Jag vill uppträda!

Pratade med Johan i telefon idag. Jag berättade min längtan att få stå på scen igen. Han tyckte att jag skulle skicka brev till festivaler och berätta om mig. Och det var ett bra råd, tyckte jag. Det ska jag göra. En bra sak med att ha jobbat inom hemtjänsten, och inte turnerat, är att jag fått tänka efter om varför jag står på scen. Johan sa en sak som var viktig och det gäller att vara ärlig mot sig själv: Är det för att bli känd eller är det för att jag har något att berätta jag uppträder med min poesi. För att komma till svaret så gör jag en lång utläggning.

Det var en gång då jag blev inbjuden på CP Borrmaskinens kollektiv för att vara med på ett uppträdande i januari 1984. Där började scenglädjen för mig. Genom hela åttiotalet fick jag följa med och så sent som nittonhundranittiofem så uppträdde vi i Arvidsjaur. Åren dessförinnan hade jag gett ut diktsamlingen "Dikter för Livet" och då som smått börjat läsa mina poem för publik. Det byggdes på och jag fick uppträda i allt större salonger. Favoriten är fortfarande Inlandskults julfester. Jag fick börja läsa oftare och oftare och det byggde på en speciell känsla i mig, dels den där att fan vad underbart kul att läsa och dels den där fan va bra andra är och så ska jag läsa mina skitpoem, men jag kommer som smått över det sistnämnda och stuckit ut har jag gjort sedan jag blev med i CPB – och det är inget jag ångrar idag - för bra är jag, det vet jag! Varför vill jag uppträda: Jo, jag tycker det är så helvetes roligt och lockande och berusande att jag inte kan vara utan den speciella drogen av att uppträda. Sedan har jag
något att berätta om livet och skulle jag bli känd så får jag ta det…

Tänk om livet inte gick ut på att jobba….hur skulle det se ut då?

Grattis Irak, som vann Asiatiska mästerskapen i fotboll. Segern betyder mer än jag tror för dess folk och land.

/Peter