är klart så finns inte många människor kvar i byggnaden, trygghetssystemet. Då ska alla halta och lytta, utbrända och handikappade rullas ut på bår nedför ett stup och de som blir kvar das om han med män i ljusgröna overaller, såna som finns på lantbruk. Nej, Moderaterna hoppas jag sticker senast vid nästa riksdagsval Tänk dig att förlita sig på dessa besuttna, som inte ens varit ute i arbetslivet utan pluggat till en riksdagsplats.
Jag bor bra. Min son Simon och jag bor bra i Rinkeby. Vi har nära till busshållplats och centrum med T-bana. Grannarna är fina och håller låg profil, eller är som vanliga dödliga med sina problem. Skillnaden är att här går de med konstiga hattar och kvinnor kan gå emot en i burkas eller slöja. Det är läckert som fan. Här kan jag handla kryddor jag inte visste fanns och likaså vattenpipor. Mäktigt. Det är som att komma in i ett annat land och jag myser som fan för det.
Nu ska jag lägga mig för att sova…klockan är ju kvart i tre på natten och regnet piskar mot sovrumsfönstret. Mina ögon är som två feta holländska ostar och fingrarna tjocka som tyska bratwursts
/Peter

Torsdagkväll den 19 april, eller är det den 20 april…
Den här veckan har runnit iväg under mina fötter och bara försvunnit förbi genom en dataskärm. Dagarna har gått iväg och endast Radio Stockholm har räddat mina timmar. jag kan inte komma ifrån att chatta tar tid, främst från mitt eget skapade. Fan, jag har ju en bok att skriva, men chattandet drar. Likaså vädret. Det är natten mot fredagen den 20 april 2007 och det regnar utanför fönstret. Stora feta droppar med snö inuti spelar piano på fönsterbläcket. Och är det normalt. Det är den 19 april och det regnar som det var en stilla majkväll. Visserligen bor jag i Stockholm nu jämfört med Arvidsjaur och Skellefteå, men ändock. Och om ett par år är det en vana att det regnar en snöfri februarikväll. Människan har dragit på sig en klimatförändring. En klimatförändring som vi själva dragit på oss. Med utsläpp och för hög konsumtion av energi och bensin sänker vi Jorden. Vi kommer att dö inom en snar framtid om vi inte skärper oss och det är vi i västvärlden som är de stora bovarna och främst USA som inte vill sänka allt vad utsläpp heter och gå till låga nivåer. Men Bush gör inte ett skit. Han vill höja utsläppen för att inte sänka jobben i USA, men vad gör det om man har jobb utan en fungerande planet. Nu har jag inga siffror men Bush i spetsen står väl för mer än hälften av alla utsläpp. Allt för Mammons skull, allt för att feta amerikaner ska bli ännu fetare för att få äta sina billiga hamburgare på McDonald’s. Märligt egentligen att det är rätt att köpa ett vapen i en vapenaffär utan någon större kontroll men säger en person fitta i radio så blir det ett jävla liv…nej, klimatförändringarna är ett jävla byk som vi dragit fram. Och nu vill U-länderna med Kina i spetsen komma upp i samma nivå. Och i Afrika så kämpar länder för att komma upp och likaså i Asien, förutom Kina. Tänk att i Borneos djungler skövlas regnskog, regnskog som är jorden lungor. Likaså är det i Brasilien. Där skövlas regnskog varje dag, varje timme i normal fotbollsplaner storlek flera gånger om. Fan, säger jag, bara och den skog som fanns i vid Saharas kant är borta så den stora öknen breder ut sig. Jag återkommer i ärendet om klimatförändringarna. Jag lovar. För kris är det!
Ja, återigen. Detta ämne. Hur tar man kontakt med tjejer på nätet. Räcker det inte med ett "hej, hur är läget och är allt bra med dig. vad gör du?" eller är jag inte tillräckligt attraktiv, det må så vara då? Eller ska man lägga fram sitt organ på kort och säga "Hej, jag är kåt, ska vi göra det skönt för varandra"…nej, jag är absolut inte sådan…Det ska förbanne mig gå att vara trevlig och säga ett hej och fråga om det går bra att prata med tjejen i fråga. Men, icke…icke det utan det ska trugas och frågas och hoppas och jag förstår inte. Kan vara så att det finns fler killar än tjejer på olika sidor och att varje hägring får minst tio brev av ett från en kille kontra en tjej. Och många av dessa brev från grabbs är bara rena jävla obsceniteterna. Om i vilka hål och ställningar han vill behaga tjejen i fråga. Fy, fan, då förstår jag att tjejerna får spatt och spader.
