Wednesday 4 July 2007

Att längta...

Redan som ung var jag förälskad i vackra tjejer. Jag låg och drömde varje natt om att träffa en attraktiv tjej som kunde öppna mitt liv. I skolan såg jag dem som gudomliga varelser, så nära men så långt bort. När jag började få hår både här och där på min kropp så hände något med mig. Jag vet inte vad, men blygsamheten slog sitt grepp om mig. Varje dag kändes som ett krig och jag fick aldrig kontakt. Inte de i klassen, inte i någon annan klass heller. Ändå var jag förälskad. Varje morgon räknade jag stenarna i asfalten. Andra dagar räknade jag molnen. Allt detta för att komma bort från den brinnande längtan av att hålla i hand. Om en tjej tog kontakt så blev jag så nervös att började stamma och rodnade. När det hände så kom skamkänslan över mig att jag inte vågade prata. Ändock var jag förälskad.

En dag kom Linnea från Baktsjaur in i mitt liv. Jag var arton år och Hon öppnade mitt hjärta. Hela sommaren 1982 var en sommar av kärlek och pirr i min kropp. Linnea fick all min längtan och det hon tog. Hon var bara femton men visste hur jag kände och jag hur hon kände. Varje dag utan henne var en dag av tomhet. När fredagen var kommen så satte jag mig i min fars Saab och körde till henne. En gång spelades Mats Paulssons "Visa vid vindens ängar" när jag svängde in på Malåvägen. Jag lät bilen följa låten. Den flöt fram som den var parkerad på moln, som åkte fram på himlen.

Jag var hos henne varje helg. Den sommaren gick så fort att jag glömde bort VM i fotboll, som gick i Spanien. Det enda jag minns är att jag nästan grät för att Brasilien åkte ut mot Italien. När vi var tillsammans stannade tiden i rummet och hennes läppar smakade jordgubb. Och vi gav oss hän i varandra som jag aldrig varit med om. Varje gång doftade hon rosor och den doften fick jag aldrig nog av…

Jag som trodde att sommaren skulle bli solig i Stockholm! Inte där jag tidigare bott.

Var på Grönan med mamma, svågern, syrran och hennes yngsta döttrar Cecilia och Hanna och min yngsta kusin Matilda. Det var en underbar dag. Men det regnade som f-n.

Årets sommarvärdar för Sommar i P1 är nog den bästa blandningen på länge. Förra året lyssnade jag knappt på någon sommarvärd. De flesta var ointressanta, tyvärr!

Läste i Aftonbladet eller var det Expressen om farbrorn som våldtagit och mördat sin hans brors dotter på 1,5 år. Nu är han dömd och jag hoppas att han blir satt i fängelse där han får veta hut av sina de intagna. Dessutom hoppas jag att det är ett bland fängelse, där dömda för olika brott sitter och vet hur man behandlar sådana som den mannen! Ja, jag vet. Jag tror på Gud och universums energi. Jag är snäll och ödmjuk men ibland tar sig livet sådana uttryck som är utöver mig själv och jag blir så förbannat arg att jag blir förlamad och det känns som jag både bränt mig på en het platta och fått ström i mig.

Det blev ryska Sotji som fick Vinter-OS 2014. Då kan inte Östersund få vinter-OS tidigast 2022. Fan, också! Hade varit bättre med PyeongChang som föll i sista omröstningen.

/Peter

No comments: