Måndag den 4 juni 2007

Johan sa till mig, över en bakelse på Giffi, att "vad gör vi med våra liv. Tänk dig, om trettio år, så kanske vi sitter här och några av våra vänner är borta. Vi är snart femtio och det finns några i farozonen. Vad gör vi med våra liv, vi ska vara tacksamma för att vi får ha hälsan som gubbarna i sjuttio årsåldern som orienterar hemma i Arvidsjaur". Johan fortsatte i sin lilla tanke om livet och dess omhändertagande. "Varför började jag inte åka ut på turnéer för tio år sedan eller tjugo år sedan". Han blundade och såg ut att fundera på ett riff till Norrland och dra iväg på en G-klav bortom himlen. Jag kunde bara hålla med, vad gör vi med våra liv, hur tar vi vara på det? Som Johan sa "Hur många timmar per dag bry sig inte människor om sina grannar och är avundsjuka på dem och vill ha exempelvis samma bil som dem, istället för att ägna sig åt sitt eget liv och ta hand om det"? Jag höll med. Tanken slog mig själv, inte för att bryr mig om hur mina grannar har det och vilken bil de har. Hur många timmar går inte åt för dessa grannar att upprätthålla en fasad. Jag vill ju själv leva så ultimat som möjligt oavsett vilka områden som driver mitt liv framåt. Och det gäller alla, förhoppningsvis. Men de flesta människor är satta i en skuldfälla och en samhällsfälla som heter Jantelagen och den som kliver utanför den blir genast förbisedd. Normen är villa, Volvo, vovve, två barn och hustru. Dessutom ska mamman och pappan pliktskyldigt ta sig ett lördagsnummer var tredje lördagkväll för att upprätthålla erotiken, då mannen i huset är köpt ut lite brännvin.

Så vad gör vi med våra liv? Hur lever vi? Lever varje individ efter sin egen dröm så som de önskade och ville då under uppväxten? Eller är det likställdhet det handlar om, att inte sticka ut med intressen eller böjelser som livet går ut på. Att leva så själlöst som möjligt och inte sticka ut...vad är det för liv? Var och en lever i slutändan hur de vill men att aldrig ångra nåt val varje individ gjort när man ligger på hemmet och istället ångra det vi inte gjorde. För det kan gå snabbt då det tar slut.

Tänk, jag drack en kopp kaffe och en stor prinsessbakelse för 33 kronor på ett kafé på Söder. Bakelsen var större än en normalstor tårtbit. Mums!

/Peter