Lördag den 5 maj 2007 - en dag för djupa funderingar!

Jag hatar att sitta ensam hemma
Jag hatar att sitta ensam hemma
Jag hatar att sitta hemma utan pengar
Jag hatar att inte vara tillsammans med en tjej
Jag älskar att bo i Stockholm
Jag hatar att sitta ensam i en lägenhet och längta efter en kärlek som inte verkar finnas för mig

Jag vill sitta på krogen, dricka öl och se min kärlek i ögonen. Jag vill sitta med mina vänner över en öl på. Nu sitter jag hemma utan pengar för att a-kassan avstängt mig utan anledning. Bara för att en restaurangägare inte förstod svenska full ut och trodde jag var bortrest varje helg varannan månad för studier. Jag fick rensa alla mina besparingar i slutet av april för att få råd till räkningar och mat. Fick dessutom låna tvåtusen av min pappa för att det skulle räcka till. Nej, i staten Sverige är man en liten träl om man ska gå i arbetsförmedlingens tjänst.

Jag orkar inte sitta och chatta på nätet. Jag orkar inte vara trevlig och söka kontakt då jag inte får nån kontakt. Och de tjejer som jag vill träffa bor i Malmö, Luleå, Umeå, Göteborg eller på nån annan ort. Jag trodde att det var lättare med Stockholmstjejer men det var det inte. Nu har jag bränt mig på nätet och vill inget annat än ge fan i det, lika bra att skita i att vara på nätet och surra på för det blir ju inget det för mig ändå, men då skriker ensamhets-och lustormen i en att kolla om jag fått nått brev, då lockar den ormen i mig som lockade Eva att äta av det förbjudna äpplet i Edens lustgård. Så istället förstör jag tid av det jag borde göra – skriva mina egna texter!

Men, mitt hjärta brinner av längtan och av tröst, hjärtat brinner av längtan till närhet, men närheten är en hägring som springer fortare än mig framför mig. Jag vill inte sitta med ett hjärta tilldragandes ett ömt hjärta som det vore en taggig grekisk tvättsvamp.

Jag ramlar in på communitys. Ser tjejer som söker tjejer eller par. En singel kille är inget de önskar. Och det är både på lättklädda och vanliga communitys. Nej, precis, varför ska jag hitta det på nätet. Det är lika bra att söka mig ut på krogen eller hänge mig åt en förening jag kan träffa andra människor eller en hobby.
När jag ser unga tjejer på TV, på nätet eller i tidningar blir jag frustrerad. Jag ser bra ut, är vältränad, pigg i huvudet, snäll, ödmjuk och glad och känner mig yngre än de förtitre jag är. Är inte flintskallig, har inte hängbuk och finnar. Jag är fräschare nu och ser bättre ut än då jag fyllde arton år. Men, det känns som ett hinder att ta kontakt med en tjej som är tjugo år och äldre. Åldern ska inte spela nån roll om man trivs och älskar varandra, bara man är myndig. Jag bli ratad av yngre för att jag anses som gammal då jag inte är det inom mig själv, till utseende och sätt och handling. Tjejer oavsett ålder känner ju inte mig och tror att jag är en ful och snuskig gubbe så det ärbara att skita i nätet istället.

Nå, nu över till annat!

Nästa lördag är det Eurovisionsschlagerfestivalen. Äntligen skickar vi ett bidrag att hoppas på. Jag önskar av hela mitt hjärta att The Ark vinner. Jag är övertygad om att vi kommer topp tre. Hade vi skickat E-Type till Eurovisionsschlagerfestivalen 2004 så hade vi vunnit. Men, en stor del av svenska folket är ju uppväxta med Torleifs, Ingemar Nordströms blåsorkester eller Vikingarna. Men, till detta år så blir det ett avbrott. Härligt.

Jag älskar verkligen mitt skrivande. Har kommit långt med det och nu är det bara en utgivning kvar. Jag jobbar på det. Men, min dröm var inte att bli författare utan kommentator för Radiosporten. Det var en dröm jag bar på från det jag var fem år till jag var tjugosex. Men, som det alltid varit i mitt liv så har alltid nån kommit före. Ena gången då jag pluggade på Radiolinjen vid Kalix folkhögskola var det en klasskamrat till mig som fick praktisera på Radiosporten i åtta veckor. Och det var våren nittonhundranittio. Nästa gång var då jag pluggade på Radiolinje vid Strömbäcks folkhögskola. Jag sökte praktik vid Radiosporten igen och de behövde helst en tjej. Vi hade en tjej i vår klass som var inte var så intresserad av sport men hon var tjej – Linda Isacsson. Hon som jobbar på TV4 nu. Hon fick praktisera på Radiosporten. Jag fick åka till Åland i stället. Inte för att det var illa för mig som människa men min dröm om Radiosporten begravdes – dock inte mitt djupa sportintresse.

Jag gick till Kista tidigare på lördagen. En lätt kylig vind gjorde mig sällskap och det kändes skönt att jag gick med min skinnjacka på överkroppen. När jag kom till Kista såg jag vilda tulpaner på gräsmattor och maskrosor låg som en tjock matta på den gröna gräsmattan. Tyvärr så var det bedrägligt varmt. Till veckan blir det skitväder igen. Våren vill inte sätta sig ordentligt och förkylningarna håller folket upprätt.

När jag har en smula hemlängtan så klickar jag in på Arvidsjaur kommuns hemsida och dess webbkamera som har blicken över det som kallas centrum därhemma. Jag behöver bara två sekunder för att inse varför jag flyttade från Arvidsjaur.

Vi möter Finland i VM idag, söndag. Vi ska vinna och jag ser gärna att vi kör över dem och att Backlund i målet
blir en ny nationalhjälte. Tre Kronors målvakter brukar bli det efter hjältematcher mot Finland i VM.

Jag har varit mer öppenhjärtig i den här texten i dag och så blir det även i fortsättningen av både det ena och det andra. För jag vill lätta på mitt hjärta och även om jag är snäll så kan det slå lite fel hos andra. Det behöver inte
handla om närhet och längtan då utan om annat.

/Peter