A-kassan och lite annat!

Måndag natt till tisdag den 23 april 2007
Jag var ute och kutade idag. Det var det enda positiva med denna jävla måndag. Öppnade dagen seg som fan och ville ligga kvar men ett besök senare på dagen uteslöt det. Steg upp med igenmurad skalle och kåda i leder och ådror. Läste lite dikter som jag alltid öppnar dagen med och fortsatte med frukost. Fick en frukost med DN på bordet. Simon vaknade senare och tog frukost själv när det passade honom. Jag satte mig och kämpade ned två sidor på mitt verk och det känns som en befrielse varje gång jag lyckas med två sidor. När jag satt med verket framför mig och P4 Stockholm i öronen kom posten vid elva. Visste vad som kom. Och som det kom. Jag vill inte vara med om det. Men så är det. Förbannade A-kassa och AF. Jag är avstängd från A-kassan från och med den 12 mars. Jävla fascister och paragrafryttare. Allt för att en grillchef inte förstår min svenska och jag förstod inte honom och jag hade feber då jag träffade honom. AF skickade mig till en grill i Solna och de kändes så rätt. Mötet var kanon och vi kom bra överens. Det kändes rätt i mitt hjärta. Han berättade om grillen och vilka som jobbar där och att han behöver två personer till. Han sa inte något om heltid eller deltid, bara att han behövde två till. Jag berättade att jag pluggar skapande svenska B vid Umeå universitet på distans och att jag åker dit vid våra träffar. Det var två kvar när jag träffade honom och det var den 28 februari. En träff i mitten av mars och en i mitten av maj, som jag ska åka på. Grillmannen fick för sig i papperen att jag åker dit varannan månad och under den månaden så är det träffar varje helg. Det är fel, dikt, förbannad dikt och lögn. Två träffar var kvar och när han ringde AF så berättade han det att jag var borta så mycket och då kunde han inte anställa mig…inget kunde och kan inte vara felaktigare. Han har för det första inte ringt mig och erbjudit mig jobb och jag får inte neka jobb, då jag läser min distansutbildning och får studera med bibehållen a-kassa. Jag får inte neka jobb och det gör jag inte om jag blir tillfrågad om jobb. Är det något jag behöver så är det pengar och jobb ordnar biffen för mig. Istället kan det gå riktigt åt helvete. Allt för att en språkförbistring och missförstånd satt mig ur spel. Jag är lika chanslös som en snöboll i helvetet. Nu ska jag skriva ett brev till A-kassan och förklara mig. Och jag får berätta mig version. Får se hur det går och jag håller tummarna och jag kommer att be och jag kommer att söka jobb som fan. Men, det kanske är en mening med att det ska strula för mig. I värsta fall kan jag få åka hem till Arvidsjaur och jobba i min fars grill innan han säljer.
Jag reser mig. Jag vet. Jag är stark och har ett starkt psyke som räcker långt. Jag dör inte för det här utan det är en erfarenhet som härdar mig.
Det kommer ut något gott av det här. Jag får en eldgaffel och eldspruta i röven och som sätter fart på mig att skriva mer. Det är bra. För det är ju författare jag vill vara och inget annat.
Så fick Zlatan vinna ett scudetto på ett ärligt sätt. Kul. Det unnar jag honom. Han är så bra så han ska vinna
scudetton varje år. Och han ska pryda en svensk tröja varje gång landslaget kallar honom. Så är det. Men, han spelar själv som han vill och det är det som gör honom så unik. Och jag vill ha honom så, för tänk om vi tapetserade om honom i den svenska Jantelagen och dess inlärda vanor. Då skulle han tyna bort. Han är så jävla bra och har en sådan spetskompetens att han nu är världens näst bästa forward. Bäst är Ronaldo i Manchester United. Nu vill jag har honom frisk till EM-kvalmatchen mot Danmark på Parken i juni. Tänk va, ett fullsatt Parken med Malmö på andra sidan sundet. Och hur många skåningar spelar inte vårt landslag. Det är ju lokalderby och där ska Zlatan vara med och sopa rent i danskarnas straffområde. Det bara är så. Ett kärt landslag utan Zlatan är inget landslag på Parken i Köpenhamn.
Snart är det ishockey-VM i Moskva. Och det roar sådär, men nog kommer jag att sitta där och se. Det bara är så. Sitta och heja och rala för Tre Kronors väl och ve. Men, kära vänner, men den där tändningen som jag brann i min ishockeysjuka-kropp från nittonhundrasjuttitre till nittonhundranittioett är bortblåst. Då ryssarna var något oövervinneligt och tjeckerna nästan likadant. Den där jävlar anamma känslan finns inte där. Vissa ishockeyrobotarna var skåpet ska stå. Mest var man likförbannat imponerad hur bra de spelade. Hur sjukt överlägsna de var och för varje match vi spelade mot CCCP med de proffs som kom över från NHL att nu jävlar tar vi dem. Men nej. Inte en chans. Det var först 1986 med Curre Lindström i spetsen som vi började morska upp oss mot dem i VM. Vad som hände året efter är en annan sak. Då gick mina hockeyproppar bortom all sans. Det kan vi ta en annan kväll…
Nu är det bara Skellefteå AIK som gäller. Förutom Tre Kronor i vinter-OS.
Lars Lejonborg försvinner som folkpartiets ledare i höst. Jag hoppas att hela regeringen försvinner fort som en grisblink.
Däremot är Frankrike mogna för en kvinnlig president. Det behöver Europa och främst Frankrike. Ségolène Royal är min dam. Hon är min kvinna i Frankrike.