Jag blundar och varför

Jag blundar!

Jag blinkar med mina ögon som de tillhörde Morse-alfabetet. Det finns en naturlig förklaring. mina ögon bildar för lite tårvätska och jag tål inte starkt ljus(främst solljus). Sedan har också ett så dåligt självförtroende att jag smäller av. Och det är märkligt då jag skrivit två diktsamlingar och vågar stå på scen och framföra mina dikter, dels i Arvidsjaur och dels på andra orter och scener. Har gjort annat i livet som gör att jag mår bra också som fått upp självförtroendet.

En annan anledning till att jag blundar och fått lite knäckt självförtroende och inte vågar se tjejer i ögonen beror på att jag fick höra att jag har kåta ögon av en nära vän för drygt femton årsdan och det hänger med än idag. Sedan så är jag inte mer normal än att när jag tycker en myndig tjej är läcker så åker ögonen ned. Det är ofrånkomligt. Men, främst då jag ser en tjej i ögonen så blir jag osäker och tittar bort. Nu har jag ju verkligen förstått att det är en viktig social kod att titta den som pratar i ögonen.

En tredje orsak till mitt kvaddade självförtroende ligger på uppväxten och grundskoletiden i Arvidsjaur. Blev psykisk mobbad och var aldrig med i gänget. Visst, jag hade kompisar men när det verkligen gällde, att varje helg få festa och kanske fixa en brud och lyckas på den fronten, så var jag inte med i snacket. Aldrig nånsin. En kvinnligklasskamrat har sagt att jag var hackkyckling och det har fått mig att i stort sett avsky många av mina klasskamrater. Det finns de fd klasskamrater som jag kan se i ögonen än idag. En har bett om ursäkt, en annan som jag träffade i Umeå under Kulturnatta tycker jag om, en klasskamrat i grundskolan som jag flög med från Arvidsjaur till Stockholm efter påsk tycker jag. Det finns några till, som Mats L, Per, Kjell och Mikael R. Under tiden för grundskolan blev jag en ställföreträdande kompis. Men då det gällde det där som får en att uppleva sex, droger och rock´n roll under uppväxten fick jag vara utan. Det fick jag smaka på av vänner som gett mig mycket stöd och hjälpt mig på min egen väg i livet. Tack till er alla! Ingen nämnd ingen glömd!

Sedan efter mina föräldrars skilsmässa så blev jag ensam hemma, främst då jag flyttade tillbaka till Arvidsjaur 1975. Jag hade farmor och farfar i Arvidsjaur och mormor och morfar i Skellefteå. Ingen skugga ska falla på dem, tvärtom. Visst, jag fattar att farsan hade grillen och han var ofta där men i mitt cellminne och känsla så fattas det nåt. När han kom hem från jobbet var han trött och när han var trött så var han tvär. Jag fick hela tiden gå på helspänn för utbrott från honom. Sedan flyttade jag från mamma 1975. Hon har alltid haft höga krav på mig och inte sett utifrån min egen kapacitet i livet och har sagt att jag inte blir nåt av i livet. Så inte är det konstigt att jag blundar och blinkar då jag ser folk i ögonen.

Jag skulle råda alla barn som har föräldrar som har eget företag att inte jobba med sina föräldrar. Det ger ingen bra grund för föräldrarelation, är föräldern pappa/mamma eller chef? Sedan har det hänt andra saker med mig som jag inte vill berätta...

När jag tänker efter så är jag innerstinne en jävligt stark person som klarat mig långt i livet. Att jag skriver dessa utlämnande rader är för att jag vill berätta och att jag att jag är en charmig, trevlig och kärleksfull person. En äldre vän som varit över på den kriminella sidan har sagt till mig, då jag berättat hela min bild, att jag inte suttit inne på Kumla eller Hall med hämndbegär! Nej, jag är en för kärleksfull ängel för det! Så jag faller inte, jag står som en säker tall i skogen och den arbetsgivare eller tjej som inte vill ha mig ger jag ett fett finger rakt upp. De som möter mig med kärlek och respekt för mitt hjärta gränslöst.

På tal om Arvidsjaur! Min mamma har sagt om boken "Populärmusik från Vittula" av Mikael Niemi att det boken beskriver är en västanfläkt jämfört med tillvaron i Arvidsjaur under uppväxten, främst under hennes tid i Arvidsjaur på 40-och 50-talet. Och så är det. Att kommunen är den charmigaste i Norrbotten är ju trevligt, men attans den är avvikande med exempelvis intressen och sätt som inte passar i den gängse normen som skoter, jakt, fiske, springa omkring med en fet kepsmössa och jobb som traktorförare, lastbilschaufför så är du utanför. Är du musiker, författare, målare eller annat annorlunda så funkar det inte till hundra i Arvidsjaur bland folk och fä. Har man dessa företräden som man så har man inte många chanser hos en tjej där…

/Peter