Jag var på anställningsintervju idag. Eller igår torsdag. Det gick bra. Så bra som jag kände att det gick. Nu kan jag inte göra något mer utan att hoppas på att det jobbet blir mitt. Kan inte göra något annat än vänta nu och söka andra jobb. Vad är det då för jobb? Jo, på ett plats där funktionshindrade och psykiskt handikappade har en träffpunkt att vara på varje dag, måndag till fredag. Ungefär som A-service i Arvidsjaur, där jag har min vän Glenn. Får se hur det slutar. Det ligger utanför mig nu men mina meriter var jämförbara med en utbildats och det kändes fint.
Såg Sverige-Ryssland på TV. Det kändes sådär. Visst, alltid intressant men vad jag saknar hettan från matcherna mellan Tre Kronor och Sovjetunionen i ishockey. Då satt man i varje anfall och var skitnödig för att ryssarna skulle göra mål. De hittade varandra så exakt och viste vilken spelare som var i rätt fart och fri. Sovjeterna var så mäktiga och kvicka och smidiga och höll ett sådant passningsspel att inget lag hängde med. I vissa fall Tjeckoslovakien och Kanada i Canada Cup, då de fick ta till vilka metoder som helst för stoppa ryssarna. Det kändes så slakt att se matchen på TV idag och minnas Sverige-Sovjet från vilken VM-match under 70-80 talet. Men, mest lider jag för att den ryska hockeyn är så mycket sämre idag. Den ryska landslagshockeyn är värdelös jämfört med då. Nu spelar de på stillastående spelare och har inget större självförtroende i spelet. Annat var det förr. Men det var för att Sovjet var kommunistiskt som laget var samlat så långe och var samspelt. Fan, CSKA Moskva var till sjuttiofemprocent sovjetiska landslaget. Nå, nog om detta men jag saknar hettan från förr, saknar nervositeten. Nu finns inte den….
Vi går mot vår, sägs det…men men…
/Peter







Måndagnatt den 16 april 2007 eller är det den 17 april 2007!
Sommaren kom och kysste Sverige i helgen. Nu kommer vintern igen. Fan, att man inte får ha sommarvärme. Låt det regna på natten, åtminstone söndag till torsdagkväll, nu sitter jag där med snön under hakan till helgen. Ja, jag har hört att det ska snöa då…men men SMHI har haft fel förut…skönt var det att gå med ett par jeans, en t-tröja och kavaj utan att överhuvudtaget frysa och inte en glass åt jag i helgen –det var det mest märkliga. En fet Magnum eller GB-sandwich…nej inte alls…mer glass blir det.
När jag gick och handlade spelade sparvarna för mig, människor jag mötte, grannar som jag mötte på väg till affären log och tittade upp i himlen, mot solen, och de gick långsamt som de välkomnade sommaren och det gjorde jag också.
Bengt ville ha hjälp med hämtning av lite köksprylar på Lidingö igår, söndag. Jag ställde upp och vi hämtade en spis, kylskåp och en diskmaskin. Det gick förträffligt. Vi gjorde det i över tjugograder och hemma hos honom, i hans stuga, så bjöd han på middag i solskenet. Jag satt i en solugn då. Kändes som jag åt kyckling och pommes frites i en bastu. Det var en fin dag.
