Jag saknar mina vänner....

Det är Kronprinsessan Victorias 30-års dag idag. Hurra för henne. Är ju en rojalist!

Folk frågar mig hur jag mår och jag kan meddela att jag inte mår så vidare bra. Jag ångrar inte att jag flyttade
till Stockholm och Rinkeby. Att lämna Arvidsjaur var bland det bästa jag gjort i mitt liv. Möjligheterna är mycket större här och jag når ut mer bland människor och tillställningar i Arvidsjaur. Sedan har jag fått sommarjobb och som kan ge mersmak för framtiden. Har mer i lön än på Torggrillen. Simon och jag bor i en bra lägenhet, en trea på 79 kvadrat och 5123 i hyra.

Men jag känner mig ensam:
jag saknar Johan P och Maude, jag saknar Glenn, jag saknar Sven-Inge och sitta med honom på Stalo(även om Stalo gått i konkurs), jag saknar min syster, Conny, Cecilia, Hanna och Pernilla, jag saknar pappa. Jag saknar Christian och främst dricka en god absint med honom och hela hans gäng, jag saknar Ulla, saknar att sitta på Torggrillen och surra med stamkunder, jag saknar Wayne Rahm, jag saknar mina vänner i Stockholm som kommer från Arvidsjaur och som är med i Inlandskult. Jag saknar Thomas och jag saknar Carina Deckner. Jag saknar Lady och jag saknar säkert fler som inte är nämnda men icke glömda. Men, när jag sitter hemma på kvällarna så är telefonen tyst och då blir det tyst i mitt hjärta….

Jag bor ju med min son och har mamma och kusiner och moster och morbror här. Jag har min självvalda ensamhet om dagarna då jag skriver men på helger och kvällar så vill jag träffa mina vänner. Visst, jag saknar en kärlek men det får komma när det kommer.

Fysiskt sett så är jag på uppgång: den femte eller sjätte förkylningen är på väg att släppa sitt grepp om mig och nu kan jag snart bege mig ut och kuta. Men, mitt inre jag har gått på några tuffa beslut som jag inte tycker om. Jag älskar att stå på scen och uppträda med mina dikter, men jag har varit tvungen att tacka nej till en turné med Johan P och den Inlandsbanefestival som han höll i. Det gjorde skitont att tacka nej, då jag är med i STIM så hade det varit en bonus för mig att komma loss med pengar till jul. Jag var tvungen att tacka nej till en fest i Stormyrtorp i Tjappsåive den 3 augusti. Johans syster Mona fyller år då och tanken var att jag skulle läsa, men jag kan inte. Både festen i Stormyrtorp och Inlandsbanefestivalen i samband med veckan för midsommar krockade med mitt sommarjobb. Det känns förpissigt för och i mig.

Vad är viktigt för mig i mitt kreativa liv? Vad är viktigt för mig? Jo, det är att skriva och uppträda. När jag flyttade till Stockholm så fick jag problem med ekonomin. Det tog ett tag innan finanserna hade satt sig, och då både jag och Simon fick trubbel med a-kassan och AF så haltade min budget rejält. Nu är det bättre, betydligt bättre, men jag har lärt mig vad som är viktigt för mig. Vad jag vill med mitt liv, helt enkelt. Jag blir förbannad, rejält förbannad och uppretad, då olika sorters människor säger att det där att uppträda och skriva är inget att satsa på. Vad har dessa människor för intressen i livet, är det bara jobb i deras skallar? Bar de själva på en dröm då de var yngre som de inte fick möjlighet att utveckla och drömmar som deras föräldrar begravde. Visst, jag vet att hyra, räkningar och mat ska betalas, det är som det ska vara, men det är attityden att om jag jobbet går före är skitsnack i mina öron. Jobb går före allt – i helvete heller! En människa måste leva också. Jag vill själv styra min tid här på jorden och nu när finanserna är bättre kan jag styra min tid bättre och jag vill förverkliga drömmar som jag bär på och det kan ingen ta ifrån mig. Nu när jag verkligen fått vetskap om att jag kan berätta med ord så ska jag förbanne mig ge mig själv chansen att förverkliga mig själv. Och ju mer jag skriver desto bättre blir det!

Jag hyllar Johan unisont då han kan resa runt och uppträda i både Sverige och Europa, han är värd all uppskattning och får välförtjänta applåder för det. Jag kämpar med mina texter för att komma dit. Jag skriver nu både poesi och prosa och vill lära mig att skriva sångtexter, förutom att jag har ett sommarjobb. För jag vill ut på turné och läsa.

Det bästa vore om jag hade en manager eller promotor bakom mig som bokade uppträdanden för mig!

Nu har jag skrivit osammanhängande och orerande men det får vara så, men det kommer väl ett förtydligande framöver.

/Peter