Tisdagnatt den 2 maj

Jag demonstrerade den 1 maj. Och fan vad jag njöt av att demonstrera. Jag ville verkligen demonstrera och jag gick med stolthet i socialdemokraternas tåg från Humlegården till Norra Bantorget. Jag njöt av att en orkester gick en tio meter bakom mig och när de spelade Internationalen och Arbetets söner så jävlar gick det mentalt för mig. Kände rysningarna i hela min kropp, i varje hudveck och por. En rodnad skymtade säkert och mina ögon var tårade. Jag gick med stolthet, jag gick med rak rygg för Vänsterpartiet, för Socialdemokraterna och för Miljöpartiet. Jag gick för hela Vänsteralliansen. Och jag gick med glädje. Och lika glad som jag var för att demonstrera tillsammans med Socialdemokraterna i Stockholm så kände jag en sorg över den maktfullkomlighet och Göran Persson-fasoner som vissa intorkade socialdemokrater i kommunstyrelsen/kommunfullmäktige i Arvidsjaur har och som får min syn på socialdemokrater att bli mörk. Översittarfasoner och inskränkthet pryder deras hållning i livet. Men, det är ju så, det är ju inte så konstigt att vissa är politiker inom en kommun än i riksdagen. Inte alla är illa. Kommunalrådet Jerry Johansson är kanonbra. Han frågar mig alltid hur det går med mitt skrivande och vill mig väl. Likaså har Karl-Gustav Lindström får också en guldstjärna och arbetsförmedlare Lars Holmqvist. Det finns många andra socialdemokrater som är bra, som det finns s-politiker med stagnation i skallen och icke intagande mot nya vindar och perspektiv som får en kommun att lyfta trots att ett annat parti framför den nya tanken.

Ishockey-VM har börjat bra för oss. Tre klara vinster och nu väntar Danmark. Säger inget om att det är en lätt match. Har sagt så tidigare och gått på pumpen då vi möt lättare motstånd.
Jag är verkligen avundsjuk på min sons chattande. Han är rättfram och frågar läget och om de är intresserade av honom. Han får svar och så är det fixat med en träff. Fantastiskt. Själv då jag är lite äldre och kommer från en annan tid då man tog kontakt med varandra står handfallen för mina hej.

Jag har fått jobb. Tänka sig. Jag har fått sommarjobb inom hemtjänsten i Stockholms kommun och jag är glad för det. Nu är det slut på dagar då kylen ekar och mjölken tog slut igår och gröten i förgår. Tänk nu får jag lön över sommaren i alla fall.

Sedan är jag less på att chatta. Jag känner mig bränd och får ingen kontakt med nån. Jag surrar med Carina L ,eller D som hon heter i efternamn, från Arvidsjaur och som bor i Stockholm nu, för ett par dagar sedan på msn och då sa jag att jag kände mig som en alkoholist som söker berusning men får bara tag i lättöl då jag är ute på nätet. Det är bara missär och förödmjukelse av sig själv. Och jag som är så känslig går på allt. Och som man är man i ett underläge vid chattning. Internetvärlden är kvinnans/tjejens marknad. De kan söka vad som helst, par eller tjej, och som det verkar på vilken community som helst. Ska det inte födas mer barn snart undrar jag stilla emellanåt.

Och upphöra med chattning vinner bara jag själv och mitt skrivande och skapande på. Egentligen bättre att blogga och skriva där än på Vilda webben eller annan community. För det är ju berätta jag vill göra, hur det berättandet tar hos andra vet jag inte, men jag gör det för att jag älskar att skriva.

Nä, nu ska jag lägga mig
Vi hörs!
/Peter