På måndagen kom moderaternas vårbudget. Någon hjälp för mig som arbetslös fick jag väl inte av den budgeten. Moderatbrackorna sänker Sverige och främst de arbetslösa. Jag bävar för ett "Thatchers-England" på åttiotalet. De besuttna kommer att få allt och vi utan jobb inget, och inte de sjukskrivna heller. Det jävliga är att de tror att företagen kommer att anställa fler, men inte gör de det. Företagare ser bara till sig själva och sparar pengar nu när skatten sänks. När de väl sätter ut annonser så är det sådana kravspecifikationer att en sökande måste vara högskoleutbildad vid tjugoårsålder, inga barn att tänka på, ingen fritid och med arbetslivserfarenhet på över tio år. Jag hoppas den här regeringen inte sitter länge, för det är den inte värd…
Var ute och kutade igen. En dryg halvtimme blev det längs cykelstigar och grusväg. Såg min första koltrast. Vad jag är mest orolig över när jag kutar utan mina långa gymnastikbyxor är om det finns attackfästingar då Stockholm är drabbade av sådana djur. Vill ju exempelvis inte ha Borelia för att jag tar en runda i skogen…
I morgon ska jag till AF – håll tummarna för mig att det går bra!
/Peter


Lördag den 14 april 2007
Modo vann SM-guld i ishockey idag. Hurra, hurra, hurra, hurra…ja, det var välförtjänt efter lång och trogen tjänst. De spelade kanske inte den bästa ishockeyn under finalen. Vad fan gör det, de vann och det är ju det viktigaste. Så många finaler de spelat sedan 1979 då de vann senast och spelat bättre och förlorat så är det rättvist att de fick vinna. Tror att "Foppa" gärna hade bytt ut sina matcher i Stanley Cup för att vinna SM-guld med sitt Modo. Åt chicky bits och lite pommes för att fröjda mig och tog en folköl efteråt. Gott.
Jag är rädd, jag är rädd som fan att a-kassan stänger av mig för stulet med företaget som ville att jag skulle jobba för dem på grund av att företagaren i fråga och jag fick en kommunikations miss. Jag är så jävla rädd så ni anar inte. Jag som liten enskild arbetslös har inte en chans mot stora mäktiga a-kassan och AF när de sätter den sidan till. Jag mår illa som fan och är orolig för allt vad som kan komma. Jag har inte tackat nej till ett jobb och för att jag sa i hastigheten att jag skulle resa och att jag pluggar distans mot Umeå universitet så får blir jag mest troligt avstängd. Fy, fan säger jag. Okej, jag dör inte och ett världskrig pågår inte och klimatförändringarna har inte tagit fart så mycket så att klimatflyktningar väller över våra gränser, men för mig privat är det en katastrof då jag inte kan betala mina räkningar och mat. Jag får be på alla mina bara knän att jag får hjälp av släkten på alla de sätt jag kan få. Något stöd från soc får jag inte heller då min son hade liknande problem med sin a-kassa. Jag känner mig riktigt ensam, så ensam att jag inte kan få något stöd någonstans ändå. Vill lätta på mitt hjärta och berätta hur jag känner.
Lördagen var lugn. Solen sken och våren har kommit men nu hotar SMHI med kallare till veckan. Får ta vara på de goda dagarna nu. Så är det bara…
Har petat med MySpace idag. Får inte till det att lägga in mina dikter på den sidan. Och jag kan inte få ned låtarna till mp3-filer, som det tydligen ska vara. Behöver hjälp med det också. För nu vill jag komma ut i vida världen….
Var rädd om er därute!
/Peter




Fredag den 13 april 2007
Nu är jag på MySpace. Jag har länge längtat dit och nu ska mina dikter dig, det ska få lyssnas lyssnas och lyssnas… och jag ska låta mina dikter rinna över välden, de ska flyga överallt för nu ska de fram, de ska fram och stå i de främsta kanonledet och min röst ska borras in hos medlemmarna på MySpace. Men jag behöver hjälp med att lägga in mina dikter från min skiva…hur fan fixar jag det. Att placera en bild på en hemsida är en enkel sak men att lägga in en ljudfil…fan…hjälp mig, men det kommer att ordna sig.
Jag chattar. Det är min drog, Jag kan inte låta bli att ta kontakt med brudar för en eventuell framtid. Det bara är så och oavsett om jag är på en erotisk eller vanlig community så tar jag kontakt, jag vill surra och känna och prata med dem och surra, men hur fan tar man kontakt med någon av det motsatta. Jag respekterar tjejerna oavsett var de bor och vad de skriver. Då jag är en het singel som längtar efter mys och het morgonsex så går jag inte in på brudar som är förälskade och/eller kära. De har redan ordnat biffen. Sedan så de som inte vill få brev av en kille som är förtitre då de önskar kontakt med en kille som helst är äldre än tretti ger jag fan i att svara men jag vill stoppa ett finger i deras kroppar och säga "hallå, o du åldersnojige tjej. Det är inte åldern det hänger på utan hur det känns hjärtan emellan" – bara damen ifråga är arton år och äldre. Många förälskelser har begravts bara för att främst tjejer tittar på att födelseattesten varit för ålderstigen. Nej, och vara trevlig går inte, är du trevlig och säger mer än ett hej och frågar om vad tjejen i fråga pysslar med med intressen och jobb så blir det inte ett svar. Sedan finns det kukskallar som bara lämnar in ett brev till damer i anonymitetens tecken och frågar om den mottagande tjejen vill träffas för sex. Då förstår jag att tjejerna lackar ut totalt. Dessa kukskallar förstör ju för vi snälla som vill känna tjejerna i fråga och är uppriktigt nyfiken på bruden i fråga. Men, jag trugar inte, vill inte tjejerna ha med mig att göra så krusar jag inte, det kommer inte över mig utan det får andra göra. Jag klarar mig så bra ensam och nu när jag tar hand om min son på äldre dagar så räcker det.
Jag springer igen. Åh, så skönt det var. Var ute en dryg halvtimme och kutade på stråk runt och i Rinkeby. Kändes som en fullträff att känna att kroppen få svettas och ta i. Sprang på det gröna gräset, sprang på gråa cykelstigar, sprang på grusväg och sprang genom Rinkeby centrum. Jag sprang igenom tio kulter och jag njöt av att springa genom dessa kulturer. Har inte tränat två veckor då min höger höft sa upp sig. Och vet ni. jag såg inte en ledsen människa, alla skrattade, grillande korv, spelade fotboll och sparvar sjöng i träden.
Nu ska jag på spelkväll med släkten i Sollentuna
Kram!
/Peter


Torsdag natt den 12 april
Vintern var kvar i Arvidsjaur. Hade tagit med mig för lite kläder men det fick gå och det gjorde det. Jobbade och vände på burgare på Torggrillen, min fars gatukök, och uppträdde på Inlandskults påskfest. Det var bra som vanligt, men då jag läste stod en berusad grabb och störde men jag sa till och så slutade han…blir störd som fan om nån härmar mig, som står där och gafflar och gör sig märkvärdig…då är det bättre att ställa sig på scen och uppträda men då skiter de väl ned sig av nervositet…
Jag är med i Processen. Minns ni boken skriven av Franz Kafka, den om Josef K. Blev uppringd av AF i Rinkeby den 27 februari om att en grill i Solna sökte folk. Jag blev glad som fan och tog kontakt med företaget i fråga. Åkte dit dagen efter i feberyra. Var förkyld och hade över 38 grader i kroppen men det bevekades jag inte av. Träffen gick bra och pirrig och rusig åkte jag hem. Mötet med företagaren gick bra och jag berättade att jag läser Skapande svenska B. I denna glada och gemytliga stämning då vi satt över en mugg kaffe och språkade så blev det en kommunikationsmiss. Han pratade så fort så jag hörde inte att han sa något om en heltidstjänst, eller gjorde han …nu blir jag osäker, men han lovade att höra av sig. Han pratade även om en deltidtjänst på främst helger och det pratade vi mest om. Istället hörde AF av sig. Och nu är jag ifrågasatt som arbetssökande trots att jag fått godkänt från dem att jag får studera deltid. Nu kan min a-kassa bli indragen. Och en annan sak…jag får inte tacka nej till ett jobb och det hade jag inte gjort om företagaren i fråga hade ringt mig. Han fick mitt CV och jag var förbi på Solnagrillen samma dag som jag åkte till Arre för att vända burgare i farsans gatukök. Det var även samma dag som AF ringde mig. Förbannat säger jag. Fan, här har jag drömt om att få flytta till huvudstaden och dela lya med min son så händer detta. Jag har jobbat så mycket jag fått genom åren och nackdelen med Norrland att där har man fått vara glad för varje timme jag fått, i huvudstaden räknas det som personen ifråga är en hoppjerka.
Annars är det vår och solen skiner och utanför fönstret är det inget Världskrig!
/Peter